Reflektion 2015 - Välkommen 2016

Vad betyder ordet reflektion (Reflextion)? Enligt Wikipedia betyder det återkastande våg.
 
"Ett centralt syfte med reflektion är att utveckla sin kompetens ur sin
egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör" är en beskrivning (Svenska Språket-sida)
 
Exakt den här dagen för ett år sen, sa jag till Stefan :- Jag vet inte varför med 2015 känns som ett tungt år.
 
Hur kunde jag säga så? Vi hade redan varit med om att förlora fantastiska familjemedlemmar, kunde det bli värre?
 
Året har varit extremt tungt, som magkänslan gav sig sken av. På gott och ont vill jag lägga till.
 
Min älskade Nikki fick lämna oss för de gröna ängarna. Det finns inga ord tillräckliga och inga tårar som slutar. 
Jag har flertalet vänner som även de fått lämna sina häst-vänner till samma plats detta år, jag känner med er.
Vänner som förlorat sina barn detta år, inga ord finns.
Eftersvallet efter de första dödsfallen gav sig till känna, med pappersexercis som var helt orimliga. Känslor som rullas upp fram och tillbaka. Eftersvall efter nästa dödsfall som följde.
Att ta hand om sorgen, har inte funnits tid än vill jag säga.
 
Någonstans i första kvartalet gav familjens energi upp, det fanns inget mer att ta av. Det som varit så självklart i 10 år, var inte självklart längre. När energi tar slut, tar kroppar slut, tar sinnet slut. Man inser att man är ganska liten och väldigt ensam.
 
Att ransaka vän-listan var ett måste, men för det, ett tungt beslut med tårar. Saknaden kommer över en mellan varven. Men tittar vi tillbaka, var det ändå rätt beslut. 
 
Det är tungt att man inte själv har kunnat vara en god vän detta året till de vänner man valt. Jag har vänner som även de förlorat familjemedlemmar, men orken att stötta någon annan detta år, har inte funnits och det är något jag måste, egoistiskt för mig och min familj, bara acceptera.
 
Att titta över ekonomi, äta än bättre mat, att ändra mer i vardagen som att ta bort TV tittandet, planlägga varje dag för att få organisationen i familjen att rulla utan att tänka, ändra rutiner.. ja.. vilket jobb.. 
 
På detta ska en arbeta full tid som om inget har hänt och en ska försöka hålla sig smärtfri och ha koll på varje steg som sker på gården så inget hinner rinna mellan fingarna.
 
Lika mörkt och tungt som det varit, har fantastiska ljusglimtar kommit till oss. Betoning på fantastiska..
 
För att bara komma bort från allt, lämnade vi landet. 
Resan gick till Algarvekusten, pensionat Casa Vista Bonita, Marianne och Göran. Det var precis vad vi behövde. Marianne och Göran, helt fantastiska människor, med så mycket värme, omtanke, skratt, kortspel och quizzkamp! Det var energigivande. På det sol, utsikt, bilåk och nya bekanskaper. 
 
 
 
I april kom Ulysse, vår Uffe till oss. Han förgyller vår tillvaro med energi, värme och vänskap. Denna lilla häst med ett så stort hjärta. När vi var och tittade på honom blev mitt svar nej, vi var ju helt slut, skulle jag orka en häst till, en NY häst, som dessutom behövde nått av mig? Jag hade ju inget att ge. Jag orkade bara inte och sorgen efter Nikki var tung. Inte mycket info om hans kunskap fanns heller. Men ack...ingen oro på kunskapsfronten hade behövts, han är kompetent och utbildad.
Jag är glad att han finns hos oss nu. Det är han som ger mig energin att fortsätta, tron på mig själv och ger mig mitt leende varje dag. 
 
Bågskyttet till häst blev av i år. Så i höstas byggde vi inomhus-bågskyttebana av en del i ladan. Att larma iväg en pil (150-200 km/h) är en otroligt befriande känsla. 
 
Träffade nya WE (Working Equitation) vänner genom facebook. Goa människor! Vi har nu träning tillsammans 1 tillfälle/månad. 
 
Feldenkrais bekantskap blev av och kan bara säga, do it! Anna Gunnarsson Annas Kroppscentrum
 
Vi blev bjudna till en fest. Skulle vi orka gå på fest? Ett 50 års gille för Anna Solsickan, såklart medeltidstema med gläder, mat, tält, musik i tidsanda. Ni kommer få se henne på TV under nästa år vill jag tro. En Peter Gerdehag film (Kokvinnorna, Hästamannen)
Vilket sju dundrandes fest alltså! Vilken energi! Vilka människor! WAOW!!!!
 
Hösten lämnade vi landet igen för en ny resa till Portugal. Denna gång till Alentejoområdet Portalegre och Herdade de Coutadas, Joana Salemas vackra urportugisiska herrgård. En vecka som blev totalt upp och nervänd med fantastiska bekantskaper, utsikter med stora insikter vill jag lova. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv den veckan, allt är inte grönare på andra sidan och alla kämpar för sitt. 
Nya bekanskaper tog jag med mig hem, fantastiska människor. Andra lämnade jag kvar där, tackade för mig och önskar lycka till i framtiden.
 
 
Vi avslutade trippen med att ta en vecka hos Marianne och Göran för att boosta oss igen. Återträff med bekanskaperna var kul, ny quizzkamp med Engelskmännen så klart, ahhahah!! Och plockade oliver gjorde vi ju!!
 
På flygplatsen i Köpenhamn, valde jag att lämna en del av sorgen. Jag bestämde mig, att lite av ryggsäcken lägger vi här så tar "städerskan" det senare. Jo, faktiskt. Jag har hört att man ska bestämma sig och det gjorde jag.
 
Emmas företag Style by Schatz går lysande. Praktiken hos Makeup artisten Sofia Boman ger kunskap att bära med sig i livet. Sofia är en glädjespridare, alltid glad, som ger av sig själv. Tack Sofia du värmer! 
Emma arbetar för full maskin med skola, praktik och arbete i företaget inkl är snart klar med hemsida och nya visitskort ska göras klart. Ett projekt som än är hemligt klurar vi på, bör vara klart i slutet på nästa år.
 
Stefans syster Sanna har kommit in på Marinbiologutbildning i Australien! WAOW!! Vi ser mycket fram mot att följa hennes resa dessa 4 åren. Vem vet, kanske hamnar vi i Australien om några år för besök :)
 
 
2016?
 
På samma sätt som man kan lämna bort en del av sin sorg, tror jag man måste besluta sig för hur man vill framtiden ska se ut. Att sätta mål tror jag är viktigt. Jag har aldrig haft svårt för det, men när målet kommer till att alla ska va friska, ja.. då bleknar väldigt mycket runt om en.
 
Men om jag ska säga något inför 2016 så är ett mål att få ha kul! Att fortsätta våga låta dåliga energier vara och våga lita på att då kommer bra energier till en.
I hästeriet hoppas jag under våren kunna få träna för Patrik Böhme och lära mig mer om militärkonst och stridskonst. 
Bågskyttet hoppas jag kunna träna både hemma och för tränare. Kommer en tävling i närheten, tror jag att Tyr och jag kommer befinna oss där.
Så klart Lindah-träning, jag är fortfarande SIS (skit i sadeln) 
 
Var är jag om 5 år?
Ett mål är att sätta 5 års intervaller. Var är jag då om 5 år? Jag vet inte.. Men då kör vi en Kjell Enhager, OM jag visste, vart skulle de vara då?
Ja! Då är det några månader om året i Portugal på en hästgård för mer ridkunskap, att vi bor i den lilla lägenheten här hemma på gården alt har flyttat till något mindre, har 1-2 hästar kvar och alla är friska! 
 
Hur har ditt år sett ut? vad önskar du för 2016? var tror du att du befinner dig om 5 år?
 
 
 
 
 
Jag önskar Er alla ett Gott Nytt År 2016!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det händer grejer

Huuuu... Trädkronorna gnisslar i blåsten, grisarna är på besök igen.
Hästarna rör sig därför inte en meter i mörkret vid morgon-kvällsfodring så ridbanans lampor tänds för att bringa ljus, då kommer dom. Så vi väntar in grannen (S)Läck på ett ilsket besök snart igen 😂. En orolig historia förra året, som jag kan berätta vid ett annat tillfälle. Kort sagt, han vill ha släckt när det är mörkt och han hämtar sin ved, hans efternamn är Läck och kallas därför i vår mun numera för farbror Släck..
 
Emma och Stefan byggde upp en ny rundkorall häromdagen. Vi hade en innan, där ridbanan är idag, men skulle "ju inte ha fler unghästar/nya hästar mer" (undrar hur många ggr jag ska säga det😂), så vi använde den grusen och platsen till ridbana istället. 
Därefter har här varit en hel flock andra hästar, byggde en provisorisk korall till en Islandshäst som var här för några år sen bla. Så nu tröttnade jag på mig själv, blinkade mitt allra finaste till mannen som genast gav sig till verket. Tack kära älskade make.
 
Tyr fick testa den idag. Det är flera år sen men han började sin karriär i den första korallen. Han mindes och jäkla kul var det😀👍 Han gillar det skarpt. 
 
Sen hann jag inte de andra för det kom tre inneboende till hagen. Simba med hans äldre shettisbrudar ska bo här några månader.
Trevliga hästar och en otroligt trevlig ägare så förväntade mig inget annat faktiskt. 
 
Uffe spände ju upp sig som en ballong, vandrade av och an. Rullade sig, sparkade i marken så de dånade. Travade helt ljudlöst fram (hmm varför kan han inte göra så med mig på😒.. Just ja.. Jag är SIS, skit i sadeln, suck)
 
Simba visade garnityret en gång och sa :- Dra åt hell.. Miina brudar...
Varpå Tyr sa :- Jaja do vara chäf..
Uffe:- Vi ska nog bli två om det..
Exito:- finns det någon mat?!
 
 
 
Tyr och Exito tröttnade att glo på Uffe som vandrade, de gick för mat. Uffe stod lite mittemellan, halvlurigt, mat inte mat...mat inte mat.. Men gav upp i mörkrets fulla intågande för vallackhungern trädde in..
 
Vår vattenkonstruktion med lätt flöde funkar finfint. Tack vare mild vinter såklart (inte många hinkar vatten vi asat från pannrummet detta året inte) 
Till nykomlingarna gjorde vi en koppling från stora karet till ett något mindre kar, lite lägre ner. Kommer funka fint när vattnet stigit i stora karet igen. Marken ligger i lätt sluttning så överflödsvatten kommer rinna längst stengärdet och ner mot vägen, så inga pölar blire framför karet. 
 
 
Det har frusit lite grann när det varit kallt. Funkar med bollen, blir ett vattenhål och hästarna puttar till bollen meeeen.. Den rullar inte tillbaks för de puttar nog bort den för hårt. 
 
Bollen var ett bra trick för huvudskygga Uffe. Det är snart ett minne blott med huvudrädsla, dock kämpar vi på att inte fly för motorsåg, skruvdragare, tråd som rullas, fyrhjuling osv. Men det går ju så mkt bättre. Han är så arbetsvillig till det så inga problem.
 
Jag har ridit två pass med spö uppfällt för att förbereda för lansen i WE. Jag har två plastsvärd som nu ligger på tunnorna på ridbanan. Tanken är att rida med ett kort svärd ett tag. Bra träning att ha koll på sin bål faktiskt kom jag på, att ha nått i handen. Men för nu ligger svärden där och ser ju livsfarliga ut. 
 
Jag skrev häromdagen om Uffes ferrarirumpa. Här är en liten bild hur han kan sänka och trycka på. Måtte jag lära mig rida bättre så jag kan bevara hans kapacitet. Jag kämpar på, jag har långt kvar, han är tålmodig. Fantastiska häst...
 
Nikki hade samma styrka i baken. Det är magiskt att känna. Men som sagt, jag måste lära mig att rida kraften också..
 
Snart är året slut. Reflektion över tiden som gått känns turbolent i huvudet. Ska försöka mig på en sammanfattning i morgon.
 

Motivation

Är det någon som sett mattes motivation, undrar Uffe?! Så lämna genast tillbaka den😂
 
Detta underbara väder, som Mia säger vilket jag svarar- De kan du få tycka själv😂.. Fast glad är jag ändå att det inte är kallare, för smärtan är minimal. Dock är motivationen någon helt annanstans.
 
Men det är väl så här på vintern. Energinivåer går ner. Vi måste landa, reflektera, ladda om och följa nya planer inför kommande året.
 
Spås dock sol kommande vecka, nästan så man skulle ta en trisslott, fniss...
 
Planerna för 2016 i hästeriet är i full gång. Att planera funkar sålänge man använder det som en riktning i kompassen. Avviker vägen får man utvärdera av vilken anledning. Kanske kom man på en bätte plan? Blev någon sjuk? Foderstat som inte är korrekt till tänkt träning? Osv..Man ska inte va rädd för att ändra vägen så länge ändringen fortfarande har sikte på målet.
 
Stefan och jag pratade i morse om hästeriet. 
Efter vi samtalat kände jag så stark.. Att leva i och med häst är något man väljer. Lite som att välja att bli troende och val av församling. Man gör det i med och motgång, med tårar och skratt. Man gör det ända från själen för man tror. Kanske gör det en till en bättre människa, kanske håller det en till verkligheten, kanske finner man ett inre lugn. Man förväntar sig ingen utdelning och man är tacksam för alla lärdomar.
 
Jag uppskattar människor som brinner för något, som "viger" sina liv, som vill finna något bortom det synbara. Som törstar efter mer kunskap, som nyfiket gång på gång finner nya vägar trots punka, sönderslitna kläder, blodspill och svordomar, reser sig upp och går. Oavsett vad det är, gör det mig nyfiken.. 
 
Jag har lovat mig själv att försöka tillbringa mer tid med likasinnade.. 
Jag har lovat mig själv att känns något som ett hinder ska jag leka Kjell Enhager och ställa mig frågan:- men OM det inte var ett hinder, hur skulle jag gjort då? Och använda mig av hans högljudda YES med vinnararmen och underlivsknycken helst varje vecka...
 
Vad kommer du att göra för mer motivation, för att vara mer dig själv för din egen skull? Om du inte vet, vad skulle det vara OM du visste?
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg