Varför rätt när det kan gå fel?

Måndag.. say no more...
 
Dags för blodprov i Helsingborg. Vi har anlitat Werlabs för det ändamålet då jag inte kunde få den allmänna sjukvården att ta prover på mig utan ifrågasatte mitt önskemål o inflikade med ofina kommentarer. Tyvärr betyder det att man blir urfattig men vi har inget val helt enkelt. Så det fick bli så denna gången. Vi får leva på råa rödbetor helt enkelt om det skulle svida i kulisserna...
 
Blodprov betyder ingen mat sen i går vid 20 tiden. Ingen större fara för min del, jag är van vid att ha fastedagar ( ofrivilliga sådana eller planerade utifrån aktivitet) men Emma mådde mindre bra vid provtagningen.
 
Att köra i storstad är eg inga problem för mig men senaste året kör jag nästan ingen bil alls från att kör flera mil om dagen innan. Känner mig som en kärring bakom ratten. 
 
En hörna på en bil stack ut i vä filen, asså fan jag ska fram (Dra in rumpa Brita så jag kommer fram o förbi) så jag glömmer lixom blinkers.. eller nä.. det gjorde jag inte.. jag tittar i spegeln o han på hö flanken va en bit bak så jag lixom bara svänger snabbt ut för o komma fram o förbi, inte bromsa trafiken juuu.. Sur blev han, en tuta hade han oxå, de hörde jag.
 
Arbete på väg o massa maskiner o gul/röda däck över allt, bussar som körde o nya gula streck i marken o där .. får tant Janet motorstopp.. japp mitt i bara.. Inte pinit alls en måndagsmorgon kl 08.00 o alla som redan är försenade till jobb som jag sinkade.
 
Vi hade tur o kom rätt på Privatkliniken från parkeringshuset på Knutan. Väntetid men gick ändå bra. Emma seglade iväg lite i blodbanan men återfick sinnet.
 
Iväg igen till nästa plats som var Bauhaus. Ner från parkeringshuset, in i smeten. Motorstopp! Asså! va ee de härr! Jag får aldrig motorstopp! Sen blev det ett omen hela färden, fel växel, fel fil, fel hastighet (eller ja, ok vi säger fel) fel i parkeringsrutan, snubbla in lampavdelningen med kvastskaft, nej, inga lampor nerslagna hur overkligt det än låter.
 
Har du sett mig i andra kläder än ridkläder? ahhahah! Fast nu ljög jag! Det där ÄR ridkläder! Märket Marta i jacka o byxa som tillhör de "finare" slaget i märkesväg på hästkläder.. hihiii.. Såklart har det inte varit i stallet än, fy o skam på torra land. De ska vankas o nötas i vanliga livet först. Marta var (är nerlagt vill jag minnas) ett väldigt dyrt märke, iaf för mig.
 
Lämnade åter trådbackar för 1500 spänn o trodde de vi handlade gick att dra av på den summan men ack, inte... Det tar ju tiiiid innan de pengarna är åter på Bauhauskortet serru.. Nädå så enkelt är det inte.. O där stod vi.. Men ut vi kom o slapp stå.
O nu hur få in 5 kvastskaft i den redan fullproppade bilen? Allt går med lite vasselin. Vi tröck in skaften, men jag har sett Stefan göra detta förr. En hörna på en högtalare som klapp bakrutan o den här dagen ska vi inte göda med mer misslyckande. Stoppade in skaften mkt försiktigt. Det gick, hel ruta. Hepp! Rätt!
 
Vidare till Cash för att handla storpack där vi trodde vi slog till o va fräsiga som visade sig vara bara storpack o inte billigare, inte ens en smula billigare, så vi la tillbaka hälften. Sprang förbi hästtäcke som kostade under Ullaredspriser, men jag började vid detta laget ana ugglor i brevlådorna så jag vågade helt enkelt inte köpa dessa täcke. Med min vanliga snåljåps-fasoner o dagen då det mesta verkar gå åt pipan skulle jag väl komma hem med något som inte alls passade o bränt pengarna. Så jag vände på klacken, fast det var säkert fel, jag skulle kanske tagit dom o tjänat en hacka? (som man sen förlorar på nästa karusell)
 
AD Center, lämna grejor. Inget kvitto. Hittar inte saken i datorn vi köpt, jag säger det är köpt i Ängelholm men var köpt i Laholm (same same.. typ) 
 
Nu till Väla för lunch. Parkerar snett i rutan, kommer på att jag har en terapi tid om 6 min o inget headset. Rusar in i ilfart på Claes Ohlsson, fram till kassan , hostar upp en 100ing rycker åt mig headsettet, rusar bort till mattorget i hörnan där vi köper räksallad, borden var dösnuskiga, rusar till servetterna, drar ett snabbdrag på bordet, kastar ner baken i soffan, rycker upp förpackningen, 15 sek kvar... räta ut sladden som alltid ska trassla in sig, i med sladden, i med snäckan passar inte ena örat, fasen fel öra testar andra... 5 sek.. kom igen..pliiiing! Telefonen ringer o jag var precis klar med ena snäckan. Peh!
 
Ett bra terapisamtal senare, en räksallad uppäten, en lingodricka syndigt kasat ner i magen.. var jag stolt o lugn. Gillar min terapeut mkt o så bra att kunna ha skypemöte var som. Verkligen en tillgång. Rolig, skrattfrisk o rundgo kvinna gissar 10 år äldre än mig. 
 
Hem o in på kontoret. Fakturor, bröllop, handpenning, planering.. Athena in ut framför fötterna. Mina fötter i kanten på det nya upphöjda golvet in till skrivaren, ajjjeee!
 
C blev G o 3 blev 8.. ja.. suck... Att jag ens fick gjort några fakturor rätt idag är nog ett under. Granskade alla namn 4 ggr så jag inte skrev fel på kund .. igen.. har hänt ja.. men vill inte de ska hända idag... hahaha
 
Måndag som bekant slipper hästarna mig. Men sitter o funderar om jag ska boka en vettid till Exito för en snabbkoll bara.. Varför? varför inte? förändrar det något? Ja.. det som är viktigt är ju att se till att något inte blir kroniskt annars spelar det ju mindre roll. 
Det ska även bokas en ny akutid till honom o Nina kommer o kollar tänderna nästa vecka. Uffe ska få skor så snart väderleken ändras till halka. Eftersom han går med aluskor måste dom broddas direkt innan de hinner slitas så vi får väl se när halkan kasar in helt enkelt. 
 
Ständiga frågan, vad blir det till kvällsmat.. 
 
 

Sökes: Svamp

 
Choklad hallon scones blev det till frukost. Emma beställt o vad gör man inte för sin fina dotter..
 
Ut i halvstormen till hästarna. Inte så sugen faktiskt. Så jobbigt när de är halvtrasiga o inte mår toppen. Medans jag muttrar o sopar i stallet, dönar ponnyexpressen förbi i vindridån med avslut kaninhopp på sidan med en luftsaltomotal. Ååååkkeeeejjhe grabbar! Friska nu?????
 
Två totalt dyngsura o väl lerinpackade helballa grabbar entrade stallet med luuuschitanokraft. Så idag passar det visst att ”mååå braaa”.. så gött dårå! Lilla matte oojooli serru..heeelt i ååuunödan! 
 
 
Vadå? Va? Ja höör inte varu säger människa för jag har lera in i stigbygeln... Skitig? Jag?! Ae va fan säger du??
 
Efter Uffe genomgått en avdusch för att få av den värsta jorden, traskade Emma Uffe Exito o jag en asfaltstur på 4 km.
 
Magknip!!!
 
Uffe höjer på huvudet i samma sekund jag hinner höra en hööög röst skära genom benmärgen. Tre lösa hundar var på väg i ilfart mot oss, än så länge en 75 m bort. Ägare skrek för kung o fosterland, hundarna hann skälla några bjäfs men tystnade, sonens skarpa stämma vrålade o hästarna pulsar steg i skyn. Jag undrar vad som är värst. Hundarnas frammarsch eller det faktum att hundägarna vrålar med höga intensiva halvt panikslagna stämmor? 
 
Eftersom jag känner hundägaren mkt väl, kokade ilskan inom mig. Vi har haft diskussionen om lösa hundar o hen är helt oförstående till reaktionerna på hens energi o tonläge, denne hävdar bestämt att hens hundar lyder blixtsnabbt. Ja dessa hundarna var infångade på 1-2 min med fullt nackspänn o minsta lilla fel i energierna hade de kommit igen o med känslan idag, hade de varit de minsta närmre hade hen aaaaldrig kunna få in dom innan det varit ett faktum till. Att hästarna har energi o känselspröt verkar gå hen helt förbi o troligen en övertro på mig som hästägare, att hen kontrollerar 45 kg rovdjur o jag två flyktdjur på 500 kg st.. ja.. no comments..
 
Uffe var på helspänn, Emma ledde honom lugnt o bra när vi skulle passera hundarna som nu stod halvt gömda (för hästarna som ett rovdjur ligger på vakt) i skogskanten. Uffe är först o tvekar, jag kommendera honom att fortsätta gå, hög kant på andra sidan med taggtråd överst så vi hade inte sidoväg att gena på mer än att gå fram. Uffe stod emot o jag tänkte bara fan nu kommer jag ha häst nr tre skadad om jag inte aggerar rätt. Men vad är rätt för Uffe som alltid står sig närmst först? Ja inte är det att stå o titta på dom iaf utan gå! Gå eller spring förbi men fram! Backa inte! stanna inte! 
 
Exito var bara märkbart brydd, men absolut långt från Uffes energi så lät Exito o jag va mellan hundarna, Emma tog täten. Jag manade på Uffe som nu var längst från hundarna.
 
Explosion!!!
 
Uffe panikar!!! Exito hakar inte på, Emma är precis som jag, stenlugn i händelseförloppet. Utan att dra eller rycka följer hon med i kastet o Uffe kommer till tvärnit i panik i stället. Hundarna leds än längre in i skogen, Exito o jag tog täten, Fullt fokus... hundägaren fnittrar o kommenterar att jag krävde att hästen skulle gå fram, de e ju inte så lätt... Det är tur man inte får betalt för alla idioter man skulle kunna slå på skallen.
 
Så stolt över Exito som är den med trauma med hundar höll sig stencool. Jag är åter igen fått bevis för att hundfolk aldrig någonsin kommer begripa häst o Uffe aldrig kommer acceptera människan fullt ut, han är o förblir vildhäst i själen, all respekt för det.
 
Sen kom vi till korna igen på hemvägen. Ena kalven var på bushumör o studsade o frustade vid nätet. Exito såg nu ut som Uffe gjorde 20 min tidigare, fullständigt liiiivrädd o Uffe berörs icke av detta hornbeklädda långhåriga väsen som försöker leka kanin. Sånna finns det gott om i det vilda..tydligen...
 
Eftermiddagen skulle Emma o jag fånga några droppar sol. På med kläder o ner i skogen för svamplet. Nån gång måste vi börja lära oss leta kantareller. När vi knatat runt en timme o telefonen m bilder som guide på svampar, läser Emma att kantarellerna, de slutar existera lagom till första frosten o den har varit..serru,.. Nästa gång man ska leta kantareller tänkte vi det är lämpligt att göra det under säsong lixom. Fast det är ju ingen sport då..i o för sig...
 
Ridkjol.. detta fenomen. Ungefär som 90 talets jeans o kortkort. Vem har kommit på den kombon? Tog på mig termokjol utanpå byxorna när vi var på svampjakt.
 
För det första... Har du testat o kliva in i bilen med kjoljäveln på? Ja vill du slå knut på dig själv o sätta dig på aschlet lagom på tröskeln för kjolfan rycker undan ståbenet för dig så vassego. Inte kasa ur lädersätet när du bromsar? Håll i dig. Att gå normala kliv? Leka pygmee fick man göra, mussteg tipp tipp tipp för nån plats fanns det inte under. Såg grisspår o tänkte hur fasen springer man i en ridkjol? Kliva över stubbar o grenar..nä rekommenderas inte, samma effekt som att ta sig in i bilen.
 
Ridkjol är nog bara tänkt till vad namnet antyder-rida med kjolen..
 
En bild från gårdagens stickträning
 
 

DKA

Klantig som man är lyssnade jag inte på hjärnan som påminde om G-Formula innan jag skulle lägga mig o här är man vaken mitt i natta. 
En fantastisk lördag med hästigt folk, vad mer kan man begära?
 
Gick upp 05.30. I stället för morgongympa då jag har en pytteförkylning blev det äpple/kanel bullar ala Janet som sen visade sig bli oootroooligt omtyckta! 
 
Storm ute. Ok, lite vind har ingen dött av. Tog upp Uffe till ridbanan. Han slog så dant m huvudet, jag tittar på honom för att se vad som är fel... o får ett bokollon mitt i fejjan! A de va bara o gå in innan man blir nerslagen o han va gla han slapp mer människojox.
 
Exito ser fin ut igen. Kotan avsvälld, kroppshållningen åter men totalt skev i framkärran med smärtor i vä bogen. Det jag kan finna är smärtor i närområdena till muskelbristningarna i området men vad som är vad, vet ej. Han får gå på skrittis några dgr till o laser, men ett vetbesök kommer planeras in för att kolla så det inte finns hälta ngnstans.
 
Off we went strax innan lunch till DKA. Sticksträning 1 timme först. Vi var välklädda upp till öronen o de kläderna kan jag säga åkte av nästan bikinivarning innan lektionen var slut. Nu börjar koordination sitta o tempot öka. För mer utmaning kombineras olika övn så hjärnan nästan sprängs av nya nervtrådar som ska byggas där uppe i knoppen.
 
För varje träning upplever jag nya saker som gör att jag förstår värdet av träningen för själva ridningen. 
 
Att i tempo tsm med en partner få ett flow, i en förutbestämd rörelse som samtidigt flyttar på sig... Med Stefan som är min man fann vi en rörelse som kunde pågå ett tempo som vi både kunde följa, med Anne gick det nästan bra o med Peter svårast. Jag undrar varför? Finns nog många förklaringar. Stefan o jag känner varandra, vi kan lätt synka, han håller energin o jag kan haka på. Anne är kvinna o liknar mig i kroppsrörelse, Peter är man fd brottare o just nu lite knivigt att ändra sin kropp från flerårigt kampsportskropp till ridkropp. 
 
Vad var det jag kände? Andningen.. jag fick mjölksyra m Peter, Anne slutade jag andas men kunde i hjärnan hinna styra det, Stefan kunde jag både andas o ta i utan att få mjölksyra men svettades jag kunde alltså obehindrat höja min energi o ligga kvar o bara fortsätta. Sååå intressant.
 
Detta går att översätta direkt till häst. Det är ju inte konstigt Stefan o jag funkar för mig, känner du din häst tillräckligt väl? Har ni förmågan att spegla varandra? Är det en kamp i rörelserna varje gång?
 
Om Peter vore en hästpersonlighet, hur skulle jag tolkat det? Skulle jag köpt den personligheten utifrån det jag vill göra i hästeriet o min personlighet? 
 
Om Anne vore en hästpersonlighet, vad skulle den kunna ge mig för utveckling? Hur långt är jag beredd att gå för att nå mitt mål? Förresten finns ett mål?
 
Jag beundrar Anne o Peter som börjat rida på äldre dagar o anv de som referensram precis som jag anv Stefan, för att få fram lite poängen i argumentet. 
 
Det är såååå viktiga tankar eftersom jag de senaste 8 åren hört o sett så mkt trycka på, de ska lydas, mer skänkel, sparsamt intresse för individen man köpt, nästan noll intresse för att förstå sin egen roll med hästen som är gigantisk.
 
Ska det va en kamp? När är det ok att gå i en kamp? vad är målet o vill jag utvecklas o invecklas, är jag beredd på utmaningar men betyder det mjölksyra, trötthet o slå huvudet i väggen för just min (el din) personlighet? Vilka är mina begränsningar, vad kan jag träna upp för att möta hästen? 
 
Att andningen har stor betydelse är inget som undgått mig men ärligt har jag inte haft något referensram att mäta den i. Med stickträningen trillar det nya upplevelser varje gång som för mig kommer ge en större insikt i två kroppars möten. Jag hoppas bli klokare av insikterna o bli än mer ödmjuk för min egen roll, för att välja mina strider men framför allt inse att redan vid andningen är där ett fysiskt problem som jag måste lösa innan vi kommer till ett bakben, en bog som smiter, ett huvud i handen eller en oro som växer i hästen.
Att se utan ögon är en nyttig insikt.
 
Peter Anne o Sofia red sina lektioner medans vi andra åt av medhavd matsäck o bananer i överföd som vi tog med från vår veckoranson av frukt från Marta. 
 
Högen ser liten ut på bild men kan informera om att det är en synvilla. 
 
Sen eftermiddag o många bananer senare, satte vi oss alla ner för samtalsstund. Det är megakul o göra detta. Allt är öppet för diskussion, inget är rätt el fel utan det är observation, inkännande, bollplankande, funderande o kanske en o annan aha-upplevelse.
 
Ämnet var ridstilar för kvällen. Vi tittade på världseliten i olika grenar. Dressyr,fälttävlan,WE,Spanska ridskolan,Franska..ehm ja,deras arv av ridkonst kan vi säga, skolridning från Tyskland i det som man kan kalla barock, western olika grenar, ren bullfighting där vi studerade hästen i rörelse. Vad är skillnader i ryttaren, vad är likheter? Hur olika/lika är hästarna? Vad är skillnaden som gör skillnaden som Kjell Enhager skulle sagt?
 
Mkt intressant ämne o det var uppenbart hur svårt det är bara i en liten grupp av folk, hur olika man känner i hjärtat, olika man tittar o hur olika intresse man har. Man får hög förståelse för hur svårt det är.
 
Tidigt kväll lättade vi ankar hem till sent pizzabak o Så mkt bättre på dumburken. Luften gick ut mig o jag översköljdes av värk. Tacksam att klara så länge,tacksam att få uppleva men priset smakar surt. 
 
Ny storm på ingång, Stefan har redan gått upp. Jag tror jag kliver upp nu o tar en skön morgon med mannen i mitt liv. Sova får man göra tids nog ändå o värken är en sur jävel som jag väljer att döda med glädje, ödmjukhet o en stor skopa jävlar anamma😎..
 
God morgon!
 
 
 
Visa fler inlägg