Jag är ingen....

Nä! Det är jag inte! Jag är ingen...
 
När man går till doktorn som frågar:- Jaha? vad ska vi göra här nu då? Ja hur fnnn ska jag kunna veta det.. Jag är ingen doktor!
 
Jag kommer med mitt problem till dig, beskriver det utifrån så som jag upplever, du tolkar in.. Här kan det nu gå fel.. Antingen fortsätter du ställa motfrågor tills vi känner att vi förstår varandra.. eller gör du en första tolkning och det är den som blir den "sanna" versionen av min story...
 
Och så undrar ni vart det går fel????
 
Man går till bilreperatören. Man beskriver problemet, en tolkning blir sanning, en lagning görs som inte alls fixar problemet då tolkningens sanning inte var en sanning. :- Jaha! Vad gör vi åt detta nu? Ja jag är fnnnnn ingen bilmekaniker!!
 
Man ringer för att beställa salt till ridbanan:- Jaha, vilket salt vill du ha? JA vilket jllaaa salt brukar användas tänker du? jag är väl inte salta-ridbanan-mästare heller!!
 
Man åker till klinik med häst som visar sig halt. Man frågar veterinär om skoningen är bra.:- Ja den skoningen funkar. Man frågar Klinikhovslagaren om skoningen funkar:- Asså den skon skulle jag inte haft på en häst med de problemen, då ska man ha den hääär skon! Jag frågar min vanliga hovslagare:- Ja ska du sko med den skon kommer du få andra problem, testa o sko av igen. Jag frågar en barfotakunnig:- En häst ska ALLTID gå barfota! Enda rätta. 
Ska åka o sko:- Jaha vilka skor ska du ha? AAARRRHHJJJJDKFRORIUAK JAG ÄR INGEN HOVSLAGARE!! HADE JAG VARIT DET HADE JAG SKOTT SJÄLV!!
 
Hur mycket ska man kunna? Hur mkt krävs av en? Det är alltid djurägarens, bilägarens, kroppens ägare som har ansvar-INGEN annan har ansvar. Blir det fel är det mitt fel, bara mitt fel. Och jag som beslutat mig för att jag inte ska ha alla dessa krav o ansvar, jag kan inte styra att det läggs på mig och jag verkar inte kunna fördela över ansvaret på någon annan heller, inte ens att komma med adekvat information som gör att jag kan fatta ett vettigt beslut. Ingen som kan säga:- Om du gör så här, ska du titta efter de här signalerna, om du väljer den här vägen, kan du få det här eller det här resultatet och då är det oftast lämpligast att välja den här vägen som utväg/alternativ. 
 
Men om ingen annan tar ansvar eller kan dela kunskap på vettigt sätt och är pålitliga, hur ska jag då kunna fatta ett beslut?? Seriöst??!! Hur ska jag kunna göra det?
 
 
Nu är jag putt.....
 

Exito

Ja... suck.. ni som följt mig i bloggen och i livet vet historien.
 
Jagad av hundar för lite över 2 år sen, full rehab med otroliga dalar djupare än en havets botten, tungt som attan. När vi trott att vi var i hamn och berättat för alla att nuuuu är vi på gång! Har han kraschat och jag.. förtvivlad och helt lagt det på mig.. jag jag jag.. min magkänsla funkar inte.. jag är dålig.. jag.. dåliga jag..
 
Det är dags att börja inse att världen kretsar inte runt mig, inte ens en smula, inte ens i hästvärlden gör den det. Jag är bara jag och vad kan jag styra? Inte ett skit. Jag kan alltid försöka mitt bästa.. men bästa betyder inte tillräckligt.. "något annat" där ute bestämmer vårt öde.
 
Vad kunde jag göra åt lösa hundar med trots allt hundvana hästar? inte ett skit.
Kan jag göra olyckan ogjord? Nä
Kunde jag gjort något annat vid olyckstillfället? Nä
Har jag kunnat göra något bättre för Exito under rehabtiden? nä jag har gjort mer än vad jag eg kan klara
 
Så.. nu är det dags att släppa det oket, jag är inte ansvarig för följderna längre.
 
Rehab har gått.. det har som sagt varit upp och ner. I december var jag 100 att nu jäklar går det vägen asså! Skulle åkt till veterinär Ylva för att visa hur "bra" han blivit och att jag nu ville testa att sätta honom i ridning och gå från rehab. Det var så mkt is och dåligt väder att jag beslutade mig för att vänta till våren. Då kommer han troligen vara än bättre!
 
I slutet på januari kommer jag ut en morgon. Exito står på tre ben. PANIK! En fredag dessutom. 
Jag slår hästen in i transporten med tårar och är fullständigt tillfreds med att han inte kommer med hem. En häst ska inte ha ont.
På klinik finner man inget på röntgen där man även ser hans artros som inte rört sig ett dugg sen förra plåtarna, tack något positivt.
Eftersom det hänt på natten och skadan inte varit ens 24 timmar tar man det säkra före och chansar på fraktur någonstans i hoven. Box 3 veckor, sen återkontroll. Häst med hem.. tomhetskänsla.. Jag hinner inte med att switcha om..
 
Vilken pärs. Vissa dagar fick vi vara två för att ta ut honom ur boxen. Sånt vilddjur...
 
Återbesök och hästen var obetydligt rörelseskev.. vi stod som fån alla.. Vad hände där? Ylva gissade på en nerv som kommit i kläm i hans övriga skador sen olyckan, varit på väg att fläka sig men bromsat och det smärtat/klämts i en gammal skada. Vi får väl gissa det. Häst med hem.
 
Vid det här laget har Exito varit barfota i mer än ett år och rids med floatingboots. Ja för att förtydliga, rids i benäming som rehab, inte tränas.
Vi diskuterar om hur vi ska göra när han börjar tränas, ska han skos eller vara barfota? Ylva anser han ska skos när han tränas och jag kan väl oxå instämma på det. Har svårt att se en häst tränas barfota. Det är extremt få hästar som klarar det om än han har fin hovkvalitet. Det jag själv märker av är ett något bromsande steg med bootsen men annars tycker jag han rör sig ok med stötdämpningen från bootsen. Men vad vet jag?
 
Det ska oxå sägas att han får tillskott av MD Mover från Mia och Daniel Kleen.
 
Våren kommer och han känns bara bättre och bättre. Jag åker på en förläsning om Q Horse och blir lyrisk, det där ska Exito göra så vi kan nollställa var vi är för dagen och hur illa/bra det är. 
 
Sagt och gjort då jag känner att han snart inte kan kallas som rehabhäst längre (om än han resten av livet måste få service varje dag) bokar jag en tid till Q Horse, 4 veckor fram. 
 
MD Mover tar slut och jag tänker inte mer på det, han är ju så fin nu och kommer gå över från rehab till ridhäst så det är väl inget mer med det.
 
8 dagar innan Q Horse väljer jag att sko på, det får bära eller brista. Aluskor med överrull runt om. Vilken nice känsla att slippa truga på bootsen, min rygg är överlycklig, slippa fila hovar var 2-3 v, gah! tack skoooor!
 
Dagen för Q Horse är jag fullständigt trygg, vi ska bara se hur skev han är och rörelsestörningar så vi kan ha det med oss i träningen. Jag är lugn som en filbunke. Mickan är med mig och vi skrattar oss genom första skritt och travdelen, böjprovet, vidare till longering skritt varpå veterinären utbrister:- Vilken fin skritt hästen har! Jo tack så fin har inte ens jag sett innan, vad har ni för underlag??
 
Trav.. halt.. Va? blink blink... HALT!?! Hur fan kan han va halt?? Han e halt!! slit mitt hår, skriiiiik inombords! GAH!! Känner mig som matadoren på julafton STÅNGA MIG! kasta mig! gör vad du vill men inte detta!!!
 
Ut på hårt underlag o jeflars han var halt.. Rullgardinen gick ner.. jag tappade mig helt.. min magkänsla kan fullständigt dra åt helvete!! Jag är ju världelös hästägare.. Har jag suttit o ridit denna häst när han var halt?? Känner jag inget numera? ... o Elak-Janet på insidan fortsatte o fortsatte mala.. dumma mig...
 
Att sticka honom var inte en dans på rosor, Line veterinär var inte glad och inte vi heller. Line försäkrade mig om att det inte behöver vara något stort medans jag bara kände att nu är droppen där, det har runnit över. 2 år åt helvete.. jag klarar inte mer..
 
Det görs oxå ett ultraljud där det konstateras att han har en vävnadsskada höger bogparti som alltid kommer vara ett litet problem och ska fortsätta lasras och behandlas samt fortsätta strechövningar, akupunktur rätt och slätt det vi redan gör för att hålla honom så fin som möjligt.
 
Som en blöt, rädd lite fläck full av ångest rullar jag hem. Ska vi behöva avliva fler hästar? Hur länge ska vi klara det här? Jag vill aldrig mer ha en häst och aldrig mer rida ut med en häst, tänk! jag kan inte skydda min häst från idioter, hur fan ska man våga ha häst i framtiden? Tankarna maler.. ångesten är skyhög.. Alla hästtjejer känner igen sig..Vilken idiot man är...
 
Återbesök om 14 dagar..Förhållningsregler tills dess den klassiska 5x5m rutan.. 
 
Exito håller sig inte lugn det minsta. Vrickar upp vänster bak i sin hets över att inte ridas och stå på en minimal yta, släpper honom med Uffe igen, att hålla den vilden i liten hage är ju omöjligt. Han får gå sönder då men iaf gå sönder lycklig, inte förtvivlad över att stå ensam i frimärkshage. 
 
Jag hade köpt MD Calm till Uffe för att se om det kan släcka lite av hans hets, gav Exito det med, tänkte håll dig bara lugn nu. Satte på vallörtomslag på svullnaden några timmar varje dag, funkade jättefint. Men ska det vara så svullet kan vi ju inte göra en återkontroll.. asså .. gah!! iiiiii... fräs... 
 
Tycker han ser lite hängig ut, tänker, finns smärta måste jag testa att släcka den, eller är det bara för det är varmt? Jag chansar inte utan bestämmer mig för att gå över till MD Alam. 
 
Två dagar innan återbesök ger svullnaden med sig, tack Diana för tips om vallörter. Verkligen effektivt må jag säga. 
 
Med hjärtat i halsgropen åker Stefan och jag in på återbesök. Jag ville han skulle vara med denna gång. Skiter det sig måste vi vara där tillsammans och fatta ett beslut när vi kommer hem, jag vill inte han bara ska få höra det från mig, jag vill han ska vara med hela vägen.
 
Exito är överlycklig att åka i väg, spänd som en fjäder i släpen. Nu äntligen händer något! Lastar av på kliniken och en helt magisk Exito kliver ur släpen med sin hela 1.52 växer han till den dubbla höjden och står högrest med stolthet, bara väntar på att få visa upp sig.
 
Stefan springer i gången (jag varit i nervösatillståndet hela dagen så spyfärdig och näringsbrist) och veterinär Line utbrister:- Oj! Det va värst!
 
Line visar staplarna, de va klockrena, superfina! Han såg fin ut när Stefan sprang med honom men det tyckte vi även han gjorde när vi var inne första gången.
 
Till longering. klockren i båda varven! Line jublar, Stefan vågar andas och jag fattar fortfarande inte vad som hänt.
 
Bara för att kolla av gör vi en koll även på asfalt. Line säger att hon är nöjd bara han klarade longeringen meeeen lika bra att vi kollar. Ok.. vi kollar.. klockren.. 
 
Av utmattning vill jag bara sjunka ihop och gråta. Jag vill aldrig mer vara med om detta. Jag vill aldrig mer uppleva denna smärta.. Jag vill aldrig mer.. Att förlora mina hästar är som att förlora mina allra allra bästa vänner som jag älskar att umgås med, som jag saknar varje dag, som jag skratt med, som ger mig så mkt tillbaka. Min älskade hästar.. Jag vill aldrig mer vara rädd... Men så funkar inte livet Janet.. Livet innebär oxå att vara rädd därmed oxå tacksam för den tid vi får tillsammans... Tyst nu förståndet, schyss med dig!
 
Exito går motvilligt in i släpet igen, efter bara 10 min uppvisning?! Asså va fasiken är det här? Är jag badad och laddad bara för det där lilla? hummpppfff.. från Kejsare Framgång..
 
Vi åker hem.. jag sjunker ihop med ett Renee Voltaire choklad hasselnöt under armen.. 
 
