Janets saffranskaka

Så trollade vi lite igen. Jag försöker verkligen hitta möjligheter att baka nått jag kan äta.
 
När man passerat 40 stre..flå.. Ehm.. 25 års strecket (jaah? Vaddåå?😒) är det som om varenda cell i kroppen skriker som kakmonstret i Mupparna KAAKA!! KAAAKA!!
 
 
Och när man då är multiallergisk finns bara kakor man själv bakar. Det är ju ganska bra egentligen, för är man riktigt sliten (som jag oftast är) blir det inte så ofta i alla fall.
 
Mina bakverk är "ganska snälla" eftersom alla är gluten/mjölk/soja/vitt sockerfria. 
 
Nu är det snart jul... Ingen högtid som gör mig lycklig precis, men försökte göra mitt inre kakmonster lycklig..
 
Så här blev receptet!
Eftersom morotskakereceptet funkar mer än väl, använde jag faktiskt det som bas.
 
2 st ägg
1 dl rörsocker
1/2 msk agave
(välj valfri vitt sockerfri lösning, går säkert välja dadelsirap istället för dessa två sötningar)
 
Vispas fluffigt. Håll skålen på högkant när du vispar så blir det snabbare fluffigt.
 
1 dl rapsolja i skålen
2-3 dl finrivna morötter ner i skålen
 
Ny skål
1 dl mandelmjöl
1-2 dl Lailas Gula mjöl (lite osäker men färdig smet ska va ej för kompakt utan mer nääästan lite för normal mot lös
1 1/2 tsk bakpulver
1 1/2 tsk fiberhusk
1/2 pkt ca saffran ( en genomskinlig oval platt burk, som vanligt mätte jag inte😂, förvånad? Va ska jag gissa.. Kanske 1/2 tsk typ?)
Några droppar gul karamellfärg, totalt oviktigt men ville ha den gul
 
Fördela det torra jämnt, häll i första bunken, vispa sakta med elvispen tills det blandats. Bör vara normal mot liiiite lös nu.
 
Olja och glutenfri skorpmjöl i form, låt extra skorpmjöl ligga löst på botten.
 
Häll i smet i form, skjuts i ugn, 175 grader, längre än vad man tror, mellan 30-40 min, testa med sticka.
 
Vänd upp på bakplåtspapper och rulla in den, all fult behövs på glutenfritt bakverk.. Om den ens hinner svalna innan kakmonstret skriker😂..
 
Här ser du ett kakmonster till i familjen..Totalt oskyldig.. Tootalt..
 
Ehmm.. En.. Typ.. Bild..på.. Tja jaa resterna av kakan...som va en kaka..😂
 
 
Se upp för kakmonster på Ljungagård!!!
 
Snart kommer recept på Janets Kärleksmums
 
 

Regn is blåste med ett leende

Vädret..😒.. Say no more.. Palla ..
 
Sånna här dagar är man glad man har stallhjälp. 
Vädret gör min sjukdomsbild överlycklig, den får börja blomma fritt i kylan, jag däremot.. Mindre glad.. (Jag är jag, sjukdomsbild är bara en sjukdomsbild och är inte jag)
 
Hästarna stått inne inatt. Var osäker på hur halt det skulle bli på natten då det ligger blankis i hagarna, fullständig blankis. Har broddat på, men nä.. Tog det säkra.
 
Nått noggrant borst och puts, nähenä inte vintertid no way asså.
 
Tackar min herre Stefan för att vi valde lägga ridbanan högt och ovan mark, fullt brukbar utan stora vattenpussar..
Så började dubbellongera Exito. Mycket märkligt tyckte han och jag är inte riktigt bekväm i sysslan men vi fick nog till det ok iaf. Några tvärkast testade han men si! Idag vart de då tvärstopp för första gången HA!! Vi får väl se om den aktiviteten avtar efter dagens arbete.
 
Regnade lätt men det är bara att låtsas som solen skiner...
 
Mia var superduktig med Tyr. Travade på ridbanan, såg mkt bra ut!!
 
Uffe... Lille Tuff-tuff😂.. har faktiskt pratat med uppfödaren nu och fått beskrivet hans personlighet. tacksam att få bekräftat, han är ingen slagen eller misskött häst (vilket jag ifrågasatt med tanke på hans otroliga vänlighet) utan 4 år som vildhäst i Camargue har gjort hans personlighet vild. De var 4 halvsyskon som hämtades hem till Sverige samtidigt. Två var hästar som sparkades nått fruktansvärt och Uffe med en halvbror var extrem skygga/vilda i sitt sätt varpå Uffe behöll den personligheten. Vissafunkar att hantera sånna hästar, andra inte..
 
