Oh maj gadd!

 
Porträtt av getingen, måttligt road av min fot
 
 
Selfie på mig! Eller mitt face..när jag satte foten.. satte foten.. raaaakt på... en geetiing! Under matbordet barfota..
 
I år har vi bekymmer med getingar på ny nivå. Lite 2.0 getingversion.
 
Vanliga fall bygger de sina papphus runt taket lite snitsigt. Förra året var det sparsamt. I år,. Har de rackarna gått in i husväggarna! Mardröm!
 
In i det längsta väntade vi med gift, tänkte de kan aldrig trivas där men si vårt hus är en lyx svit. Då behövs inte papphus längre, dom kanske har blivit moderna? Slutat bygga själva? Förnyat sig? Utveckling? Hmmm vem vet..
 
Sprutar o tätar o tätar o sprutar. De tuggar bort siliconet o fortsätter eller hittar ny glipa. Mindre än ett knappnålshuvud tränger de sig in. Gah!!
 
10 st i köket kom från ingenstans. Minst 10 döda o 5 levande på ovanvåningen. Jeeelp!! Simon dammsuga o jag haltade fram på min svullna fot som krampar upp i baksida lår. Tre timmar sen o de pulsar järnet i foten. Jag som skulle ta hand om Uffe ikväll suck. Det finns inte tillstymmelse att se hur de kommer in i huset. Blir ett detektivarbete i morgon.
 
Nu har vi testat gummimattor klart i stallet. Nope, inget för våra boxar. För det första stinker det piss, sannslöst mkt. Vi har Stalosan men det hjälper inte nu vilket vi annats inte har några som helst problem med. För det andra klarar hästarna inte så lite strö, för det tredje är det extremt knöligt med mer spån o mattor, för det fjärde lutar våra boxar o pisset rinner ut i stallgången varje morgon. Det är lite svårt med grepen när den hugger tag i mattorna. Tanken var att det skulle bli enklare inkl mjukare för hästarna men inget av det har blivit bra i vårt stall. Grabbarna får lyfta ut mattorna igen. 
 
Exito känns bätte i benen men oklart hö fram. Han fortsätter vara fin i ryggen o fina reflexer numera på att höja ryggen o magen. 
Uffe är fortf lätt svullen över fäste vä bak efter han halkat m bootsen. Det är sååå tråkigt att behöva gå ner på halvfart igen, 
 
 
 
Har bokat Norahträning mitten på augusti.. suck..de kan vi nog avboka igen.
 
Kanske ska börja odla bin eller nått istället. Verkar vara mer sting i det o man får honung dessutom..
 
Nu ska jag ta hand om min svullna fot o hoppas den lever i morgonbitti.

Ur fas

Det går bra ett tag sen spårar de ur igen. Helt sannslöst lätt att det spårar ur. På något sätt har man glömt vad som händer. Man bara fortsätter. Vill inte se.. vill inte veta. I fantasin har ingenting hänt, har aldrig hänt o kommer aldrig o hända. Här är jag nu. Vakennätter, smärtor med tillhörande diverse skumma symtom. 
 
1.52 säger klockan. Tänker....Svär...Dörren på vid gavel för att kyla ner kroppen som löper amok invärtes.. Stjärnorna lyser på himmeln, jag förbannar mig själv. Lugnet o tystnaden är nästan öronbedövande, på 39 år har jag lärt mig att njuta av lugnet i stillhet, bära smärtan ensam fast jag är också trygg nu o kan göra det utan rädsla. 
 
Lite som Baltazar, slår det upp ett pling i skallen! Mitt i alla tänkarvarven jag gör i huvudet.
 
Det här representerar bara människan! Människans förbannade dumheter. Människans envishet. Människans förmåga att glömma o gå vidare, inte ta ansvar, skylla på något/någon annan. Det är lättare att göra som "som alla andra" o man vill va "som alla andra". Trygghet gör en lite nonchalant.
 
Egenskaper som är superbra i rätt forum. Förmågor som gör att vi kan fungera i flock. Men i feeeel forum, fas eller flock... ja då går det åt hell.. o vem får axla resultatet av handlingen? Troligtvis du själv (jag själv).
 
Så.. fast man har vetskap om att en handling inte kommer leda framåt, kn mansäga att man kommer stå där själv i mörkret med "punka" på cykeln utan bödor o inte en jävla affär i sikte. Det kommer svida o kanske aldrig blir som förr, så gör man ändå som "alla andra"...
 
Jag brukar säga att man kan inte ljuga på arbetstid mellan 8-17, o sen va ärligaste personen i stan resten av dygnet. 
 
Varför är det svårt att vara unik/annorlunda? 
 
Men vet du.. vi vill gärna att våra hästar är unika/annorlunda, men även dem gör vi om "till oss"... fast de har ju en egen flock med sina dumheter/likheter,faser o förmågor till det bättre/sämre?!... Eftersom de inte kan prata för sin sak, är det våra ord som vinner, vår makt, vår envishet, vårt tycke o på inget eller väldigt lite sätt kan hästen få möjlighet att leva i sin fas, sin livsram.
Fast.. de säger till men vi vill inte veta, glömmer, någon annans ansvar, gör "som alla andra".. 
 
Tänker...
 
Att gå emot flocken, det invanda, tänka utanför ramen, våga välja ensamheten.... är vad som krävs för att stå för något annat. Även om man inte vet vad något annat är just nu, är det som erbjuds inte vägen alla gånger.
 
Lyssnade på Lisa Ekdahl P1 sommarprat i morse i stallet. Att våga vara annorlunda, stå för sin person o åsikter blev så tydligt. Det som gjorde henne annorlunda förr är det som "alla"vill vara nu. Lisa är densamme. 
 
Hästvärlden (o många andra världar för den delen) är så tillrättalagd i många avseende så vilket påstående jag än väljer är där en evig fortsättning på vara eller icke vara. 
 
Frågan är:
Vågar du stå för vem du är? Vet du vem Du är kanske är rätt fråga at ställa?
Vågar du gå mot strömmen fast det kan bli ensamt, för din tro är starkare än alternativet som erbjuds o ovissheten tär i mörkret, i hopp om att finna någon som tycker/tror som du, längre fram på vägen?
Kan du skaka om dig själv/ifrågasätta dig själv o din handling för att hålla dig ur det invanda, det trygga, som "alla andra"? 
 
Och... är du tillåtande för den som vågar välja att ifrågasätta/välja annan väg även om din väg går rakt åt annat håll/inte håller med/tycker annat?
 
Bara att höra att man inte vågar testa löslongera sin häst i gruppstallet/ridanläggningen för rädsla att bli utstött/ifrågasatt gör mig skogstokig! 
 
Om vi måste gå på oss själva så hårt, våra flockmedlemmar än hårdare för att rätta in dom på vår väg..
Vad får dig att tro att vi behandlar våra hästar på annat sätt? 
 
Har du inte gjort det innan är det dags nu. Förändring börjar med en fråga som startar inom dig. Förändring kan bara ske genom aktiv handling..som startar hos dig. 
 
Man in the mirror... en själv..
 
Vågar du?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Janet funderar...

Jag har så mkt frågor allt som oftast. Det brukar leda till att ingen/väldigt få orkar lyssna.. tills det gått sisådär 5 år i runda slängar, då jädrar kommer dom på att de där var ju vad Janet pratade om eller än bättre, de som säger att de precis kom på att.. (suck) fast.. jag är nog inte bättre. Jag gör säkert detsamma fast jag är lyckligt ovetandes. Värt att tänka på..
 
Det här med val av tränare tex.. vilken tränare ska man välja? Ja, svaret på den kan jag tycka är enkel i teorin.. eller fantasin ska jag kanske säga.. men i praktiken förbaskat svår.
 
Då kommer massor av frågor: 
Vem är det som behöver tränas, jag el häst?
Är det häst, vad är det jag vill att häst ska kunna? Är det grundlydnad, är det skolövningar, är det raktiktning, är det högre specifik greninriktning?
Är häst i ålder, rasmässigt o kunskapsmässigt i fas för det jag kräver?
Har häst kondition för det som krävs?
Finns vilja hos häst som matchar utövandet, dvs krävs "hårda" tag m spö o sporrar för framåtdrivning i den enklaste framåtränk o "tjat" eller spö o sporrar funka rsom lite lätt fingervisning med ett positivt ja-sägande från häst?
 
 
Om det är jag, vilket det är till miiinst 90%, vad är det jag behöver träna/veta/utvecklas i?
Är det min egen koordination, kroppsmedvetenhet, följsamhet?
Är det skaffa kunskap o isf i vad ska jag skaffa kunskap om o var finns källorna?
Är jag villig att avsätta tid för utveckling även om det kostar svett o tårar inkl fasters årliga kalas som släkten hänger en för om man inte dyker upp? 
Har jag koll på hästs hälsostatus o servar häst för att den ska kunna vara aktiv?
Är jag medveten om var jag själv är i utvecklingskurvan för att kunna förmedla till tränare en ärlig o uppriktig plan?
När jag ser en tränare hålla lektioner, har jag tillräcklig självdistans för att förstå/inse/tolka om jag har kunskap nog att träna för denne tränare o utvecklas/om tränare har det jag söker just nu eller jag anser en tränare är en tränare o på vilken nivå/utveckling/fas jag än befinner mig på får hen acceptera o hjälpa mig dit jag vill, punkt?
Vart vill jag då?
 
 
Energier är en annan tankenöt för mig:
Vilka energier i hästarnas värld funkar/funkar inte tillsammans?
Vilka energier generellt finns i olika rasinriktningar?
Vilka energier mellan häst o människa verkar klira?
Vad behöver jag som människa lära mig för att förstå/klara av/inse för att kunna matcha en viss typ av energi hos häst?
Varför är det alltid den med högst energi som "vinner"?
Vad ger den med högst energi rätten att "äga" plats?
Kan en häst ändra sin energi utifrån sin grannes energi till det positiva/negativa?
 
 
Nu har jag funderat i många månader på detta o insåg i morse att det är precis detsamma sak för oss människor emellan vad det gäller energier.  
 
Mmmmm... värt att fundera på...
 
O väljer vi häst efter vår energi eller vad vi tror vi vill/behöver ha?
O vet vi vem vi är? Eller är vi påverkade av vem vi bor med/hos, umgås med? 
Vem är ditt autentiska jag, den där mitt mellan ångestnerven o partyprinsessan?
 
Ja, det är sånt som Janet funderar över.
 
Jag vet svaren på mina frågor som står för mig, vad är dina svar som står för dig?
 
 
 
 
Visa fler inlägg