Reflektion 2016 - Vad kommer 2017 med?

Ganska intessant att läsa vad man tänkte och tyckte 2015, inför kommande år, vad som blev.. och vad som inte blev.. Här är en länk till förra årets Reflektion
 
Jaaa... funderar... hmm.. Vad ska vi säga om detta året då...?.. och den stora frågan... Hur mycket vågar man sticka ut näsan? Självklart ska man önska sig, vilja och sträva.. 
 
 
2016 första tre månader började helt outstanding!! WOOAWW! Träning hos DKA i Hässleholm. Vilken kamp det var och vilka utmaningar det blev. Där bestämdes att vi skulle rida en uppvisning i Viarp i slutet på mars.
Eftersom alla svärd är för tunga för min kropp, gjorde Stefan ett eget svärd till mig i aluminium. Jag satte igång att träna Tyr här hemma att klara diverse tillhyggen tex svärdet skulle hugga morötter på stolpar, så till den milda grad att jag nästan högg av Tyr huvudet. Jag svor över hur svårt det var, men var stolt som den Jean Dárc jag höll på att bli (jaja.. nästan iaf) Emma fnissade högljud och hade nog helst velat asgarva åt sin mammas fadäser och tappra försök utan att trilla av. Tyr, den gentleman han är, suckade mest och undrade väl mer som vanligt när maten skulle serveras..
 
Vi tillverkade kläder hela familjen. Eftersom Tyr är ett kallblod tyckte vi att vi fick vara vikingar. Ja, de fanns ju också på medeltiden, så vi snickrade lite vikingutstyrsel till Tyr och mig. Flera kvällar satt familjen i köket för tillverkning, alla bidrog med det som de var bäst på.
 
Samtidigt denna tid började Exito visa tecken på att sluta va en nej-sägare och vara positiv till att hitta på aktiviteter. Vi har försökt att "låsa upp" hans spärrar under ett års tid och där på tidig vårkant började det släppa. Han hade även fått testa på pilbågen vilket inte var något bekymmer för honom, utan snarare blev det en uppgift han förstod. Nyckel efter nyckel hittade sin plats, det var i mars månad en fröjd att vara honom nära och känna hans enorma stolthet som bara en Iberisk häst kan bjuda på. Magiskt!  Då var målet i sikte, Exito skulle bli min riddar/Skillshäst, jag skulle nu få möjlighet att testa allt det där jag missat under alla år med Islandhästar. Jag såg vägen spikrak resten av året och den närmsta två åren... Lyckligt ovetandes om vad som väntade runt hörnet...
 
28 mars åkte hela DKA gänget till Viarp och vi gjorde en bra första show. Det var sååå mycket svårare än jag ens hade kunnat föreställa mig! En tävling är svår på ett sätt men här fanns andra fallgropar i form av säkerhet och finna balansgången mellan att ge, ge mer och ge allt!
Patrik är extremt proffsig och det märktes han är van att figurera i dessa sammanhang, att samla fokus och energi. Jag har mycket att lära. Efter denna start var jag fast besluten att tävling kan jag lägga på hyllan men uppvisningar i dessa format är verkligen min grej! WAOWW vilken adrenalinkick till applåder! Musik! tempo! energier! jävulshornen växte ut och jag skulle kunna göra en show direkt igen och igen!! Tack Patrik för vi fick uppleva detta.
 
(Tyr hälsar på publiken)
 
 
1 april blev just vad den dagen är.. Ett jävla april-skämt och förstörde resten av året och hästarnas framtid. Om jag låter bitter så är jag faktiskt det. Tyr och Exito blev skadade som flera redan vet och läst. Det vi inte visste då var hur illa det i verkligheten var med skadorna. Vi har gjort vad vi kunnat med rehab för båda hästarna. Det enda vi vet idag är att ingen av hästar blir vad de var innan, i ridväg och vi står inför stora val inför nästa år över att besluta deras liv ska va kvar på jorden... eller få vandra vidare.
Ja.. suck.. jag kan inte skriva smärtan som blev och som är kvar, energin som gick ur oss...
 
På DKA var jag med på min första terminsavslutning. Vi skulle i tidsenliga kläder rida ett litet program som uppvisning för publik. Vilken grej alltså! Hästarna blev sjövilda, så även alla vi! hahahah! Fantastiska vänner och ridkamrater, tillsammans var vi verkligen ett enat team! Tack ridvänner för detta.
 
Det blev några bågskytteträningar under året, skitkul! Nya kontakter inom bågskyttet skapades.
 
 
I somras när vi var lyckligt ovetandes om utgången av skadorna, var jag och Exito på mark-träning för Norah Kohle. Det var väldigt lärorikt. Exito skötte sig exemplariskt och vår kontakt är verkligen solid nu. En otrolig känsla. Allt grundjobb var härmed i hamn. Lasta, åka, sköta sig borta, vara "med" mig i huvudet. 100 poäng i uppförande.
 
 
23 juli, på Emmas födelsedag, åkte vi till Kungsbygget för att roa oss som alla andra små barn. Vi lyckades ganska bra att spilla bort en hel dag där. Superkul hade vi, tack familjen, jag älskar er!
 
 
 
Det har även varit endagars Fighting from horseback hos DKA där vi fått lära oss mer om vapen, ridkonst för att rida med vapen, balans, timing, stickträning och fightinövningar från mark. Får du chans att gå på en sån här träning, oavsett om ditt intresse är medeltid/vapen eller inte, så lovar jag dig att din egen ridning i din ridstil kommer förbättras.
 
Man "dör" ganska ofta i fighting from horseback...
 
 
 
Efter sommaruppehåll startade jag upp en ny skol-omgång hos DKA. Det gick trögt. Ingen energi eller framåttänk alls. Men Patrik har en otrolig förmåga att se genom det och skapa något bra trots allt. 
 
Min fina vän som bor i Norge, Jenny, kom med på ett träningstillfälle och vi hade 1.5 timmes förbaskad rolig träning. Jag är så glad att jag fick uppleva den kvällen med en likasinnad vän, tack Jenny!
 
 
 
Familjen Pike, Nicole, var vi i kontakt med på vårkanten. Jag lånade ut min biolight till Nicole, några månader. Det kändes så bra att göra något för någon annan, det värmde. En sån varm hjärtego familj det är, jag blir tårögd varje gång jag tänker på dom. Det blev så att biolighten stannade kvar hos familjen och tjänar nu sitt syfte där. 
Vi blev på hösten bjudna till fest hos familjen. DET var utan tvekan en höjdare! Vi var utklädda alla. Vilka skratt! Vilka människor! Band som spelade och dansade gjorde vi tills knäna värkte och mungiporna låst sig vid öronsnibbarna. TACK familjen Pike! 
 
 
Vår längtan att få besöka Portugal igen kunde äntligen bli av. I November drog vi. Vi testade Åse och Lasse place, Farm Holidays, 8  mil norr om Lissabon denna gång. Vilka härliga människor och en fantastisk plats som heter Caldas da Rainha. Vi besökte Golega som är en by österut som i 10 dagar endast består av häst i alla dess former. En stad som lever upp, bara för hästfest. En magiskt upplevelse! Vilka hästar, vilka människor, vilken hästkultur. Ja, det var allt-i-häst på en och samma plats. Tack Åse och Lasse för bra dagar och för att ni är så goa människor.
 
Uffe har varit på sparlåga detta året. Vi har kämpat på med den mentala biten, vilket nu i december verkligen gett resultat som ni har sett! WOAW! Jag har flera gånger varit osäker på om allt jobb varit värt det, men nu kan jag säga att det har gett resultat och jag är sååå stolt över honom. Han har levererat. Men vild, det kommer han alltid till att vara och få vara...
 
 
Hans förra ägare har varit här för att se honom och säga ett sista farväl. Det blev ett fint möte för dom och det kändes viktig för mig också att få en inblick i vad som har varit för Uffe, innan hans och min tid. Jag fick svar på många frågor. Tack Clara för ni kom
 
 
Tyr har inte varit ridbar eller brukbar alls sen i april men här i december gjorde vi en utryckning för två ynglingar som behövde lite uppfostran. Det var första gången borta för honom, alla andra år har varit här hemma, som han fostrat, så detta var otroligt spännande. Jag har pratat med ägaren till hästarna häromdagen och fick ett positivt "tumme upp" för Tyrs insats. 
 
Team Ljungagård gick i graven. Min förhoppning var att klara ett år till, men det är bara inte möjligt, därför arkiveras det. Jag kommer ta 5 fantastiska somrar med mig. Många nya bekantskaper, så mycket jag lärt mig och hästhälsa, ridteknik, att ha kul, att fokusera, att styra upp, att planera, att känna, att vilja.. Tack alla ni som deltagit under åren, jag hoppas vi ses på annan plats i framtiden.
 
Emmas företag Style by Schatz gå som en rymdraket, helt spikrakt uppåt! Det är så mycket på gång i företaget, som jag inte kan dela med er just nu, men inom några månader kommer ni få veta. Hennes första år efter student, har redan inneburit sammarbete med flera kända fotografer i Sverige men även utomlands.
 
 
Det var en lång sammanfattning av goda och mindre goda delar av året som gått... Så vad önskar jag mig inför kommande år? Får jag säga hälsa och välgång? Att planera något mer storartat för hästarna vågar jag inte. Min älskade vän Mia har lärt mig en sak. Var tacksam för det du har här och nu. Kanske är det så, att det är ett ledord för nästa år, att vara tacksam för det man har? Ja... kanske det är just det.
 
Vad önskar jag mig för bara mig själv då? Att få vara glad, få upplevelser, många skratt, värme, inre lugn. Jag önskar jävlar anamma, jävulshorn, piss-off attityd de lux. Jag önskar mig att stå rakryggad trots hårda vindar. Jag önskar att jag klarar fatta tuffa beslut. Jag.. bara jag.. kan besluta om det är möjligt. Jag beslutar här och nu.. att det är just det.. MÖJLIGT!!
 
 
 
 

The wild one

En vaken natt.. reflekterar i nattens tystnad, lugnet börjar bli befriande,  man vänjer sig och så får man fler vänner i ansiktet. Det kallas rynkor😂...
 
Ridbanan är full av grankvistar efter stormen. Det ska snart börja frysa och snöa säger väderappen (vill vi lita på det?) så det måste krattas bort..för hand..suck..
 
Så då kom jag på den geniala ideen. Wildhäst Uffe kan miljötränas lite, jag är megatrött på att "rida med händerna" för mina händer vill ant va stilla eller typ hålla i en pilbåge,lans eller svärd, hand för mig ingår inte i ridning även om jag börjar förstå att de har en sekundär uppgift. Sen behöver jag träna på att kunna anv båda händerna i vilket fall som..
 
Jag kom då på den smarta lösningen att både miljöträna, träna mina händer och hjärna, rida med kroppen, öva vildhästens trygga nerv och jag slipper ett pass Svenssons hand-ridning..
 
Måste säga vildhästen gjorde bra ifrån sig. Några minuter så var han med på min tokighet. Han tyckte jag var och troligen är obota halvkorkad människa men låt gå då. Han har börjat förstå vidden av att leka duktig så får man gottor..även en vild går att muta ibland tydligen. 
 
Fast ryggen gillade det inte.. knaahhk..så var den aj igen...
 
Jag hade bokat skoning för vilden. Gah!! Gått så bra med lastning men sist tyckte han annorlunda och slog på handbromsen varpå tant Janet var måttligt förb....d.. och där gick det åt hell..
 
Så fick icke ske idag. Förberedde med Tyr stå startklar att träda in som stöd och nu sysselsatt vildes hjärna innan (för springa kan han göra konstant i 14 dgr utan förnödenheter). Emma fick också krypa till korset för hjälp.
 
Det var sååå nära jag ville avbryta när han tvekade flera gånger, skulle precis säga till Emma att hämta Tyr när vilde går in! Naaaww!!! Dutti vilde killen mammas hjärta.
 
Har kamera i släp så ser honom hela tiden. Som ett litet skrämt ljus står han. Lugnt tänker man... tills man ska lasta ut och han dryper av svett.. 
 
4 timmar passerar med miljöträning för honom hos hovslagaren. 10 nervöskissningar och 8 kobajs senare, lastar vi på än fortfarande fullständigt uppkopplad vilde... ut lastar jag en svettlackandes vilde igen.
 
Till synes för ögat om man inte känner honom ser han ok ut. Han är "bara" skärpt.. men på insidan hans pågår ett krig mot människans värld. En värld som inte är hans, som hans själ inte finner någon ro hos, som inte på något sätt tillfredsställer hans naturliga klocka.
 
När jag gick ut i kväll för natthö, vägrade han komma ner. Han står på den högsta höjden i hagen, spanade och försökte hitta sin tillfredsställelse.. att få va fri.. få vara ett med naturen.. så långt från människans värld han kan komma. 
 
Jag går upp till honom..pratar inte..men mina tankar säger till honom tack.. tack för du valt mig, tack för du försöker, tack för allt du lär mig.
 
Uffe är född i Camargue och levde sina första 4 år som semivild. Han fångades in med lasso och transporterades till Sverige.
 
Den som säger att alla hästar kan lära sig allt, alla hästar är lika, alla hästar klarar... personligen anser jag den människan har långt kvar till lärdom.
 
Säkert kan många lära..priset är skenrundor och än mer rädslor är vad de lärt sig.. spö och sporrar med än mer tuckt för att falla in i Svensson-ramen eller priset som den avstängde där  inte längre tror på sin frihet är inom räckbart håll och ger upp som i människans värld anses "snäll".
 
Jag har sett så många Islandshästar hamna i samma fälla, skena, skrämma folk, bli tucktade och en del avstängda för man begränsar deras naturliga nerv pga okunskap.
 
Camarguer och Islands liv är fantastiskt lika. Skillnaden är att Islandshästar inte haft någon fiende på typ 1200 år medans Camarguer än idag 2016 avlas för sina supertalanger att va hårdhudad envis stark klara ett tjurhorn i sidan samtidigf fly om nöden krävs för att skydda. De moderniseras inte i sitt hemland än för att passa standardmarknaden men det har däremot Island gjort redan i många år.
 
Jag kommer aldrig ta förgivet att Uffe kommer vara med på allt jag ser som krävs för att göra honom Svensson-säker. En sida av mig säger att priset kan va för högt.. är jag beredd att offra? Eller rättare sagt, kan jag kräva att han ska offra av sig? Hur lite behöver han offra av sin personlighet, för att vi ska mötas i landet mittemellan?
 
Samtidigt som det gör ont i mig att förstå hans bemötande..ser jag mer och mer hans tacksamhet att han får behålla det som för honom är hans inre önskan..att iaf få vara fri i sin fångenskap. 
 
Vad har din vän för personlighet?
Kan du erbjuda din vän det den behöver för att i själen få ro?
Ställer du rimliga krav utan att tumma på vänskap,trygghet eller är det one man show dvs din väg? 
Hur vill din häst umgås med dig?
 
 
 
 
 
 
 
 

Fiskpinne i solsken

Efter storm kommer solsken.. visst??! Idag stämde det iaf...
 
Det känns i luften att snart kommer snön även till Skåne.. huff.. men för dagen är det klarblå himmel och sooool, var bara tvungen att ta mig ner till sjön.
 
Eftersom jag lovat min man att inte rida ut själv och speciellt inte på förmiddagen, tog jag Uffe i lina och gick ner till sjön. Det är bara 2 km.. Uffe tyckte det var väldigt meeesigt.. Hela hans min var lixom mer.. Seriöst? gå? jaja.. du vara chef...
 
 
Asså kolla utsikten! När jag ser detta, vill jag aldrig flytta härifrån. Detta är vår fina sjöplats, här kan vi vattenträna hästarna minst 9 månader om året. Sandbotten precis här men 80% övriga kanteri sjön är sten. Till vänster i bild ser ni Hallandsåsen. 
 
