Kvalitetstid

Är det ont om på Ljungagård. Jobbas det inte borta jobbas det hemma. Jobbas det inte planeras det. Planeras det inte är någon (mest jag) sjuk o får jobba in sysslor  inkl planera o öka tempot än mer de dagar man mår ok. Pust..
 
Stefan o jag valde att rymma hemifrån för att tillbringa dagen på DKA tillsammans.
 
Idag var det starten på Stickträning på DKA. Den var jag sugen på. Trots ett mående som påkallade vita bussen o blåa sofflocket blundade jag o vi åkte för träning. Det har inte varit något problem förr att trotsa hälsan men känner det är extremt tufft ju äldre jag blir, att "spela frisk".
 
Fylld med magmedicin, imodium (efter tömt insidan), dubbla knäskydd var jag redo.
 
Stickträning är två pinnar dryga 50 cm långa, som man övar sin koordination med men även styrka o massa annat. Vi är ju bara på bebisnivå men ju mer vi utvecklad finns själva stridsdelen med. 
Denna träningsform känner jag hjälper mig att få till just koordinationen. Märks direkt när man tappar det. Jag vet faktiskt ingen träningsform i ridning som tränar koordinationen så effektivt. Såklart kommer övn från kampsporten. 
 
Vi fick köra tre ganska basic övningar som jag aldrig minns namnen på. Man ska "studsa" pinnen eller "skära" i rörelsen. Uppifrån eller nerifrån. Två o två var vi. En bom på marken skulle vi cirkla runt, vidare till en planka där en gick baklänges som bytades vid andra plankan till framlänges för att runda nästa bom och krypa under en pinne på ca 1.50, detta samtidigt slåendes på motståndarens sticks. Rytm, balans, koordination, kondition, andning, fokus. 
 
Sen fick vi börja på en ny koordinationsövn m sticksen. Ja jisses. Vi höll nästan på att slå ihjäl oss själv eller iaf nästan strypa sig själv, haha! Men jag fixade det faktiskt. 
 
Peter o Anne red lektion, vi tittade på. Ingen ridning för mig än, knäet..
Efter det red de vidare tsm med Patrik o Camilla.
 
Var kul att tillbringa dagen med andra ridnördar. Känner att jag träffar ridnördar för sällan, jag pratar ihjäl de stackarna jag äntligen träffar. Vill därför be 1000 ggr om ursäkt o jag känner vareviga gång varför kan jag bara inte hålla käft. Jag ska verkligen skärpa mig.. skärps på mig..
 
Vi åkte hem supertrötta o hungriga men lyckliga o avlastade i själen Hembakad Janet-pizza stod på menyn o alla mös familjemys i soffan, någon mer än andra. Man får plats rätt många inkl en stor grandis-isch stl på hund i en tresitssoffa.
 
 
 
 

DKA så gla´

Glad
Stolt
Stort leende
Styrka
Vågade
Hårresande
Energi
Tacksamhet
Ödmjukhet
Lärorikt
Informativt
Öronbedövande
Tyst
 
 
Det är mina ord efter träningen i går. 
Känslorna är överallt. De bara far som en virvelvind inuti mig och det är en fantastisk känsla.
 
Chirivel ställde upp igen. Jag är tacksam, en fantastisk läromästare är det. Det jag och Patrik riktar in oss på denna omgången är att mina händer ska samarbeta med övriga kroppen. Jag har tekniken, jag har ändå hyfsad styrka om än för svag så är den lixom ok, men händerna har inga ögon. Inga alls faktiskt. Så ingen vapenträning denna omgång för mig utan ren o skär ryttarträning för att få känslan. Patriks hästar är välskolade i Spanien o är de bästa att få lära sig känsla med.
 
Patrik red Feodal, Lusitanohingsten (som nog inte vet han är en hingst) samtidigt en kort stund. Patrik undervisade från hästryggen o det var lätt för mig att se, känna in när han gjorde det jag skulle göra. Kändes helt avigt. För mig är det att skrika hästen i öronen. Det säger emot hela min kropp o allt som finns invändigt av mig bara tvärstannar. SKRIK IIIIINTE! säger kroppen o blir passiv. Nu har jag övat så länge på att SKRIKA HÄSTAR I ÖRONEN fast inte i ord då utan från min kropp, att det börjar gå lite om än så förbannat knackigt. O vet du, hästarna upplever inte alls att jag skriker utan snarare tycks säga- Jaha! där va du, jag undrade just vilken lase det var som hängde här efter, för du va så tillintetsägade att jag faktiskt inte har ens sett dig... 
 
Det är verkligen olika för olika raser må jag säga....
 
Jag är stolt över min lektion o tackar chirri o Patrik för det. Jag fick för första gången till känslan i hand med ben o det som kändes var.. något helt märkligt o oväntat.
 
Du vet det sägs ju att du rider med andningen. Jag vet att det borde vara så men vad betyder det då? Att du ska andas lugnare? att du ska andas i rörelsen, med i under? andas i hästens andning? Kan jag påverka hästen med min andning? Var fasen ska du andas???
 
När häst var just mellan hand o skänkel IIIII harmoni med mig, kom andningen av sig själv! Sant! Det var en märklig upplevelse. Alltså inget jag kunde förändra med min andning utan när energierna var i rätt riktning slutade flåsandet/stönandet o känslan av orkeslöshet/mjölksyra. Då tänker jag som så här: Om andningen inte känns enkel/flyter på, redan där är det hög tid att ändra något, det är fel i energin även om det eg känns som hästen kröker på nacken, rundar sig, spårar ja kalla det vad du vill, jag vill tro efter detta att det inte är en ärlig bjudning eller kanske rätt samspel är mer passande ord? förren andningen känns som flytande vatten, lika enkel som när du sitter i soffan eller ligger i sängen o lyssnar på musik. 
 
Du kanske har hört flera säger att man ska inte svettas när man rider, andra säger att man ska svettas när man rider annars har man inte tränat. Då tänker jag att båda eg har rätt, på sitt sätt. För.. om jag tänker så här... Om jag svettas när jag rider, visst, jag behöver se över min kondis, min koordinationsförmåga, att jag rent tekniskt vet vad jag ska göra, men låt säga att det redan finns på "ok"-listan. Man kanske måste svettas tills "man får till det" så att säga. Är du med? Men att "svettas" är inte en slutstation på uppdraget utan vägen till slutstation i rörelsen.. eller eg början på rörelsen är nog mer rätt att säga.. Allt annat fram tills dess är himpa-vimpa som Stefan säger när det är halvdant. Det finns mkt halvdant i ridning må jag säga.
 
Jag känner att jag är på rätt väg i min ridning så som jag vill testa den. Jag har 3 års sitsträning från Lindah.se o nu får jag aktivt testa det hos DKA o plus sååå mkt mer. Utan sitsträningen hade jag verkligen varit kokt i bajs kan jag säga. Sen är det en sak att göra det rent tekniskt o lugnt till att våga behärska det in action i alla gångarter i alla riktningar i alla energier, då börjar det bli nervöst... o svårt.
 
I morse var jag bara tvungen att gå upp med solen o ut en sväng på Exito på slingan. Var bara tvungen att känna om jag kunde få samma känsla som Chirri gav mig igår. Jag hade Patriks ord i öronen o försökte hålla känslan inom mig o känna hur min andning var. Flöt den på?var det tungt att andas? började jag flåsa? ..
 
Det blev en häftig morgongalopp i jämnt tempo på slinga. Kall vind i ansiktet, andningen kändes knappt, frustande häst, kraft, energi o jag tänkte bara- vad jag är lycklig just i den här stunden! Detta är livet!
 
 

DKA 2

ADRENALIN!!!!
 
Ooo maaaj gaaaadd!! Vilken sjudundrande kväll på träningen.
 
Fick ett privatpass på Chirri för Patrik. 
Lite lugnt uppmjukande och sen gick vi över till att lägga volter så böja och rakrikta, placering viktig och alla som rider veet hur svårt det är att göra en rund volt.. Gah! Men några år med WE, Lindah och envishet så gick det ok (O näää dom blev inte jämna) Pedro Torres sa i träningsvideo, räkna! Så jag räknade steg..Det gick lättare..
 
Sen gick vi över till..äsch.. Glömt namnet.. Men några steg sidvärts, rakriktning och sidvärts tillbaks igen. Tja, inget att hurra för, trampa ner i stigbygel är ju ett aber... irritationen steg hos fru P och Chirri tyckte jag var aptrist som inte fick till det😂.. och FRAM med händernaaaaa!!!
 
Sen gick vi över till att cirkulera runt Patrik, ingång från valfritt håll ett varv och ut igen.
Axel, vikt, framåtdriv på inner, handen fram och åt sidan, överkropp över innerbak och ingen annan stans, punkt! 
Vilken känsla när de få sek det blev rätt, WAOW!
Min vänstersida är dilemma, Chirri sne, suckar, men öva öva pröva. Det kommer bli bättre...
 
Enhandsfattning övade vi på, tja, mer övning helt enkelt..
 
Jag är för feg i hand och får inte till mellan hand och skänkel. Jag vet detta så inget nytt men bästa Chirri hjälper mig att våga. Han är väl skolad, tåler att ridas, artig men tar ingen skit, en kille med PRE blod, say no more..
 
Sen så! Sen sa Patrik:- Nu ska vi leka!
 
Då var det två som sken upp! Chirri hästen och fru P!
Djävulshornen växten i pannan, huggtänderna kröp ut, Chirribus visste precis vad husse sa, precis de orden! Studs studs toppladdad häst med fru P som nu bara bestod av ett stort leende!
 
Svärden! SVÄRDEN! Mohahaha!!!!!!
Han plockade fram svärden,,,iiiiiiii! 😜
 
Redan första cirkeln runt Patrik med svärd i hand, gick mycket bättre. Fokus släpptes från min kropp och bara våga lita på att den är med.
 
Vi övade på galoppfattning och i det lilla pytteridhuset gick det runt runt men vågade leka med rakriktning i galopp några steg. Två galoppsprång sväng två språng sväng..
Mäktig känsla! Fullständigt.. En galopp som gick på höjden rejält. Vilken känsla... 
 
Så adrenalinstin när jag klev av, sken som en sol i -10 grader.. 😅..
 
Mina inköpta yllemilitärbrallor kom till sin rätt, inga frusna lår här inte😀👍
 
I bilen hem släppte adrenalinproppen, discot som pågick på min insida, festen tog slut, kvar blir världens skönaste endorfinkick att sväva på..
 
 
Visa fler inlägg