Hur glada vi än är över att han gick genom vet vi att tiden är räknad. Många frågor måste besvaras: Är det skorna som gett honom ett återfall med ny hovledsinflammation? Är det bättre att sko av igen? Ska han skos med stötdämpning? Vad gör vi nästa gång han känns skadad, ska vi fortsätta kampen eller får det vara slut där då? På vilken nivå kommer han klara att ridas, kommer vi ens komma över rehabfasen? Är det MD Alam som gjorde att han gick genom helt klockrent och ska han fortsätta äta MD Movern då resten av livet? 
 
Ingen vet vilket som är rätt svar.. det enda vi vet är att det är jag som kommer stå med ansvaret den dagen det är dags och den dagen är närmre än vad vi tror. Hur göra? Han är ok nu, vi fick det jag ville alltså ett nolläge-från här och framåt.. och sen? Ja.. vi kan inte tänka på sen nu utan ta varje dag, steg för steg.. 
 
Jag har under dessa två åren försökt finna en ny häst fast jag inte velat. Jag har ventilerat med mina vänner. Jag vill sluta rida, sluta äga häst men samtidigt inte sluta rida, samtidigt har vi satsat så mkt, ska jag verkligen sluta nu? Det var väl inte så det skulle sluta? Jävla motgångar!
 
Dessa 14 dagar har jag verkligen sökt med ljus och lykta efter ny häst. Islands, Camargue, PRE, Kallblod.. Inget klickar riktigt. Vad vill jag.. ? Kommer in en häst på salumarkanden som är färdig tornerhäst, ja den kan vi satsa på! Men pratar med fd ägare som inte alls tycker hästen håller för torner. Ä.. nu skiter jag i detta.Jag avbokar och tackar nej till alla.
 
I morse när jag vaknade, fanns en film på telefonen. En fin kille som jag glömt att tacka nej till. En vacker kille, snäll som ett lamm om än lite ung än. Tankarna vaknar.. Om Exito inte håller har jag inget.. Ska jag våga ändå? Ska jag fostra en häst till måste jag göra det nu.. inte sen.. sen finns inte.. Vågar jag... Tanken är lockande...
 
Ska jag?
Fortsättning följer...

B12

Några symtom man har vid ME, fibro, utmattning är känslan av att ha extremt dålig kondis. Man går upp ur sängen och flåsar som man sprungit rekordtid på 60 m. Det slår en att det är ju inte så konstigt, jag menar man har varit så passiv under lång tid att man visst inte kan ha bra kondis då.
 
Man börjar träna så smått, de flesta har gjort precis som jag, testat gymmet med resultat svimning i omklädninsrum, total utmattningskänsla med extrem värk i varenda muskel så det känns som det brinner på insidan, huden värker vid minsta beröring. Jag jämför det i bland med känslan av när man översteker en kotlett, den blir blek och torr med konsistens som en yllekofta nästan upplevs som saftig mot en nyss styckad kotlett som då är röd, mustigt fyllig med en mjuk konsistens. Så är skillnaden i känslan på insidan av kroppens muskler.. på millisekunder eller torrhetskänsla i flera år, typ ca 18-20 år för min del då....
 
Man glömmer saker, det känns som sirap i skallen och man tänker nu är jag fan dum i huvudet på riktigt, yrsel som kan komma på en millisekund, en matthet som gör att kroppen bara slutar funka, man blir stående på samma fläck utan förmåga att kunna flytta en lem med känslan att kroppen försätter en i förstelningsläge för att inte trilla. 
 
Om man kände sig sjuk innan så känner man sig vid detta laget i klass med inläggning på söda Sjuk och tvångströja på, tack.
 
Man åker till sjukvården och tar blodprov med orden att allt ser bra ut. Är man som jag smart då och lyfter ut sin journal (som numera ska finnas tillgänglig på 1177 mina sidor) och ser att ens B12 värde ligger preeeciiis ovan ref.värde. Vem har bestämt ref.värde då? Jo det har män i unga åldrar gjort en gång i tiden, fullt friska dessutom, och inser att något är rejält skevt här.
 
Så iaf.. Så fortsätter den här spiralen...till slut vet man inte vem som kom först, hönan eller ägget? Man blir liggandes och undrar om det var något fel på salladsbladet man trugade i sig till lunch.
 
När man sen blir diagnostiserad med ME, är det enligt Gottfries kännedom av vikt att ligga mycket högt i B12 värde. Det samma anses även fibropatienter med flera, vara till god hjälp med högt B12. 
 
Vår svenska sjukvård anser det inte alls vara av värde att ha högt B12, varken för den ena eller den andra. Vilket trams...
 
Då ska vi se.. Vad är B12?
 
B12 eller kobalamin som det heter på finsvenska. Jag tog ett utdrag från bristguiden.se till dig:
 

"B12 hjälper till med nybildningen av celler i hela kroppen och därför kan brist på B12 i princip ge symtom från vilket organ som helst . De första cellerna som drabbas brukar vara de som förnyas ofta, till exempel de röda blodkropparna och cellerna på tungan, i munnen och i tarmen. Det kan leda till tungsveda, sprickor i munnen, illamående, brist på aptit och diarré. Blodbrist gör att kroppen inte får tillräckligt med syre och kan till en början leda till symtom som trötthet, svaghet och yrsel. Det är också vanligt att känna sig andfådd och få hjärtklappning när man anstränger sig. Allvarlig blodbrist kan i vissa fall ge kärlkramp och smärta i benen. Symtom från nervsystemet är bland annat nedsatt känsel och vibrationssinne, domningar och stickningar i händer och fötter, försämrad gång och balans, samt psykiska symtom som nedstämdhet, depression, minnessvårigheter och demens. 

 Symtomen på B12-brist kommer ofta smygande under flera års tid och kan vara svåra att upptäcka. Dessutom är många av symtomen vanliga i samband med andra sjukdomar. Ta därför kontakt med din läkare om du har symtom – ett enkelt blodprov kan avgöra om du lider av B12-brist.

ORSAKER 

Det finns flera orsaker till att man får B12-brist. Hos äldre beror bristen ofta på åldersrelaterade sjukdomar som atrofisk gastrit eller perniciös anemi. Atrofisk gastrit är en inflammation i magsäckens slemhinna som hämmar tillverkningen av saltsyra och därmed leder till ett försämrat upptag av B12. Ibland kan inflammationen även leda till brist på ett speciellt protein, som kallas IF och behövs för att vitamin B12 ska kunna tas upp från maten. Brist på IF kan även leda till perniciös anemi, en allvarlig form av blodbrist som i vissa fall är ärftlig

 

Andra orsaker till B12-brist kan vara glutenintolerans, magsäcksoperationer (till exempel gastric bypass), otillräckligt kostintag och tarmsjukdomar som Chrons sjukdom.  Långvarig användning av läkemedel mot halsbränna, magsår och diabetes kan i vissa fall också leda till brist på B12."

 

Andra fakta:

B12 kan kroppen inte själv tillverka

B vitaminer lagras inte i kroppen, de är vattenlösliga vilket betyder att de binder sig till allt som är vatten i kroppen, därför kissar och svettas vi ut en ganska stor del av våra B vitaminer.. med undantag av B12 som är den enda B vitamin som faktiskt kan lagras i kroppen, närmare bestämt levern. 

Det behövs en väl fungerande sköldkörtel för att optimera upptaget 

Det behövs kolin, folsyra och metionin tillsammans med B12 för att nerv och ryggmärgsvävnad ska fungera optimalt

B12 har en avgiftande funktion av tex cyanid och rök som vi andas in

B12 är inblandat i kolhydratomsättningen, då nervsystemet är beroende av kolhydrater och den omvandlingen inte sker på ett korrekt sätt påverkar det alltså nervfunktionen.

 

OK!
Du har förstått poängen. B12 är en ganska viktig vitamin oavsett om man är frisk eller sjuk men för en mindre frisk person är det av största vikt att denna vitamin finns tillgänglig i kroppen.

Enligt vad SLV (Svenska livsmedelsverket) finns ingen forskning som stödjer att för högt intag av B12 är farligt trots att det kan lagras in i kroppen.

I vilka livsmedel hittar man B12 då? Ja, ska man tro Livsmedelsverkets sida så finns det i tex kött och främst lever sen ägg, fisk, skaldjur men det finns även i jästa eller fermenterade (typ kål som syras) och det finns i vissa vegetabilier. Tyvärr sägs det iaf "idag" att vegetabiliers B12 är en inaktiv variant och jästa/fermenterade livsmedels B12 är minimal och verkar nästan vara omöjligt att äta sig till den mängd som krävs. Då återstår alltså bara djurrikets B12 .