Eftersom jag hade mina eminenta neopren superduper gummistövlar på mig, muckboots, tyckte jag att jag kan ju stå en bit ut i vattnet så kan Uffe vattenträna på lina. Det är fördelen att ha en så liten häst som han är och så otroligt känslig och lyhörd. Han skulle aldrig dra i linan eller på något sätt rucka min balans eller ens röra mig, han skulle hellre flugit utan vingar förbi mig än rört mig, Mr artigheten...
 
Men så värst sugen.. ae.. ut där? Själv? de e ju för fan kallt? Du kan ju ooomöjligt mena allvar asså? Räcker det inte att jag precis doppat tårna? jaja.. (mutter mutter tandgnissel) du e väl.. humpfh.. chef.. typ.. 
Snäll som få, traskar han ut i vattnet och vattentränar. Jag står med vatten upp till vristen och han knatar halva sträcka vatten, halva sträcka "strand".. Efter en stund körde vi halvan med vatten i trav (jättejobbigt juhe, sur min) och halva skritt.. Min vinst= vit häst självtvättad! tjolahopp på de!
 
När man har så känslig häst, ja, även om han inte är i nääärheten av så känslig han var när han kom så är han fortfarande otroligt yhörd. Som att  longerlinan hänger i vattenytan och lixom draaar sådär vilket blir att jag höjer min hand en smula.. Det tolkar han som broms och stopp! nu ska jag vända till chefen.. Nej hjärtat, fortsätt fram, fortsätt fram.. Ok ok,, du vara chef men nu ger du mig dubbla kommando igen så där märkligt,... typiskt människor..
 
Det här har jag tänkt på i många år. Flera ägare jag träffat vill ha sina hästar eeextremt reaktiva. Ja, jag med, på ett sätt.. På ett annat inte... Men.. är det någon som funderat vad som är skillnade mellan reaktiv och lyhörd? och vad ska just min häst... Ja! MIN häst, vara lyhörd för. eller reaktiv för?
 
När det här med NH kom till, började alla vifta grimskaft och backa skulle vara gunga grimskaft för att häst skulle gå bakåt.. Ok, säkert jättebra för sitt ändamål. Men.. passar det mig, Janet, att ha ett sånt kommando till mina hästar? Jag menar, jag rider ju (eller ja, red får jag kanske säga) dagligen med handhäst. Då vippar/gungar grimskaftet som en tok hela tiden. Skulle ett sånt kommando funka? nae, inte hos mig.. Vad betyder då det här- Jomen jag läste att så ska man göra? Men vaddå ska göra? Vad vill DU göra och vad vill DU har för kommando till DIN häst? Fortfarande stöter jag på ägare som inte vet vad de vill ha för kommando, som läser i en bok och gör som det står rakt av utan att tänka på vad det betyder.. Eller vad hästen de precis köpte har för kommando..Varför är det så? 
 
Där står jag och funderar hur jag ska kunna lösa bätte kommando för Uffe framöver så vi inte hamnar i denna fälla fler gånger, när jag känner att det börjar bli väldans kallt om ... hmm.. va märkligt.. bara ena foten..Tittar ner.. nae.. båda tassarna är i vattnet.. jag och min känsel.. Under tiden jag håller på att glo på mina tassar hinner Uffe upp ur vattenbrynet, springa rakt in i ett äppleträd och fastnar i grenverket.. .Just ja, vissa hästar släpper man inte ur sikte hahahha!!
 
Vi anser oss klara där och börjar gå hemåt... Uffe droppandes från magen med rimfrost i skäggen.. Jag droppandes från ena skon och plask plask i raggsockan.. Där.. 2 km i sikten hemåt och uppförsbacke hela vägen,kommer jag på.. Det var ju just vänstertassens doja jag stack hål på en gren förra året, det var därför jag köpte nya att använda, som jag inte riktigt tycker jag behöver slita på än.. ehm.. fiskpinne.. suck.. 
 
Vilka kommando har du till din häst och funkar de i alla lägen?
Vad anser du är skillnaden mellan lyhörd och reaktiv?
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg