Intervallträning efter 3 behandlingar med BEST BOX

 
 
Exito har inte varit riktigt på hugget sista tiden. Dels är det massa gräs i nya hagen som är grönt så garanterat extremt med socker, det är kallt och ruggit. Jag är inte den piggaste kniven i lådan även om jag inte är extremt dålig. Igår lyckades jag dessutom vräka i mig alldeles för mkt mandelmjöl så på tok för hög halt av koppar i kroppen vilket resulterar i fibro-värk. Men får skylla mig själv.
 
Vi har löslongerat i rundkorallen med gummiflis, vi har i ösregn parkerat vid pallen och suttit upp barbacka i grimma. Har faktiskt aldrig ridit/åkt så på honom då han kan bli jäkligt hetsig så det var första gången. Igår satt jag upp igen i regn och litet ledljus till ridbanan, barbacka och grimma inkl att fånga lansen i rätt position, lägga den på plats och sikta mot quintan. Vi skritta runt som garocha och bytade sida, allt med grimma och barbacka. Han var hur följsam som helst och gjorde det superbra. 
 
Efter BEST BOXs tredje behandling kunde vi konstatera att boxen "släckt" flertalet anmärkningar men fanns några kvar bla vä höft är kvar att behandla, vi måste finna en lösning för det. Men tycker den där smärtan och reaktioner vid palpering, klingat av mer och mer. Mmmm.. I går och i morse fanns ingen smärta alls hur jag än försökte palpera. Ohh.. då kanske det "bara" är en överansträngning efter Arnekursen? Jag menar barbacka med garocha borde ju inte vara så jäkla snällt? 
 
Så idag blev det så här:
Vibba 20 min, fortfarande ingen smärta.. så på med kläder han fick, bett och sadel. Planen var eg att rida till sjön för vattenträning men det hade redan börjat blåsa upp till storm så vi tog intervall isället.
 
Så ut på 400 m slingan här hemma.. 
 
Direkt kände jag vä höft dippa.. Försökte känna om det kom i hög eller låg hastighet, om jag kunde ställa honom eller han ville vara rak, huvud var, någon signal alls på smärta? ae.. inte så direkt.. Han lyssnade blixtsnabbt på skänklar och hand. Han kan vara seg annars, vill helst ha sporrar men jag tog inga idag och hade galoppspöet nerskjutet i vä chaps så ingen gaspinne märkbart precis för honom heller.
 
Han älskar slingan. Efter uppvärmning gick jag på skritt-trav intervall kort och sen galopp-skritt intervall kort för att köra 1600 m mer fritt tempo utan att springa skiten av sig.
 
Här brukar han bjuda till själv men det vi haft problem med honom är att det tar tid för honom att gasa upp och sen sackar bränslet. Efter första rehabdelen efter olyckan, när vi kom till rid-rehab och började lugnt intervallträna honom, kunde han inte svettas och han lixom tog slut i farten. Som lim under fötterna. 
 
Mia och Daniel har  satt nålar för att han skulle börja svettas, vilket lyckades helt ok, men det har gått fram och tillbaka i snart 8 mån ca. 
 
Ner i första kurvan och jag hinner inte säga gå förrens han ladda lustgasen och V8 samtidigt.. det sa bara PANG så var han iväg. Jag hann tänka att kurvan kommer lite väl fort där borta. Om jag försöker ta lite i bettet.. eller.. näe.. det gör man tydligen inte för han var i sitt esse! Det var stålmannen som flög fram, jäklar vilken kraft! Det är första gången jag känner att energin ärligt kommer bakifrån och jag har mer häst framför mig.. hela vägen.
 
Jag kan säga, att den kraften har han aldrig visat. Vi vet han är kraftfull, hey lusitano-PRE, vad kan annan bli än ett kraftpaket? men den har inte kommit ut någon direkt kraft utan mer som att fastna i ett sugrörskänsla, vilket vi såklart funderat på alla skador han har efter olyckan. Har han ont? Hur mkt till kan jag pressa honom? Är vi redan på max? Vill han inte? Är det mentalt? Är det fysiskt omöjligt för honom? Men jäklars i helvete. Här var inget omöjligt idag!!
 
Jag bromsade in efter första 400 metern för att se om vi är ok.. Det hade jag inte behöv fråga, han laddade för nya 375 m kvar: Bara säg till, för jag kan mer! Och jag sa: Till! och han ladda en ny vända.
 
DET är anmärkningsvärt, helt klart. Waow! 
 