 

Då ska vi knyta ihop säcken...

Hur många med tex ME, fibro klarar att äta kött, soja, gluten, mjölk-produkter? nästan ingen

Hur många med ME, fibro etc äter syrehämmande? Väldigt många och så även "friska" gör

Hur många med diagnoser har skadad tarm? otroligt många, precis som även "friska" har av annan anledning oftast pga fel kostintag

Hur många med diagnoser/sjukdomar orkar stå vid spisen och laga mat? Moment 22

Hur många tror du är diagnostiserade med tex depression som skulle kunna må bättre med rätt tillskott (och rätt kost)?

Frågar läkaren en med diagnoser, hur kosten ser ut? Svar nej

Har kostrådgivare/dietister utbildning i hur ME, fibro fungerar och kan rekommendera kost som vägledning? Svar nej

 

Att utbilda mig för att förstå mer om kostens förmåga till hälsoförbättring, frisk som sjuk, är det bästa jag gjort. Med detta kan jag även föra min egen talan med kunskap och en utbildning som styrker mina ord. Det är inte som jag hittar på, jag vet nu!

 

Jag fick för 2 år sen B 12 sprutor med mig hem från Gottfries Kliniken. Glad i hågen ringde jag vårdcentralen för att få hjälp med att lära mig spruta mig själv varje vecka. Det blev tvärstopp i luren. 

- Vi stödjer inte Gottrfries tankar om att Ni behöver extra B12, vi kommer inte hjälpa dig med detta och vill inte på någotvis bli förknippade med deras teorier.

Jag orkade inte kämpa mot. Jag la mig platt fall.... och fortsatte kämpa i vardagen.

För några månader sen fick även min kusin samma diagnos som mig. Hon i sin tur hade en vän som är sjuksköterska.

- Sicken idioti! Självklart ska ni få hjälp! Det är väl bara o testa. Mår ni bättre så gör ni annars är det väl bara att fortsätta leta annan väg.

Sagt och gjort, hjälp vi fick. Av utomstående och helt oberoende. TAck M<3

 

Många säger det är helvete att spruta sig själv, jag... jag bara ler.. det är mitt guld. Sen dag 2 har mitt liv förändrats. Jag är inte anfådd, ingen kramp i benen, ingen smärta i muskler efter aktivitet. Jag känner mig klarar i huvudet, ingen yrsel, känner mig lugn i själen, glad, kan fundera igen med att plocka upp och lägga från mig tankar. Har säkert glömt en hel del. Däremot är den mentala tröttheten fortfarande kvar och är troligen kopplad till själva utmattningn men den fysiska biten är om än den finns är den så minimal att det går inte att jämföra.

 

Ringer Gottfries igår för att förnya recept. Det ska väl inte vara några som helst problem.. eller?

Jag sjönk genom golvet, blev sittande och tänkte ska de aldrig få ett slut...

 

Svensk sjukvård valde till 2017 att inte förnya kontrakt med Gottfries kliniken då de inte samtycker med deras teorier om behandling av smärtpatienter. Därför är Gottfries idag en privat fristående klinik som det kostar 1500 kr bara vid ett besök med tillhörande 1500 kr minst för provtagning. Minst! För sjuka... som behöver hjälp.

I samtalet framkommer det som blir mitt problem. Svensk sjukvård har alltså även anmält Gottfries för deras medicinering vilket gjort att de inte har tillstånd att längre skriva ut detta utan att en behandlande läkare på vårdtagarens ort har iaf ett passivt medgivande till att Gottfries skriver ut det. Varför kan inte den behandlande läkare skriva ut B12 samt övriga eventuella vitaminer/mediciner då? det stavas PENGAR. 

Har jag nu en behandlade läkare då på min ort? svar nej. 

Jag förstår på ett sätt att det är viktigt att ha en läkare på sin ort, självklart. Men 20 år med kamp inom sjukvården blir jag mentalt sjuk av bara tanken att fightas en vända till. Jag trodde jag skulle slippa detta nu, att betala Gottfries och få ha dom i mitt ärende ME och bara använda läkare här hemma till "allt annat". 

Men så blir det alltså inte...

Jag tackar B12 för min nya kraft, allt har en mening så även denna. 

 

Wish me luck!

 

 

 

 

 

 

 

 
Visa fler inlägg