Har börjat att ta grimma på i hagen nu, men du kan ju tänka dig, med vildnerver, grimma, o no😂.. Men går bättre och bättre. Med spring i benen var det ju inte mkt bättre 😂 border collie Uffe var framme... Men på kom grimman i som vanligt hans och mitt lugn, i vår överenskommelse.. 
 
Ja, va säger man, han är bara så go att rida. Snällare häst med krut i får man leta efter. Det är så mkt motor som fullständigt är kontrollerbar och alldeles för snäll..
 
Har gått ca 14 v på Lindahs bakbens kurs. Jag har inte fattat hur han vill göra fattningarna till galopp. Där vi köpte honom var så jag är lärd, på ytterhjälp, hemma sas det att man rider för innerhjälp och jag har verkligen inte fått till det, det har inte gått hop för min hjärna.  Men då valde jag att gå kurs, tack för det! För idag... Waow.. Galoppfattningarna satt som en smäck! När han förstod att jag förstod vad jag skulle göra, bjöd han på direkt det small till och där kom den mest behagliga runda gung galopp som bara en gosse med PRE blod kan få till. Vi cirkla runt Mia och Tyr på liten volt och smidig som en katt gled han ut igen.. Nu ska jag bara lära mig nedtagningar med..
 
Mia:- Jaha så var det där leende där igen ja😆!
 
Uffe ger mig alltid ett brett leende, han är så nöjd att jag är nöjd💖.. Detta är en gentleman trots sina ticks. Vi jobbar på att låta vildnerverna bli mer kontrollerbara, det kommer gå, jag är envis nog att lyckas!
 
Mocka hagar, boxar, blanda hö, sopa, torka täcke, städa utrustning (fullt med grus blä) ..pust.. Så på det igen.. Lunchfodring.. Allt i regn moln regn än mer regn blött tungt..sa jag regn?
 
Men vad gjorde det, jag log.. 
 
Tyngd av blöta termokläder, mössan på sniskan och snor på handen masa jag mig förbi pannrummet, vidare att ta hand om en konsigt yr dotter. Sjukan i morgon med henne...
 
Den här bilden lägger jag upp som motivationsbild!
Styrka, kämpa, öva, gör igen, våga mer, testa.. Och så är det en sommarbild som morot när hoppet sviktar lite om värme... Värme.. Värme.. ☀️
 
 

Fantasi vs verklighet

Du som följer mig här på bloggen, vet att jag ifrågasätter.. eller nä.. egentligen är det frågor i mitt huvud och påstående som jag blivit itutad genom åren och ja.. absolut min egen tro och tolkning om hur saker i ridning ska/bör vara. Jag är eg Islandhästryttare i 24 år som konverterat till "vanliga hästvärlden" med tregångs hästar. I hela mitt Islandshäst-liv, har jag fått höra (och inte bara jag, tror många isisryttare kan instämma i detta) när man ska börja rida riktig häst, att vi eg inte kan rida därför har vi gått med i Bklassens lag i stället, för isisar det är inte riktiga hästar det, det är ju bara att sitta där och åka, är ju inget svårt osv.. Har säkert skrivit om det någon gång innan.

För att fortsätta på temat " ta hand om sin egen kropp för att bli stark i ridningen" är detta en grupp människor jag följer här på facebook Dressage for future.

 

 

Anledningen att jag startade följa dom var, när jag funderade, vad gör en dressyrryttare tex som är så bra? Vad är det som gör att just dressyr rankas som nr 1 i världen? Vad är det som gör att måttstocken ligger efter just denna avdelning i ridning? Varför är det inte... reining? voltige? nä men du förstår säker min tanke, vad är det som gör att just en specifik avdelning i hästeriet är så högt rankat så att man tom ändra avelns inriktning på flertalet raser för att platsa in? Det måste ju onekligen vara The best?

DÅ borde det ju betyda, att de som rider DRESSYR är några heeelt fantastiska ryttare, som kan precis nästan nära inpå det mesta i ordet ridning? Då måste det ju betyda att dom har en fantastiskt medvetenhet och en sjuhelsikes kroppskontroll? För så vitt jag vet, är all ridning oavsett greninriktning, skitsvår på sitt sätt och kräver enormt med målbilder, kroppsfokus osv...

 

Dressage for future är några dressryrryttare i högre klasser dressyr men inga elitryttare. Vanliga knegare dvs har vanliga jobb och sen sina hästar, tränar för stora namn inom dressyrvärlden och åker ibland utomlands för ihopsparade pengar, inga sponsringsslantar där inte.