Svett, andning, pigga ögon, lite lätt skum runt läpparna och fullständigt vaken och klar över vad som händer utan press från mig eller tvång. Magiskt
 
Obeskrivligt härligt måste jag säga.. vilken häst jag har!!!
 
Vi gick till stallet. Palperade ryggen och fick inte fram någon smärta.. fasiken så bra.. Men såg att vä bak stod jäklligt långt tillbaka och inte under honom. Varning.
 
Ok, på vibban igen 20 min efter ridning. Täcke på och vila några timmar tills han svettats av (jo jag kan klippa honom igen). När jag kommer tillbaka efter några timmar har tyvärr smärtan från höften kommit tillbaka upp i rygg. Detta vet vi ju kan hända och vi måste finna en lösning på det. Jag är medveten om det..
 
Men herre jäklars. Vad ska man säga?!! Jag är så förbluffad över vad BEST BOX har givit honom på bara 3 behandlingar.. 
 
Om jag förstått saken rätt kan maskinen gå in och punktbehandla de ställen som den läser av på häst (hund människa) som är i en belastning just nu och sen går den in och behandlar helheten. Och jag tror jag är rätt på det när jag säger att det är IR behandling.
 
IR behandling tar bort oxidativ stress som samlas i cellarna. Om cellerna är tynga av denna oxidativa stressen kan de inte fungera optimalt. Genom att få bort den oxidativa stressen kan cellen få en chans till reperation. Den här stressen som påverkar cellerna gör kroppen seg och kan inte få flöde i systemet. Utan flöde i blod, energi finns ingen styrka, som vi kanske upplever som en trött dag. Utan styrka kommer automatiskt en handbroms. Vi blir såklart vana till denna känsla och sätter en "normal" stämpel på det. Vi måste träna mer kondis eller banridning tänker vi kanske. Utan energi sliter det extremt på kroppen och skador är ett faktum. Ja, du ser säkert cykeln framför dig, som jag beskriver.
 
 
 
(allt som är struket är åtgärdat)
 
 
Genom att se dessa små små bristningar i BEST BOX, som kan blir skador framövert, ycker jag det är så värt att ge min häst, min dotter, min hund och min man denna möjlighet. Det är inget snack om det. 
 
Något som även kommit efter BEST BOX med Exito är att han blivit mer tillfreds eller lugn i stallet. Han har aldrig varit hetsig just i stallet eg, men kan mycket väl putta till en eller vara "någon annan stans" i huvudet. Han är lixom aldrig lugn. Men efter BEST BOX känns han tillfreds. Det har också varit en intressant upplevelse att få se vilken skillnad psykiskt BEST BOX har gjort för honom.
 
Jag vill själv göra en kontroll och behandling men problemet för mig är att det blir för intensivt och blir i dagsläget motsatt effekt. Min ME går i taket. Däremot märker jag, som står inne i boxen men sidan om själva behandlingsområdet, att det ändå påverkar mig. Jag mår så himla gott i kroppen, jag är positiv och framför allt har jag energi kvar.
 
Första dagen vi åkte upp till Halmstad var jag raketdålig. Det var eg inte alls bra att jag körde och vansinne så här i efterhand, men hästtjej som man är, är man odödlig såklart. Min kusin var med och min dotter kom till stallet där vi skulle få behandling. 
 
I vanliga fall, skulle jag blivit sängbunden några dagar efter en sån resa i fel hälsostatus.. men det blev jag inte.. Tänkte det är väl inbillning. 
 
Gång två hände samma sak, jag var inte raketdålig när vi åkte upp till Halmstad utan tja lite mittemellan normal kass och dagen efter tipp topp. Igen.. tjohoo!
 
Gång tre som var dagen efter andra tillfället, hade vi fixat fika och 11 behandlingar här på Ljungagård, det servades och minglades järnet. Flera flera timmar i BEST BOX och jag mådde så jäkla bra! Helt sannslöst. Jag stod med Athena vår hund en stund och då rusade hjärtat men det var det lilla jag var mitt i själva behandlingscentrum.
 
Jag mådde fint som snus i en vecka, sen kom segheten i kroppen tillbaka och i dag är jag väl inte den skarpaste kniven i lådan utan känner att det är på väg tillbaka till det här kämparstadiet.
 
Jag kan inget annat än säga: Jag är så tacksam för kontakten med Mikaela Wright som gav mig möjligheten att få testa BEST BOX, att få träffa deras demotjejer Steffie och Sue så jäkla goa tjejer och fantastiskt kunniga.
Jag är så glad att kunna erbjuda andra i vårt närområde möjlighet att få komma till Ljungagård och hjälpa sig själv eller sina pälsklingar genom aktivt ansvarstagande. 
 
Framför allt, detta är ett redskap för framtidens hälsa. Att finna en "reva" på insidan i så tidigt stadium är ett drömläge. Ingen av oss vill ha smärta i våra hästar, för ingen av oss har röntgensyn eller är tankeläsare.
Det handlar ju inte om att finna massa fel, det handlar ju om att finna möjligheter och leta på rätt ställe. En veterinär är fortfarande bara en människa med två ögon och oftast även de har trötta hjärnor. 
 
Det diskuteras just nu kraftigt om människans egenansvar i vården. Vi vill inte ta den utan ger över ansvaret till läkaren, sjuksköterskan, tandläkaren etc men det är bara så att vi måste ta egenansvar. Samma är det med våra djur, ta egenansvar för våra djurs bästa hälsa innan de blir sjuka. 
 
Jag kan bara säga: Jag älskar BEST BOX och får du möjligheten att testa den, tycker jag du ska ta chansen!
 
22/12 är det ny träff här på Ljungagård. Är du nyfiken på att träffas, mingla och samtidigt lära dig mer om boxen-välkommen!
 
 
 
 
 
 
 

45

Hipp hipp hurra!! Hoppettigaloppetti för mig! 
 
Japp.. jag har i veckan passerat mitt 45:te varv. Det är ju inte med att man vill fälla en tår för god match med livet.  Oj, så mycket tankar som föddes där i onsdags på dagen. Hela livet passerade i revy men för en gångs skull var det bara för att se det.. nästan som för en sista gång. Jag känner mig för första gången så klar med mitt "mellanliv". Ja, jag tror jag ska kalla det de, livet som sjuk, som hände och inte var mitt val utan gener, socialt arv och miljö som fattade beslut till mig där jag inte hade något att säga till om.
 
Mitt första liv var på inget sätt lätt. Nej då, men det är första delen man tar sig genom och man tänker: När jaaaag blir stor, dåååå... Den där fasen i livet. Man studerar, utvecklas, planerar och man vet så bombsäkert hur man ska göra sitt vuxna liv till det bästa och pissa på alla andra och deras åsikter. Hästarna var min motor. De gav mig stöttning, utveckling, lära sig planera, strukturera och våga kasta sig ut i enorma krafter utan att tveka, att våga lita på sin egen kropp och potential.
 
Jag lyckades jäkligt bra, med det mesta. Jag pissade på många, jag slog mig fram utan att ens behöva kämpa, det gick lätt. Jag åkte bananskal i hästvärlden med att umgås med eliten inom Islandshästvärlden tidigt. Jag kan inget annat säga än att min flickdröm om att bli beridare med eget stall bara var runt hörnet. Jag gjorde mig ett namn redan som 20-åring.
Att jag hade magsmärtor, kräks nätter igenom, det var väl inget en hästtjej inte klarade.
Jag var stark-Punkt!
 
 
Mitt "mellanliv" slog ner, lika bomsäker som jag var i mitt första liv, slog bomben ner dubbelt, trippelt hårt i mitt "mellanliv". Jag födde barn, jag som aldrig tänkt på barn i mitt liv, jag blev sjuk och sängliggandes i 1.5 år utan att kunna resa mig. Läkarna stod handfallna utan diagnos och min partner som då var knappa 26 år, kunde inte se sitt liv med en rullstolsbunden, skulle hans liv bli isolerat? Nej tack och hej, leverpastej. 
 
Ensam... förlora mitt barn varannan vecka. sjuk .. sjuk.. sjuk.. läkare..Utan häst som oxå blev sjuk samtidigt och avlivades... KBT.. mindfullness..mat.. kräks.. smärtor i själen.. ensam.. smärtor i kroppen som gjorde en öronbedövad... ensam utan varken födelsefamilj eller min egen skapta familj.. Ingen diagnos.. bara sjuk..skräck.. rädsla.. Vänner som flydde, jag var den starka men som var sjuk, var tog alla vägen? Jag behövde värme men fick kyla i min panik i ensamhet i smärta.. tystnad.. tomhet.. rädsla.. jag försvann, jag tynade bort.. 
 
Vad jag än skriver för ord, kan det inte täcka smärtan som var, skräcken som var..Att se tillbaka på det vill jag bara ge mig själv en kram och trösta mig själv en smula.. våga säga att allt kommer bli bra, våga lita på universum.. var inte rädd..allt kommer bli bra..
 
