Skomakarens barn

Så gjorde Stefan och jag som så, tog xc70 inkl takbox och drog till Sölvesborg i fredags.. Vad hände där då? Ingenting.... Det var just det som var poängen.. Vi är i stort behov av broder Ingenting detta året men överskölda av syster Massor...
 
Det regnade där men vi behövde sol och åka till Portugal över helgen vart ju ingen ide. 
 
Öland är ett säkert kort, vi drog vidare med broder Ingenting i bagaget, till Ekerums camping.
 
Tillsammans med broder Ingenting och fader Sol 
hade vi två gooooa dagar, precis helt rätt umgänge denna helg.
 
 
 
 
Sol betyder för en fräknig typ som jag, att det blir lätt röd hud om man så säger.. 
Men det är ju lugnt, trodde jag...
 
Hade jag fått med mig nån emergencyspray med sina 12 örter som läker och bedövar? NÄ!!
 
 
 
Quickhelp spray som kyler och också varsamt hjälper huden på traven och inte glömma hjälper mot Ölands-pillidutt-små-flygfä? NÄ!!!
 
 
 
OK!!! Ehmm jahapp... 
Och vad hände med solskyddsfaktor? Joråsåatte... Den stod snyggt i skåpet och väntade ivrigt när vi kom hem.. (Men va de lixom inte Solen vi skulle umgås med blekfis, skriker min kropp nu)
 
Jaa, så kan även jag klassas in i Skomakarens barn-gänget för är det något hus som jag kan komma på inom räckhåll som har både de ena och det andra i smörj-väg så är det på denna adressen.
 
Tror jag ska packa en reseväska med resekit startklart att ha i packboxen, ja! Det var smart!
 
Så gör inte som jag, ha nu allt hemma när solen kommer i veckan! Ring mig bums för order..
 
Men Norrmalmstorgs rånarens bok kom med, så den umgicks jag flitigt med.. Tills den var helt slut faktiskt.. Jäkla rolig (skriven) bok samtidigt som det ju är tragisk händelse. Att följa ett 50 årigt annorlunda liv var spännande. Många skratt men även eftertänksamhet på  hur jag själv uppfattar andra människor, hur jag själv vill leva mitt liv och vad komma skall i livet dvs vad tycker just jag är viktigt, mitt eget aggerande för att komma dit jag vill, men vad vill jag då??!!!..
 
Dessa tankar ackompangerades samtidigt med den tragiska olyckan på tävlingen i Våxtorp. Alla tankar till flickans familj och även till deltagare och arrangörer i Björbäck. Tragisk olyckshändelse, sorg...
 
Emma var vår hjälte denna gång, trots arbete med jordgubbar i Hjärnarp och bröllopsmake uper hos Salong Blå Munka Ljungby med sitt företag Style by Schatz, passade hon djuren på gården. 
 
Det var ju en som var lycklig att se mig när vi kom hem iaf... Uffe!! Och husse möttes av Tyr, det värmer hjärtat, speciellt denna gång då tankar om schack, knyppleri och golf ventilerades.
 
Att sluta rida tänker jag på varje morgon när jag vaknar.
-idag är sista dagen, säger hjärnan till mig..
Efter Nikki (Skötteruds Unique), tappade ridning och hästeriet sin mening för mig. Det lixom bara försvann ut nånstans, luften gick ur mig, lusten seglade iväg, energin fylls inte på.
När jag får träna  för tränare och träffa andra som verkligen brinner för häst, som engagerar sig, som  nördar sig i sin gren eller häst, är jag tillbaks till meningen.... men känner att den trillar bort på morgonen när jag vaknar igen. Hela mitt liv har bestått av häst, förutom 4 år mitt i livet nånstans. Det var hemskt utan... Men nu.. Jag skulle nog va redo att sluta.. Eller inte... Hur vet man? 
 

Norrmalmstorgsrånaren

Tror du på allt du ser och alla du möter?
Får du rätt vibbar direkt av folk eller känner du omgående vad det är för filur?
 