Jag kan inte ha någon direkt uppfattning om hur dom rider, jag är för "grön" för vad som ska va, på deras nivå, sen kan jag ju alltid tycka, men det är ju en annan sak. Att veta och tycka är inte detsamma...

SÅ! Jag har rätt att tycka på min egen blogg!

Jag tappade hakan när jag för några veckor sen såg klipp när den ena tjejen tränade i Tyskland, och fick jäkla skäll för hon inte red med bäcken/säte utan red med hand! Vi pratar om en tjej som rider passage piaff byten etc och är i Sverige instruerade att rida med hand! Hon säger/skriver det själv, jag är lärd att rida med hand! What??!! och sällan ens pratat om sätet!! What?!?!! Denna tjej fick kämpa sig blå, men lyckades väl utifrån sina förutsättningar. Hon var så glad att få nya verktyg (NYA?) jag skrev tom till henne och frågade vad det var för instruktioner hon fått, ja, att rida med sätet.. 

I min uppenbara fantasivärld, krackelerade just där och då, denna fasadbild av vad som lärs ut i Sverige och Svensk ridning... och vad ja, som Bklassens ryttare, skulle kunna lära mig i ridningen number one...

Nu har den ena tjejen kommit så här långt i sin egen utveckling, kontroll över sin kropp och anlitar en PT. Bra gjort tycker jag, bra att inse sina begränsningar och ta till hjälp. Att vilja bli bättre är en förutsättning för att komma vidare. Att stå och stampa, gnälla på hästen eller utrustningen är liksom pass'e anser jag iaf. Så hejja henne! Ska bli skitskoj att följa hennes utveckling i ridningen framöver.

Jag vet inte jag... Jag måste inse, att min tro om hur, den för mig, vanliga världen skulle vara så perfekt och redan klar, bara är en fantasibild är faaan så hårt att ta in för mig. Du vet, typ, som om du tittat på en chokladkaka i ett år utan att få smakat den, när du väl får göra det, smakar den inget av vad alla talat om för dig att den ska göra. Du ifrågasätter om det är dina smaklökar det är fel på, eller den gått ut i datum eller det faktum att andra ser saker på ett sätt och du kanske på ett annat?

Jag har tittat i bakgrunden.. eller ok, nä knappt, jag har vetat att dressyr finns.. typ.. i bakgrunden, men den smakar då inget av vad det alla andra tycker eller gör.. Jag ser något och känner något annat utifrån den kunskap jag fått med mig i en annan del av hästeriet och min kunskapsbank som finns befintlig, säger något annat. 

Varför är det inte fler som ifrågasätter? Eller är det just det som är på gång? För det poppar upp öööverallt nu.. Fler som jag, som ifrågasätter och framför allt ifrågasätter sig själva. 

Vad är det med Sverige och alltid samma tro om att "vi vet bäst"?!

Det känns för mig positivt när man träffar vetrinärer och forskare som Lars Roepstorff och Maria Terese Engell som bekräftar en del av mina frågor ang sund hästhälsa och biomekanik, och såklart detta oavsett gren ska jag tillägga!

Jag är även tacksam att själv få möljighet att lära mig verkligen grund grund grund (och ja, oavsett gren) genom Lindah. Precis det som Maria Terese hann prata om på den korta stunden, var det exakt det jag gått genom med Lindah i 2.5 år.

En annan person som jag ser har gjort enorm nytta för mig är Anna. Det är delar man först i efterhand kan se vad det skapat för muskelminne hos en, och för mig, framför allt vishet om avslappning.

En annan grej som jag provade just nyligen som du läste om var simningen och då inte vilken simning som helst utan den här! Jag är förbluffad hur nära det var alla ridningens muskler och kroppskontroll. Jag är verkligen tagen av att Nina är precis lika bra på att använda vanliga dödliga ord som är lätta att förstå för vanliga dödliga personer som jag, precis som Lindah och Anna... 

 

Elitryttare har länge nosat på mental träning, fysträning etc, "mellanryttarna" har kommit till att kolla över sina hållningsmuskler och insett vikten av sin egen roll, lägger värde in det för sin egen utveckling.

Vi fritidsryttare, vi är på inget sätt annorlunda, om än kanske än fattigare på hållningsmuskler och fokus då vi inte rider lika intensivt/mycket etc

Vad gör du för att finna din inre styrka och fokus? Vad gör du för att va rättvis mot din häst? För det är väl det allt handlar om egentligen, att vara rättvis och en bra kamrat till sin bästa vän hästen oavsett om man rider på elitnivå.. eller fritids/skogsnivå?

Öppna din dörr..

 
Visa fler inlägg