Tårnarna faller, för jag minns smärtan och den ligger så nära under min hud. Jag låter de komma..
 
Man slåss för sitt liv. Det är det värsta kriget man går, den på insidan, som på utsidan mot samhällets trångsynta väggar som systemets vara eller ikke vara.. och utanförskap...
 
Man drunknar i glasskålen som man blivit satt i. Det känns som att sitta på andra sidan livet, inte bli sedd, inte hörd men livet passerar där förbi, alla ser så lyckliga ut (fast det är ju lika mkt det en fasad)
 
Genom min kunskap i hästvärlden kunde jag bestämma mig för att gå en tävling varje dag med mig själv och mot samhället. Jag visste ju hur man strukturerar, planerar, sätter delmål som huvudmål, bryta ner delar för att bygga upp. Jag använde samma teknik som i hästvärlden för att börja bygga upp något som skulle kunna kallas liv, igen. 
 
22 år har gått sen den dagen jag trillade ihop utanför kiosken i Munka Ljungby.
 
Idag ser mitt liv annorlunda ut. Jag har diagnos, jag har en fantastisk man. Vi har låtit en underbar och vacker dotter växa upp till ett framgångsrikt liv med bra och sunda värderingar. Jag har häst, jag har makalösa vänner som älskar mig för den jag är och jag ääääälskar de för att jag får vara delaktig. 
 
Hästarna har varit mitt allt genom mitt första liv rent fysiskt och möjligt och mitt "mellanliv" var de borta för många år, de fanns mentalt och senare år även kom till mig fysiskt men allt vad det innebär, men jag är inte så säker på att de ska följa med mig in hela vägen i mitt nästa liv som jag inte har något bra namn på, hahah.. Vad kan vi kalla livet efter 45? Hmmm.. 
 
Idag är jag glad och tacksam för allt jag fått leva med och i. Det är som många säger, man vill inte vara utan det för hur det än är, har det format en till det man är idag. Det där kan man bara säga när man kommit ut genom glipan från Alcatraz som man har filat med en nagelfil i 22 år, innan dess är man i en krigzon som någon annan försatt en i. Det är verkligen så det känns, som att bo i ett fängelse i sin egen kropp och man slåss..för livet..
 
Jag är på inget sätt symtomfri, jag är sjuk många dagar men jag har iaf hittat hjälpmedel och tekniker som gör att jag våga lita på att jag kommer tillbaka till det som idag iaf är någon form av liv.
 
Hästarna.. det förvånar mig men det är inte de som brinner längre för mig. Det är att hjälpa andra. Människor har varit något man pissat på, som tagit energi och som kräver.. som jag aldrig har behövt vara beroende av i mitt första liv.. men var min räddning i mitt "mellanliv".. Någonstans känner jag att min största lärdom inför mitt nästa liv, är att lära mig människan och vara den behjälplig. Jag vet inte varför men jag tror.. bara tror.. att hela min sjukdomshistoria har valt mitt nästa liv till mig. Den ska inte vara till förgäves. All min kunskap som jag tvingats lära mig för att överleva i mitt fängelse, ska jag dela med andra som är behövande. Ja.. det bara känns så. 
 
Jag har alltid sagt om jag inte blev sjuk skull jag jobba som volentär för djur i andra länder, men skulle kunna tänka mig att hjälpa barn i riskzoner (krig, naturkatastrofer). Idag kan man säga att jag volentärar för att hjälpa människor som behöver stöd i kosten. Det ger mig otrolig makt över min egen sjukdomsbild. 
 
Min kunskap jag tilldelat mig i "mellanlivet" delar jag med den som behöver det just nu.. Jag kramar om, säger att allt kan bli bättre, våga lita på universum.. Jag finns här, var inte rädd. Jag går med dig.. Du är inte ensam. Precis allt det där jag själv skulle behövt. Det ger mig otrolig tillfredställelse och någonstans där på insidan, hjälper jag lilla Janet att inte vara rädd längre.
 
Jag har utbildat mig till kostrådgivare men nu ocå funnit ny utbildning jag kommer gå på distans (det är det enda som jag klarar) Som jag hoppas jag kommer kunna göra senast nästa vinter, för i vinter skriver jag recept så fingrarna blöder.
 
Glädje, kärlek, styrka både på insidan och utsidan, trygghet, jag är inte ensam längre.. 
 
 
Jag är glad att jag fått uppleva och iaf halvt leva till min 45.e dag. Jag har valt.. för jag tror man måste välja... att se nästa liv med otrolig nyfikenhet. Jag vet det kommer inte bli lätt, många sorger ska passera och det är här jag säkert kan tacka "mellanlivet" för alla strider, som härdat mig, som visat mig mina svaga sidor.
 
Så tack jävla "mellanliv" och nu lämnar jag dig för att gå vidare
 
 
Följ med mig in i mitt nästa liv, du min vän, ta min hand och vi går tillsammans. Livet är så mäktigt i sin helhet.. tillsammans kan vi stå starka när det blåser, krama varandra och skratta tillsammans. 
 
 
Att tacka livet är nog den viktigaste lärdomen trots allt, fram tills idag men även tacka mig själv.
Tackar du livet och dig själv? 
 
 
 
 
 
 

BEST BOX på Ljungagård

På lördagen åkte vi till Nydala i Halmstad igen för en ny behandling med BEST BOX för Exito. 
Han var precis lika jäkla ilsk men hade denna gång kedjan på honom för att ha något att kunna sätta mot. Så det gick liiiite bättre.
 
Du  minns värde "blå" så stod stilla första tillfället? Det som inte var så lyckat att det inte steg alls? Det gick på tillfälle 2 upp från 75 till 82. Inte mkt med ok, det var inte väntat, men glädjande.
 
Tanken var att vi skulle åka upp en tredje gång till Nydala men Steffie erbjöd sig att komma ner till Ljungagård. Hon, tillsammans med Sue som kör en annan BEST BOX i Sverige, skulle ändå ner till Malmö. Självklart tackade vi ja, och så blev det. Steffie och Sue kom till Ljungagård under söndagen. Under tiden hade jag lyckats få ihop 11 st behandlingar till dom, här på gården.
 
Vilken härlig dag det blev! Pms kaka, ingefära te, frukt och kaffe bjöds till information, nyfiket folk och djur.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inger och Stefan kom med två hästar och en hund inkl skulle ge sig själva behandlingar. En av deras var en travhäst som precis kommit hem från träning så det var verkligen av vikt att hålla den hästen under kontroll. Den andra är en vacker Camargue. Ingen av hästarna behövde återkomma för behandling i BEST BOX just nu. 
 
Hunden fanns misstankar om ett problemområde som faktiskt bekräftades. Då vi även hade veterinär Nina Lundgren på plats, kunde även hon instämma på att den teorin skulle tittas vidare på.
 
En annan häst som kom, som besökt mig på vibrationsgolvet, har vi haft tankar om ev fraktur eller artros då vid försök att vibba den, blev fruktansvärt mycket värre vilket gjorde att vi avblåste besöken. Nu tog hon chans att komma hit då ingen finner problemet med hästen trots kraftig hälta. Ingen artros den känner, ingen fraktur men däremot trolig kraftig muskelinflammation i bogområdet. Det kan förklara varför det blev värre med vibrationsgolv och att man måste vara vaksam när man inte får de signaler man vet man ska få. 
 
Vår egen hund scannade vi såklart. Hon piper förjämnan, gått upp i vikt och allmänt känns bara off. 
 
Va läskigt....
 
Det första.. Hennes gula stapel,som indikerar bla mage/tarm, stress, frihet etc den var 100. Alltså slog i taket. Steffie frågade om Athena fick några magpreparat tex som Losec. -Nej, inte ett dugg, hon får rått kött och sitt torrfoder. Vi berättade när vi testade att ge henne färskfoder från företaget VOOM gick hon upp i vikt och blev skendräktig, därför gick vi tillbaks till torrfoder och vissa slaktrester. 
 
Dessutom hade Athena stressat som bara den under dagen då här var folk och djur ute medans hon fick vara inne. Så det stämde lixom inte alls. Värdet borde vara lågt alt lägre iaf. Steffie sa det är ingen som får 100 på den så vida de inte får något magpreparat då.
 
Hennes gröna stapel som är lungor, härta, immunsystem bla var lågt. Det hängde aboslut inte ihop med den gula stapeln som du förstår här. Värdet är så lågt som 11.
 
På den gröna stapelns text som heter Heart energy center står det grönmarkerat: Purify the body from medication residues and vaccinations...
 
Frågan blev då:- Är hon precis vaccinerad? Svaret är nej, Hon är inte vaccinerad på 11 månader.. 
 
 
De övriga var väl sisådär men visst... småsaker.. sen kommer vi till en annan..
Crown energy center... 56 och så står det: 
Harmonise exposure to vaccinations and medicines that put strain on organs of the seventh energy center
 
.. Ja.. lite radiotystad blev det allt... 
 
 
 
 
Säg mig.. vad är din magkänsla när du ser det där? Vilka känslor får du av var eller vad det är som fela Athena?
 
Sen var det känslomässiga indikationer som att hon är ljudkänslig, svårt att sova och lite av en känslig typ. Inte egentligen stressad utan mer, som kvinnor i allmänhet, är överallt samtidigt..
 
Och nu är vi alla nyfikna på Exito som vi tog nästan sist..
 
Hur såg det ut efter 3 behandlingar då?
 
Jo så här
 
Alla staplar stigit! WAOW! även den blå tadaa! Den var ju Steffie extremt osäker på. Men den steg-ända upp till .. *trumvirvel* 100!!
 
Nu har jag läst dessa papper och 11 st till så jag har fått bra koll på vad som menas nu. På blå, alltså Neck energy center som är skuldra, öron, överarm, metabolism och tittar vi på mentalt är det kommunikation, öppen, vänlig, uttryck, ser vi att den nu strukit alltså behandlat och anser sig vara under kontroll på det som var anmärkning för honom: stärka överarm höger... Det är där vävnadsskadan finns.. tadaaa.. fixat och klart!
Även löst det lilla i hovleden, gud så skönt. Vi kan iaf se nu att hovlederna, enl BEST BOX inte är det stora problemet längre...(eller har det ens varit det stora problemet någonsin kan man ju fråga sig?)
 
Den gula stapeln steg oxå, från 21 dagarna före till slutkontroll 74, känns ju iaf bra och att det är påverkningsbart. Vi ser då att BEST BOX gått in och redat upp lite men det som är kvar är att konversera maten och hans stress.
 
Sen fick han 100 på sacral energy och 100 på heart energy.
 
7 som är crown energy center gick upp ytterst lite. Tittar vi i texten står det: cope lifting in the group with courage and equanimity..
Steffie frågade hur många hästar jag har i min flock.. Ja, tyvärr är de ju bara två.. Hon tror att svaret är så enkelt att han saknar en flock eller vill vara delaktig i en flock. Det kan aboslut vara så. Jag tar mig till minnes när vi åkte hem från Linda på Lyckans Gård för någon månad sen, hur han var på väg att slå sig ur släpen för att få komma ur igen, hur han ville stå vid de andra, hur han ville gå in på ridbanan när de andra var där.. Jag är inte alls förvånad. Jag vet bara inte hur jag ska lösa det för honom. Nu kommer ifs 2 hästar över vintern, men tanken är inte att de ska gå tillsammans utan de ska få en egen hage.. Vi kanske får tänka om där.. Tiden får utvisa.
 
Det som finns kvar i Forhead energeic center är att rensa för bakterier.
 
 
(Allt som är struket är behandlat o anses fixat för dagen)
 
 
 
Så.. i det stora hela såg det ju mycket bättre ut. Mer kiro och aku på höften så var det i det stora hela ganska ok så här långt.
 
Man kan sen fortsätta skala på dessa lager och ställa in BEST BOX för att skala djupare. Jag hoppas få den möjligheten längre fram.
 
De människor som gjort, lämnar jag vid sidan, jag tycker det är privat och måste få vara så. Stefan kan jag nämna en punkt som var ganska kul.. eller två.. som kom upp.. Dels att han är envis (jag vet) och att han gör helst saker själv och förlitar sig inte på andra.. Den stämde oxå.. Vi alla undrar hur fasiken den kan läsa av människan chakran?? 
 
Är du lika nyfiken som vi är på BEST BOX ska du få en länk till den svenska kontakten Mikaela Wright här. Hälsa från mig, Janet på Ljungagård. Samla några stycken i ert område och ni kommer få en demo som får er att trilla av skorna. Bjud gärna in större stall i er omgivning (gren oviktigt) gärna om ni har någon veterinärskontakt i närområdet eller hovslagare etc.
 
 
 
VAD HAR DU ATT FÖRLORA??!!
 
Säger som Arne Koets - Just do it!
 
 
 
 (Ps.. frågan behövdes aldrig ställas..än iaf. Det verkar påverkningsbart än så länge. Men jag har en teori som jag kommer dela med mig av i nästa inlägg, så häng kvar)
 
 
 
Visa fler inlägg