Äventyr och förälskelse

I går var vi på äventyr.
 
Vi gjorde klart hästarna tidigt på morgonen sen drog vi till Olofström. Vi gillar äventyr, vill gillar att umgås jag och  min man och vi gillar att åka bil, att se olika städer. En annan sak gillar vi när vi är på äventyr.. det är att gå i mataffärer! *asgarvar* Ja! Så knäppt men vi bara måste göra det.. Men.. denna gång fick det bli en annan "affär"... i ett annat ärende...
 
Väl inkommen i Olofstöms tomtgräns tryckte blåsan på.. Asså jag måste slå en drill.. Någon buske 13 var det inte på tal om då vi var utanför skogsområdet och mer i industri påväg mot staden.. Alla mackar vi såg var obemannade. Semesterbyar har ju inte öppet nu... nu börjar det bli jobbigt.. Mycket kläder var det oxå.
 
Bilfirma! Det får duga.. Japp sagt och gjort. Nöden har ingen lag. På Suzuki i Olofström en lördagsmorgon kl 10.00 knatar vi in med flaggan i topp. Tittar lite på bilar, diskuterar. 
 
-Behöver ni hjälp?
Vad säger man nu.. Ja! Duhe! Var har du dasset??
Nä de gör man inte..
Man är trevlig och lotsas som att man åkt heeela vägen från andra sidan (Ja inte graven då) för att besöka just deras fantastiska bilaffär och vi bara ääälskar .. Such.. Suz.. Just det bilmärket..
 
Oj det pratas om hur bra dessa bilar är, toppkvalitet! Stefan nickar och ler, trummar med fingrarna så där totalt ointresserat som bara han lyckas med.. och jag står stel som en pinne och hoppas jag inte kissar ner mina termobyxor.. 
 
- Följ med ner här ska ni få se på en bil!
Och DÄR tar man tillfället! Nu verkar man inte oförskämd..
- Haaar du en toa här i närheten?? och där kom räddningen.. pschew.. My God!! Det höll på att gå illa...
Grabbarna gick för att inspektera den fantastiska.. Jag smet till det minsta dasset jag sett på länge men bra, de va de...
 
Sen stannar man lite till och frågar om Olofström, huspriser, var ligger mataffären.. tack och bock nähee! nu måste vi vidare!
Vi och våra äventyr.. vad gör man inte för ett toabesök lixom..
 
Vidare går skutan...till Lyckans Gård i Gränum.
Fantastisk gård med underbara människor. Det måste jag säga. (Jo.. vi körde fel, fick fråga oss fram)
Sol, lätt vind och svinkallt. Vi hade kläder, mat och stolar med.
 
Och där fick jag en liten förälskelse... Där stod han.. Mannen jag skulle tränat för, för 2.5 år sen med Nikki men som inte kunde bli av. Mannen jag sett på youtube.. mannen, myten.. japp.. *småflinar för mig själv när jag tänker i orden*
 
Arne Koets....
 
 
Arne är en historisk kampsportsutövare och instruktör från Nederländerna. Han arbetar heltid som proffessionell instruktör i HEMA (Historical European Martial Arts), gjort mer än 400 turneringar, i tio länder på tre kontinenter. Arne läste arkeologi på Universitetet i Amsterdam och har en otrolig kunskap i ämnet medeltid. Han rider bla tournament, full metal armoured (joust). I Sverige tränar han ryttare främst i Mounted Combat. Med en fantastisk kroppskontroll och hästkännedom får han hästarna att dansa i balans, något vi här i Sverige enligt mig är total avsaknad av. Att ta del av Arnes kunskap för att utveckla sig själv, oavsett gren är verkligen värd varenda minut.
Ett språkgeni är han oxå. En Engelska så kanon och tydlig, kunde Norska och Svenska ord och förstod vissa meningar. Check på det..
 
 
Det fick vi ta del av igår. Waow! säger jag... En dressyr ryttare fick till samling bara genom att leka med garochan. En unghäst fick till fattningarna i lek med motpart och svärd.
 
Patrik på DKA tränar för Arne så jag såg en del saker som vi fått träna på lektionstid. Urhäftigt och verkligen en aha-upplevelse.
 
Arne berättade lite hur han såg på inridning/skolning bla att gångarterna inte alls nödvändigtvis behöver gå skritt-trav-galopp.. utan han tränar skritt-trav och sen skritt-galopp. Han anser inte heller att piaff, passage, piruett är styrkemoment utan snarare koordinationsmoment. Att hästen behöver lära sin kropp koordinera.. men den gör ju rörelserna i hagen, eller hur? så vad eller vem är det som behöver koordineras med? precis... Ryttaren.. Så att träna mycket koordination med unghästen i skritt tidigt ansåg han vara av större vikt än att göra den till ett muskelberg. Kroppen är inte stark nog att bära muskler så tidigt i ålder ändå utan behöver bli stark i sina lemmar och kunna rent nervmässigt flytta sin kropp än med muskelmassa.
 
Att utöva våld eller kraft mot häst för att få den att lyda/med sig, ansåg han sig själv vara för lat för.. och skrattade.. kändes som ett förteckt sätt att säga att han inte alls sympatiserade med den typen av fostran.. En bra vänskap med hästen var av största värde, att låta hästen få ha en vilja, att ha den positiv och låta den får ta initiativ var helt i riktning för att lyckas med det man önskar, oavsett inriktning. Det kändes otroligt skönt att höra.
 
Slarv i ridning och att inte ta ansvar för sin del som ryttare, kändes att han såg rött. Den Holländska långa rakryggade mannen blev militärisk stel i kroppen och visade med spända ögon att det där var inte omtyckt, ingen diskussion kan jag säga, knäpptyst. Men dagen flöt riktigt bra och det såg ut som att alla fick ta del av det som behövdes för att utveckla ekipaget vidare. 
 
Det var allt från 50+ som börjat rida för 3 år sen och den som ridit för Arne förr som deltog, dvs Arne tar emot alla som vill utvecklas.
 
Det var första gången jag såg någon på så "hög" nivå som verkligen pratade om ryttaren i fokus. Han hittade var varje ryttare hade sin begränsning och för del flesta var det .. höfterna.. känns det igen.. bålstabilitet? oxå ett känt ämne kanske? 
En höft låste hästens ena bog som i sin tur gjorde att den gick och hängde på den bogen som gav en bild av rörelsestörning. När ryttarens höft kom upp i rytmen i bibehållen balans var bogen där och rörelsen i benet kom lika fort som ett SMS (posten går ju inte att jämföra med länge, så långsamt) Ryttaren red på hög nivå, GP tror jag så ingen fritidsryttare precis.
 
En annan sak, hur dressyr och hoppsadlar, när hästar böjer sig, påverkar ryggraden.. mmm.. Ett påpekande som blev otroligt synligt på en av hästarna. Väl värt att fundera kring.
 
Ja, jätteintressant människa. Arne kommer igen i april till Lyckans gård och jag vet ju var jag kommer vara då.
 
Arne tränar en elev i fencing on horseback, mounted Combat
Här ser ni Arne i full plåtrustning (väger ca 30 kg)
 
 
Om det igår var sol men kallt.. är det regn i sidled med is och grått.. Nej nej och åter nej, nu är jag trrrröött på detta väder. Jag orkar bara inte mer. Hästarna är inte alls sugna på att göra något heller i detta väder. Jag har alltid sagt att jag aldrig ska va någon som bryr mig om väder.. och det har jag aldrig varit.. men jag har verkligen blivit en pipkärring på väder nu, det går bara inte att frysa hur många dagar som helst, vara dygnsur upp till knäna och svett inpå kroppen med stel utrusning som var dyngsur när man hängde in det. 
 
Jasmin fick mig att inse att jag tappat mitt Umpfh.. Japp.. jag har blivit mellanmjölk. Jag har kört slut på min bensin så att säga. Det är svårt att hitta ridvänner här i området som puschar på, är drivande och bjuder in/till. Då hade det nog varit en annan femma. Ensamheten tär nått så fruktansvärt... Nä, det är väl så, jag har gett för mkt av mig själv och allt som hänt sen olyckan gör bara att det tär mer än det ger. Menmen.. en första insikt är bra.. Så tack kära Jasmin för du fick mig att öppna ögonen och tack för ditt Umpfh i tisdags på bågskyttebanan. Det var verkligen behövligt!
 
 
Så idag gjorde Stefan klart det sista på ringarna som vi grejar med, till lekparken som nu börjar bli gigantisk på Ljungagård. Sticksågen var framme. En liten Uffe tyckte det där ljudet var äckligt. Mmm bra du.. då ska vi oxå gå till garaget så ska du få seee.. 
 
Tyr stod redan på mallis så vi höll oss på mattorna för miljöträning.
Åååå! Uffe var så duktig! Han stod där så snällt. Visst han rör sin energi fort men han stod still. Athena duktig och sitter med, ibland ligger.. När vi var klara och sa tack till Uffe nu behöver du inte vara så rädd, släppte han efter sig.. ja.. det där som är tecknet på att utsidan var still, men på insidan var det totalt kriiiiig i lille herr Frankrikes kropp... 
 
Det stänkte hela vägen till Stefans HD.. Som jag skrattade!! 
 
Imorgon är det måndag och nya tag bannemej! Väder eller ej! Här ska tränas för tänk om,, tänk.. om man en dag kan få glädjen att få träna för Arne? Då måste man träna..så kom igen nu mellanmjölks-Janet! Nu Köööör duuu!!!!
 
 
 

Snö, vind och kyla, höga berg och.. var fan e solen?

Ja de kan man ju undra! VAD hände med våren som besökte oss igår? Seriöst? Vem skojar med oss? fhnööö när man gick upp i natt.. Jiiiisses.. trippel saltomotal baklänges- suckelisucksuck...Hästarnas min när de gick ur stallet kl 06.15.. -what??!!
 
Det börjar kännas på att beslut måste fattas, gnager i mig och gör mig mentalt ofokuserad. Vi har ju vetat detta länge nu, men alltid lika jobbigt. Speciellt i en sån här situation. Hur kunde de gå så illa? En av hästarna talar om att han inte vill mer, vi måste ta hänsyn till det. 
 
Så fokus finns inte riktigt på att rida eller träna utan varje dag är att njuta av det som går att njuta av, tacka för det vi har och gråta färdigt.
 
Så gårdagen tillbringades med att leka lite med Uffe. Inget speciellt krav utan bara gå tillbaka till min grund och jobba på kontakten han och mig. En soptunna och en stol fick tjänstgöra som pelare.. Efter ett tag blir det ju så otroligt Ivan Båring så vi tog fram lansen. Den lekte vi ju med häromdagen så den fanns med i Uffes paragrafbok. Jag funderar mkt på hur man ska kunna kompensera för den vikt som blir när man har ett vapen i hand.. hmmm.. Så satt och kände på det. Min fantastiska vän Anna som är Feldekraispedagog (du finner henne här) ska hjälpa mig framöver i detta ärende men fram tills dess ska jag försöka notera vad som händer i kroppen och hur allt förändrar sin position. Detta är kanske inte så viktigt för de som har friska kroppar, men för mig är det av största vikt att jag rider fullständigt medvetet om det ens ska vara möjligt för minimalt slitage.
 
Jag testade lansen på först höger sida, gick så himla fint. Svinga runt, kastar fram, asa mark, högt och lågt.. Duktig Uffe.. Testade vänster sida, ah! nått blir tokigt i min kropp.. ok,, kolla av, fundera, testa, hmm.. vad svarar hans kropp om jag flyttar mitt sittben längre fram, vinklar min tygelhand, tar in armbågen, slappnar av i låret för att länga det men har inre stabilitet, var pekar min häl, min midja och bål var är det spänt och var är det slappt.. Efter ett tag gick det bättre men det var svårt för mig.. Men Uffe fixade lansen även på vänster sida.. check..
 
Skritt, trav och galopp med lans- check!
 
Utan att tänka mig för.. för i min människovärld.. så där enspåriga som vi människor är.. fixar han ju detta nu...så la jag lansen diagonalt.. i galopp så klart för varför testa i lägre hastighet innan? diagonaaaalt! 
 
TVÄRNIT! KAST MED LITEN UFFE SNABBT 160 GRADER SYDÖST,  FULL GAS FRAM!... 
 
No comments.. 
 
Kom upp ett otroligt roligt minne på Facebook i morse. En incident från när jag gick Lindahs kurser och hade Tyr med Nikki i skogen. Så här kunde det se ut med de två busarna samtidigt som man försökte träna sig självt. Saknad tid, verkligen. Du kan läsa texten här
 
I morgon hoppas jag kunna åka till Olofström och Lyckans Gård för att se Arne Koets hålla lektioner. Vi håller tummarna att vädret håller sig stabilt så vi kan komma iväg. Tror det kan bli en bra boost i kroppen. Att få nörda lite.
 
På tal om att nörda lite lyssnade jag på ett poddavsnitt med Lisen och Peter Markne. Det här tycker jag du ska lyssna på. Även om de pratar om Elitsatsande nu så går det verkligen att översätta till alla typer av ryttare.. eller för den delen oavsett vad du finner lycka i. Att nörda är viktigt, att lyssna, att planlägga, precis allt det de pratar om har man nytta av.
 
Att satsa på ridningen heter avsnittet, lyssna!
 
Pharmalighen är fullständigt lagad! Tjohooo! Nu är matte superglad!
 
 
 
 

Vad är du duktig på?

Ja! Vad är du duktigt på?
 
Joooo.. alla är duktiga på något, vad är din grej? 
 
Du är säkert som många av oss andra, väldigt duktig på att säga vad du INTE är duktig på, eller hur? Det vet iaf... vad du inte kan.. En bra början.. Men vet du.. Det är ganska jobbigt att påminna sig om allt man inte är duktig på. Det blir lixom så tydligt då, hur kass man är.. Men tänk! TÄNK! på allt som du är duktig på då?!! WOAW!! *klappar händerna*
 
Kan du inte komma på något? mmmm.. I know the feeling.. 
 
Kanske är du stationerad hemma av olika saker. Då får man sällan cred för vad man kan, det är väldigt få som ser en och bekräftar en. Kanske har du en uuurjobbig arbetskamrat som suger luften ur rummet vareviga dag. Kanske har du en tung relation, eller bara saknar en familj att vara nära.. Vänner känns långt borta. Ja.. jag vet allt om det där.. 
 
Men du!
Idag tar vi oss i kragen! Idag ska va dagen då vi börjar med att säga något riktigt bra om oss själva. Och det ska fortsätta varje dag fr o m nu! Lova mig det! 
Kanske är du duktig på att gå upp varje dag samma tid.. ja.. det är ingen dum idé, finns mkt bra med att göra det dvs man är rutinfast. Eller kanske det är du som alltid plockar undan efter familjen, jaaa istället för att svära över de andra, klappa dig på axeln och säg till dig själv hur bra du är som faktiskt tar ansvar och visar barnen hur man ska agera. Kanske är det du som alltid ringer en vän för att höra hur den mår eller skickar det där facebookmeddelandet för att höra att allt är ok, ja istället för att bli ledsen för att den där andra inte bryr sig så säg till dig själv att du är en fantastisk vän som bryr dig (Kanske har vännen det otroligt tufft just nu men ingen vet än). Kanske tar du ett bad varje torsdag.. eller börja med det nu hahah! och tacka dig själv för dagen vilken kämpe du är!
Kanske har du avsaknad av familj, ja.. skaffa dig en "ny" som tycker om dig för den du är och berikar dig med både skratt och jävlar anamma.
 
Suck.. då ska jag själv nämna vad jag anser mig  duktig på. Ojojoj.. hmmm.. Jättejobbigt...
 
Ok, here we go!
 
Jag har blivit duktig på att laga mat och baka med andra produkter än det som är "standard", att hitta alternativ mat för matöverkänslighet. Det känns otroligt häftigt att på över 30 år lärt sig massor som för mig är självklart idag, men hörde senast i går att forskningen som pågått i knappa 5 år är i full gång. Som jag brukar säga, det är inte jag som är överkänslig, det är min kropp som är dunderfrisk som inte accepterar skitmat helt enkelt.
 
 Hamburgerbröd utan gluten, mjölk, jäst, sojaprodukter
 
 
Rödbet/morotshamburgare
 
 
Brödbak utan jäst, mjöl, mjölk, sojaprodukter
 
 
Chokladkaka utan mjöl, mjölk. Fluffig och fantastisk god. Bara ett problem, tar slut alldeles för fort.
 
Vad mer..
 
Jag är duktig på att göra min morgongympa iaf 5 dagar i veckan. Har gjort i 1 år nu och tänker fortsätta. Jag hatar det, jättejobbigt och vill bara få slippa men gör det iaf..
 
 
Hmm och mer...
 
Jag är ganska duktig på att köra bil och hästsläp.
 
Bry dig inte vad andra tycker nu, för det är verkligen så, du kommer inte kunna göra alla nöjda och än mindre folk i din närhet, de önskar alltid något annat av dig hur mycket du än gör/försöker. Så var dig själv närmst en liten stund om dagen, va din egen bästa vän.. där längst inne.. (känn efter hur det är där inne.. längst in.. Oro? sorg? glädje? längtan? Läskigt? Skönt för du får i vara i fred med dig själv en stund? )
Var din egen vän, för är vi det så kommer våra hästar allt se oss med andra ögon. Vi kommer upplevas som mer trygga i oss själva, lugnare, sakligare.. mer trovärdiga helt enkelt. 
 
En otroligt svår uppgift men nog så viktig.
 
 Så.. vad är du duktig på?
 
 
 
Visa fler inlägg