Skrattar för mig själv..
 
Ibland undrar man..Jag kommer nog aldrig bli en människokännare, jag tror alltid på det goda, alltid ett leende med ett leende och ett leende betyder helylle.. Visst? Säkert fler med mig som känner så...
 
Men ack när sanningen nosar en i hälarna, då kan man allt trilla baklänges och förundras över sitt eget aggerande..
 
Jag bara måste berätta en händelse som inträffade i veckan. 
 
Det är så i tiden att Emma snart ska få sitt körkort. Vi är på billetarjakt. Efter många bilars tittande så föll en i smak, stod i Helsingborg på en bilfirma. Stefan sett ut men Emma fick själv ge tumme upp eller ner, så Emma och jag körde in till Helsingborg. Vi letade efter ett vitt staket som visade sig vara svart, med en vit villa som visade sig vara en senapsgul lagerbyggnad, så bra är Stefan på detaljförklaring 😂
 
Men iaf, inklämt mellan två byggnader låg en pytteliten bilfirma med uppklämda bilar som fronta oss genom ingångens väg fram till entr'en.
 
Vi hittar snabbt den aktuella bilen och det blir stora tummen upp! En äldre man kommer inrusande, fler kunder på ingång men hälsar glatt med ett så gott leende så man smällte! Rund och go, storväxt mysfarbror berättar han att han  själv har 9 barn så han vet precis hur det är och småskrattar sådär lite bubbligt som bara storväxta jultomtslook-a-like kan göra... Emma och jag trollbands av charmen fullständigt. Bil det blev, en stadigt handslag med orden-Lycka till gumman!! till Emma...
 
Vi dansar ut på lätta fötter och säger i kör-vikken go gubbe!!!
 
Innan vi hinner fram till vår bil kör den goa mysiga jultomts-look-a-like gubben upp vid min sida och säger
- Har inte din man berättat vem jag är? 
 
Hmmm.. På en sekund hinner jag tänka.. En avlägsen släkting? En gömd bror? Lärare? Ah, rektor från en fd skola såklart..
 
-Ehmm.. Naeh?!!
 
- Vet du vad Stockholmssyndromet är?
 
-Eöhmm.. Jaahh.. Typ när förövaren får offren på sin sida?! Svarar jag och tänker det här blev ett märkligt ordbyte..
 
-Ja, det var jag! Det var jag där inne, säger jultomts-look-a-like gubben med ett leende och fortsätter:
 
- Det är jag som är Janne Ohlsson! Du ska få ett signerat ex av min bok med dig hem, jag lägger den i bilen sen! HEJ! ...säger gubben och rallar iväg i den lilla röda  bilen i en jäkla fart...
 
Kvar stod vi i regnet, funderade över.. Vem fasen är Janne Ohlsson? En bok? Ah! Men vänta nu! Han är ju såklart ett offer.. Jag minns nu hur det där med Stockholmssyndromet kom till, såklart, han har ju varit med där (var de nu var?)såklart och blivit tagen som gisslan..Emma har inte den blekaste vad varken det ena eller det andra var..
 
Aprang in i bilen, googlade snabbt.. Tappade hakan i en rallychock med asgarv som total tystnad.
 
Ni som är i min ålder och några vårar till, har väl nu räknat ut vem jultomts-look-a-like Janne Ohlsson var? Hahaha!!
 
För er som är för unga för att minnas kan jag berätta.. 1973 (japp mitt födelseår) gick en man in på en bank i i Stockholm med en kpist hängandes runt halsen, tog gisslan och skadade lite folk, krävde att Clark Olofsson skulle släppas inkl 3 miljoner svenska kronor och få gå fria då såklart.. (Clark var en kriminell snubbe med fett CV från andra sidan spelplanen om jag uttrycker mig milt)
Förövaren blev vän med gisslan, dom tom satt och spelade schack där inne under gisslandramat och fick gisslan att gå i försvar för honom mot poliserna. Dramat pågick i fem dagar, avslutades med att polisen tog till tårgas för att få stopp på det.
 
Kan läsa mer här:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Norrmalmstorgsdramat
 
Mannen var Janne Ohlsson... jultomts-look-a-like gubben med det bubbliga skrattet..bilhandlaren..mannen med leendet..
 
Vi asgarva!! Asså seriöst??!?? Sen blev vi skiträdda!! Tänk så lättlurad man är!! Vi lockades in i extrem trygghet på ett par minuter och jag lovar, hade han sagt att bilen stod hemma hos honom, bara att hoppa ini bilen, han bor ju ändå bara i närheten så hade vi gjort det för i vår värld var han jultomts-look-a-like..
 
Pekade pekfinger till Emma och sa:- Låt dig Aaaaldrig luras! Är någon så trevlig mot dig nån gång igen så s
springer du på andra hållet!!
 
Janne ska ha suttit inne 20 år, när han kom ut fick han välja, kriminell bana igen eller bli Svensson, valet blev nr 2...En bok kom till och ett jobb måste man ha..
 
En märklig upplevelse med många tankar..
 
Emma servade bilen idag och i handskfacket låg den, boken, signerad och allt...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Its all about the basics

Jag är ingen dressyr ryttare eller hoppryttare i grunden. Vad är jag? Tja, vet inte.. just nu en sökare efter utmaningar och testa det jag inte testat förr. Förr, var jag en Islandshästryttare som arbetat i stall med "vanliga" hästar och ovanliga med för den delen och såklart, arbetade en hel del med Islandshästar genom de 24 åren jag höll på...
 
Men några idoler har man ju följt genom åren från olika grenar.. något med deras horsemanship och personlighet har gjort att det etsat sig fast på näthinnan..Dressyrryttare Ulla Håkansson är ett namn. en annan är just den här: Jens Fredricson
 
Moderniteter som bloggar är idag en bra informationskälla faktiskt.. Information om att allt inte är så jävla glamoröst som vi vill tro och som fasaden antyder. NÄ! bakom framgång står många många många misstag... misstag är fel ord för den delen. Ett misstag är bara en omväg för att söka sig till den rätta vägen igen. Jens är en av de som verkligen kan beskriva det så bra. Man behöver inte skämmas när man läser detta, även Jens har haft ont i magen när han skulle träna, även Jens har fått sig både en och tvåhundrasjuttiofem utskällningar, även Jens har gått ut med tårar i ögonen, från en träning. Det Jens aldrig gjort är att GE UPP! Att låta hjulet stanna för motgångar har aldrig varit ett alternativ. Jag kan garantera att Jens inte kände så då, men idag är han nog otroligt stolt över att han faktiskt fortsatte. Det speglar en som enskild person i att klara av uppgifter men även hur man agerar i grupp. 
 
Det som verkar så jäkla svårt behöver inte va så svårt, gå tillbaka till grunden. Det som ser så jäkla glammigt ut, finns även där en grund och basics, låt dig inte luras.
 
Ryttareliten var ett TVprogram som intresserade mig och för den delen hela familjen. Jag hoppas fler program kommer om mer ridning men även om andra grenar, hur mycket man faktiskt jobbar/offrar/sliter/brinner för/engagerar sig för något.
Idag är folk mer handlingsförlamade och förväntar sig bli servade på ett sätt som är helt orimligt. Folk idag vill inte slita, vill inte arbeta för, vill inte att det ska "göra ont". Ursäkternas tid helt enkelt...
 
Oavsett vad just DU håller på med i arbetsväg, fritidsaktivitet, har för familjeliv, sjukdomar....vad gör DU för att få hjulet att fortsätta rulla? vad tar du för ansvar? vad investerar du i dig själv eller i en relation? för allt börjar med en själv.
 
En länk till Jens blogg på Hippson, en som fastnade rätt in i hjärtat på mig. Tolka den utifrån var du själv står idag, hästmänniska eller ej, den går att översätta till precis det du vill- Its all abolut the basics
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg