Skam

Skamkänsla
Nederlag
Världelös
Kass
Kan ju ingenting
Hopplöshet
Ska aldrig jag få?
Varför gör jag fel val, jag som faktiskt kan! Jag VET jag kan! Men nu tvekar jag..
Alla andra...
Tårar
Ångest
Svikare
"Du har då synnerligen otur"
"Räcker det inte med att bara borsta, varför ska du rida, kan de va så viktigt?"
Motivation noll
Gör allt annat än de man borde
Alla andra messersmittar kommer med sina förbannade kloka idiotiska råd
Illamående
Huvudvärk
Rastlös
Vill vill vill ... men vill inte fatta beslut...
 
Ridrädsla kryper under skinnet.. Jag som aldrig är rädd!! Vad händer med mig??! 
 
Ja.. Vad är det med att sälja häst för vissa av oss? Vad är det som gör att vissa av oss får en enorm skamkänsla över att sälja en häst?
 
När jag tittar på annonser på Hästnet, ser jag inte någon som ska skämmas. Eller jo, de som gör fake-annonser så klart eller de som ljuger om hästen, men i det stora hela tror jag att de flesta vill sin hästs framtid väl.. jag hoppas det iaf...
 
Eftersom jag själv bara sålt en häst i mitt liv, av mina egna (såld flera till vänner) är det inte mitt specialområde. När man börjar inrikta sig på ett område, upptäcker man att där faktiskt är fler som en själv. Ungefär som att leta svamp. Först ser man inga men efter ett tag, när ögat är inställt på att leta svamp finns det flera stycken inom räckhåll. Precis så verkar det vara även med att sälja häst och vilka känslor det plockar fram.
 
Någon är ganska van att sälja, har mest en äsch-vaddå-känsla över det hela, kan utan större bekymmer småluras/trixa till det...
Någon annan säljer för att man vill testa något annat i hästeriet som inte den nuvarande hästen klarar av att göra pga fysik eller skolning.
En annan känner att häst man valt kanske är lite toooo much och skrämt en, lika bra att göra pinan kort,sälj.
 
Men de flesta är till min förvåning som jag.. Tycker det är helvetet på jorden..
 
Vad är det som gör att det känns som helvetet på jorden?
Är det verkligen som slagorden säger, att man tror man är den eeende i heeela vida världen som kan ta hand om just denna fantastiskt begåvade individ till häst? 
Naaee.. faktiskt tror jag inte alls att det är så det ligger till. Jag har inte stött på någon än så länge som i själva verket tror att man är så duktig att ingen annan skulle klara av den hästen. Snarare tvärt om! världelöshetskänslan har sänkt en så långt ner i brunnen att man klarar bara inte av att krypa upp.. När någon då säger dessa ord bakom ryggen, kom där en 10 liter hink till sköljandes över brunnskanten..
 
Jag tror snarare det är som orden i början står för.. och lite till... Skamen, världelöshetskänslan.. Att svika en vän.. För hästen är för oss flesta, precis det där.. En vän.. Världens bästa vän dessutom.. 
 
Man glömmer bort att man själv utvecklas.. eller för den delen invecklas.. Ja! Ibland känns livet som det står på pausknappen men allt skit trillar över en trots allt, skit verkar inte ha en pausknapp.. Skit sliter på oss människor.. Skit är just precis det .. skit.. skit är död, sjukdomar, plånboken sinar, orken sinar, lusten sinar, barn som behöver en, andra vänner som behöver en, man behöver sig själv, kroppen säger ifrån. När det varit för mycket skit i livet, är det inte lika lätt att ta sig upp...Livet snurrar runt.. Andra verkar ha svaren men inte man själv.. Vem ska man lita på?
 
Hästar klarar sällan att ta människans skit, faktiskt aldrig.. Men.. vi lägger det ändå på deras axlar för människan är en egoistisk typ.. tänk om vi varit lite mer häst? kanske vi hade mått bättre?
 
I ärlighetens namn.. förståndet inser att häst ska inte bära människans ansvar, den egoistiska sidan bokstavligen stämplar på insidan av ögonlocken alla den orden ovan.. och lite till...
 
Man står där själv.. med ansvaret.. med hundhuvudet.. så jävla kass.. Den inre djävulen fortsätter tjata en i öronen.. - hahahah!! Vem fan tror du, du är? Du kommer aaaldrig mer... Fattar du väl hur världenlös du är.. hahahah!! Du ser ju själv...
 
Ja.. Jag är verkligen inte ensam om att känna så här...
 
Jag VET min häst är bra, Jag VET det inte är han som är problemet.. Det är JAG! 
 
Många av oss märker inte att skit har vält över oss.. eller jo.. det har vi väl märkt.. men någonstans springer vi i förnekelse..
 
Vi tror vi är 16 år fortfarande.. eller 21 år.. inte 43 år som sanningen säger.. Betyder att man är inte lika angelägen om att trilla av utan kommer falla som ett kassaskåp och bräcka dörren på flera ställen (läs armen).. Eller en flock stelheter som gör hästen fullständigt vrålförbannad och nervös..
 
Eller bara det faktum att man köpt sig unghäst eller "problemhäst" utan att riktigt ha insikt i vad det i verkligheten kommer att kräva av en.. och alla andra som är runt den här hästen för den delen utan står där helt själv och ska försöka hjälpa sin vän hästen att få insikt i människans önskemål..
 
Ja.. listan kan göras lång...
 
Är det då  hästens fel? nä.. det är verkligen människan som tyvärr inte tänkt till..
 
Vad är det som gör att det ska va så skamligt? 
När vi hade en hund som inte passade in i vår familj, valde jag att kontakta en hundskola här i närheten. Ägaren var fd rektor på min dotters skola, hade själv hästar förr så kände mig ganska trygg när jag skrev om vår hund till henne, kanske hade de någon på skolan som sökte en ny vän, som var kastrerad och fostrad, som gärna ville vara med på uppdrag som vi inte kunde ge honom i vår familj. Gratis lämnade vi honom om rätt människa skulle va finnas..
 
Till svar fick jag det värsta man kan tänka sig uppkastat i huvudet. Man har skaffat en hund på livstid, punkt. Man får rätta in sitt liv så det stämmer, man gör väl inte av med sina barn om det inte funkar? Man får avsäga sig allt för att göra det bästa för hunden och på inget sätt såg hon det värdigt på det sätt vi försökte lösa för hundens framtid, vi var verkligen inte lämpade att skaffa fler hundar avslutade hon med.
Japp.. ridå ner... Vad säger man.. Jag svarade vänligt att jag hoppades att hon valt att behålla alla hästar och inte sålt de vidare för jag ansåg då inte henne vara lämplig hästägare..
 
Det är alltså ok att se till sin hästs bästa.. men jag får inte se till min hunds bästa? Hur ska man veta när man köper en valp? eller ett föl? eller en unghäst? eller en skolad häst för den delen att jag kan matcha den hästens önskan?
 
Är det så att det utåt sett ses som ett nederlag och det är andras värderingar som skapar mina inre bilder?
 
För mig sitter iaf detta oootroligt hårt, händelsen med hundskolan, att det verkligen bara representerar världen utanför min egen...
 
Jag erkänner också att jag inte insett att jag blivit "äldre" och nu skriker min vän Mia när hon läster detta hahahah!! Hon anser mig inte vara sååå gammal och nej såklart det är jag inte.. men i hästeriet bör man nog inse sin begränsning trots allt av säkerhet men även för hästens skull.
 
Jag tror också att vi behöver värdera vår vän hästen högre. Jag tror att vi behöver se hästen som en egen individ med egna känslor, egna önskemål.
 
Det finns otroligt få som kan svara på frågan, vem är din häst? 
 
Samtidigt är det svårt, hästen är ingen slit o släng vara.. Men vad är rätt och vad är fel? Finns något rätt och finns något fel? 
 
Jag väljer att se till hästens önskan, vad hästen vill och kan jag erbjuda den det livet? Se det som att jag inte är ägande och har ingen rätt att styra så att trekantiga häst ska passa in i min fyrkantiga mall. Jag väljer att se det som mitt ansvar att göra det bästa för min vän. Det må vara så att det bästa inte är med mig, då ska jag göra det bästa för att finna den plats där häst kan få vara sitt trekantiga jag.. För jag är övertygad om att det finns ett trekantigt hem där ute i vår runda värld.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad är det för en dag?

Mina två hjärnceller har bråkat en tid...
-Du har inte gjort morgongympa på ett tag?! 
-NÄ!
-Varför inte?!
-För jag inte villllll!!!!
-Men du måste om du ska må ok?!
-NÄ!! jag måste ingenting!!
 
Idag var jag den vuxna, så morgonen fick sin gympa! HA!! JAG VANN!!
 
 
Vad är det för en dag i dag då? Det är bästa mannens födelsedag <3
 
Emma var inte sugen på att gå upp kl 05.00 för att sjunga en torsdag, så vi körde hurra hurra hurra hurra redan i gårkväll till maten inkl paketöppning.
 
Det var komiskt när vi skulle handla presenter att jag dör en smula inombords! 
 
Åker med Emma för att besiktiga bilen en förmiddag. Tänker att vi ska ju bara besiktiga, behövs ju inget fancy i klädväg. Har mitt bambu underställ och drar skalbyxa inkl en ren lite finare Covaliero jacka utanpå och salomonkängor... 
 
När vi var klara där, kom vi ju på att vi måste köpa present till feffelullet.. Vi drar Väla säger Emma. Kl var bara 9.30 så vi brände ner till Väla. 
Kommer först fram till Dressman, hepp! här går vi in! Men vad köpa? Det slutar iaf med att vi köpt nästan samma kläder som expediten snygg Micke hade på sig, dvs ljusa byxor vilket är komik på hög nivå, köpa ljusa byxor till en man som Stefan (skitgrisen nr 1) En denim-isch skjorta blev det oxå. Stl då? Tja, snygg Micke var väldigt mycket längre och hade 31/32 i bralla så det tog jag oxå såklart (det sitter väl i storleken?) mot Emmas protester i högan sky! Tight skulle de va! Mega tight.. mums.. Ja! Nu fyller han 35 år och det får vara slut på slitna Harley Davidson ala lastgamla, skinnjackor och säckig röv, punkt på den! Så jag glatt utbrister till snygg Mickes expeditväninna with no name- Ja! Nu vill jag min man ska få en ny stiiiil! Hon ler så vackert med en tvist på ögat.. Japp frun har talat..punkt på den...
 
När jag kliver ur affären, glad i hågen, supernöjd... tittar ner på påsen.. stannar ögonen på mina skalbyxor med lätt bruna ränder efter ett hästtäcke för några dagar sen, min Covaliero häst-jacka, mitt otvättade ansikte och håret som inte sett en borste sen julas uppfäst i en halvsliten toffs.. 
 
Japp... ehmmmm... ny stil va de ja... vyssel vyssel! say no more just walk away.... 
 
 
GRATTIS min älskade man! Det är du som gör dagen, det är du som ler, det är du som alltid säger-Det löser vi! Älskar dig till månen och hem igen, 700 varv till.. <3
 
 
 

Så var vi igång

Knip i magen igår.. Gjorde allt annat än det jag skulle hela dagen. Tom bakade mandelmusslor som tog en evinnerlig tid, kvällsmaten lagades vid lunch och det var otroligt viktigt att gå genom alla fotoalbum... såklart.. Vädret gick ju inte att skylla på ...
 
Men ibland kan väntan vara bra. Stefan hann hem och fortsatte sitt examensprov som Groom i stallet.. Kan säga han fick 5 guldstjärnor i utbildningen. hahah!! Det är ett internskämt som han drar. Han vill bli min bästa groom i hästvärlden för han hatar när jag skäller på honom.. Älskade man du är så underbar <3 med dina ideer! Du är ju redan bästa i allt!
 
Jag började med Exito några minuter backe på skrittis, under tiden tog Stefan Uffe för borst och puts. Jag fortsatte med pharmalight på Exito en stund. Sen sadlade på för nu får vi börja så sakta. Han är fantastisk den hästen, hur mycket han än sprallar (hoppar runt och stimmar på Skånska) när kläderna är på blir han lugn. 10 min på banan i sakta, samlad, fokus rumpa, två sidvärts två tillbaka, hålla honom så rak det går o mag-gympa få med bakbenen. OJ så villig! 100 fokuserad på vad jag bad om, precis så där härligt Iberiskt arbetsglad med en skvätt ilska i luften. Han ville mer men jag sa stopp och nej. Med Exito behöver man aldrig vara orolig att man ska trilla av eller han ska kasta sig när man inte ridit honom på länge. Men det kommer sen, när han blir stark och kommer på att han ääär just stark, då jäklar får du veta vad du heter om du kan stava det i gruset när du ändå ligger där. Han känner ingen skyldighet att ansvara för din balans eller att du inte hänger med, sköt du ditt så sköter jag mitt är hans ledord. Fantastiskt Iberisk attityd hahaha!!
 
Eftersom Exito redan gått flera månader på skrittis, dock med blandat resultat, vågade jag chansa på var vi skulle testa ribban låg.
 
Uffe var klar för att sadla om från stor till liten. Det var kolsvart ute med ridbanelamporna till ljus. Väldigt jobbigt för en kille med nerverna på utsidan. Här kan man få sig en resa om man blir för bekväm, så alla nerver står uppställda som marinsoldater på led.
Fantastisk häst! Inte mycket riden senaste tiden men jisses vilken power han har. Han må va liten men kraft har ingen storlek uppenbart. Snabb som vinden, följsam som smör i solsken. Fantastiska bakfötter som studsar i marken likt en pingisboll på spelplanen, pang pang!! och hela framdelen reser sig, hög nacken och har än mer i bakkärran att ge dig när det är dags, hela han väntar bara på ett kommando. 
 
Jag har oxå kommit på att han vill inte ha mig sittandes i sadeln och inte ståendes i 2-3 punkt heller då det stjälper han i sida, så Jean Dárc sadeln kan jag faktiskt halvstå rakt och släppa hans rygg fri, herre jäklar vad kraften i baken kan jobba då, som en fjäder. Lite tryck i stigbyglarna bara och tvästannar, en skänkel i sidan och blixten träffar honom i raketfart flyger vi i sida.. Älskar Iberisk kraft, magiskt...
 
Från att vi inte alls har kunnat galoppa tillsammans till att bara galoppa nu hahahh!! Han bara vill vill vill!! 
 
Man säger inom vanliga hästvärlden att gångarter ska ha detta register: skritt, trav, galopp-ordningen. Inom Islandshästvärlden pratar man ofta om var gångarterna ligger och väldigt sällan ligger de skritt, trav, galopp ooooch sen tölt och sen pass.. Näää. de kan va tölt, skritt, galopp, trav.. eller passich, ökad tölt, fyhelvetesgalopp och skrillt. 
Uffe har Skritt, galopp och trav.. Exito har passaktig skritt, galopp, studstrav.. Tyr har skritt..trav.. galopp om jag blir jagad eller några rider förbi.. annars skippar vi helst de..om matte inte skriker på mig... eller du har godis?
 
Under tiden jag red, tog Stefan borst och skrittis med Tyr. Första tillfället som Tyr klarade skritts obehindrat helt i takt sen olyckan. Fortfarande vågar vi inte testa backe, tycker det är för tidigt. Får vänta några månader till. Det betyder att det iaf inte har gått åt fel håll. Jag tog över med stretch och det är ju så goooott säger Tyr :) (godistrollet) Då kan man vika sig 756 och det där sista halva varvet bara för att få en godis till... muuuummmmss...
 
Första kvällen på extremt länge jag inte kände mig som ett utsketet päron i motvind. Det är en stor saknad att inte ha Mia här som var fantastik till att ta stor del av marktjänsten. Men att hitta bra folk igen har jag gett upp, nu sköter jag det själv med Stefan även om det är tungt, för det är minst lika jobbigt att söka och finna rätt folk att samarbeta med. 
 
Men nu är vi igång. Jag hoppas om 6 månader kunna se vart vi är på väg, vilken nivå vi hamnar på eller vilka beslut som måste fattas. Jag vågar inte hoppas, jag vågar inte tänka. Nu gör vi bara. 
 
Veckoplaneringen är gjord så även månadsplanering och avstämningstillfällen. 6 månader.. blunda tuta och kör...
 
Har du någon stuktur på din ridning? planering? hur ser den ut?
Visa fler inlägg