uniquehorse.blogg.se

Livet ger och livet tar

 

Som yngling känns det som livet aldrig tar slut. Dör, det gör bara gamla o gammal blir man väl sen? Eller typ..aldrig?

Som medelålders kryper ångesten längs ryggraden, ett eko på insidan:-Skynda dig, snart är det slut. 

 

Va det här allt livet erbjöd? Men vaddå allt? Där är de som inte får upptäcka sin 5 årsdag, klaga inte. Nä säger snälla flickebarnet på insidan, tacksam ska man allt va.

 

Förr bestod man av ett jävlar anamma. Idag är det munkavel på den där anamma, brödkaveln tacksam har börjat få tyst på’na. Tänk! Även den starkaste röst kan tystna.. 

 

I Skåne var det överlägsen SD majoritet i valet. Ja.. funderar.. hmmm.. finner liksom inga ord. Är det jävlar eller brödkavel som varit framme? Det är nog fler än jag som undrar hur livet framöver kommer bli.. lixom.. vad ska vi förbereda oss på?

 

Det börjar bli mörkt redan ute. Fortfarande fantastiskt väder i Skåne. Verkligen ett drömväder. 10+ på natten och runt 20+ på dagen. Inte mkt regn men tillräckligt mjukt i marken o gräset väääääxer alltså fyy bubblan vad det växer. Hästarnas bajs är lysgrönt o luktar vårgräs.

 

Naturen har blivit knepig av torkan. I juli hade vi mer löv på marken än på hösten. Nu har då gräset fått vårkänslor, magnolian slagit ut en gång till o krokusarna längs vägkanten även dom kommit en gång till.

 

Lämnade Emma vid tåget. Arbete i Göteborg för ett amerikanskt bolag, hörapparater som kopplas upp till bluetooth, coolt! Det slår mig hårt i ansiktet. Min dotter är till fullo vuxen nu. Hemmet är tyst. Ensamheten bedövar. 

 

Vem är jag? Är jag inte mamma längre? Är jag ute på andra sidan nu? Att ha små barn känns som de alltid kommer att va små. Man nöter o träter, tankar som att detta är vad livet erbjöd mig jahapp.. o nu.. sov jag mig genom 21 år? Ja, just jag har ju gjort det mer eller mindre men många föräldrar kan nog känna igen sig.

 

Samtidigt som ensamheten är öronbedövande tvingar jag mannen att bli självständig. Tack nej, sköt ditt bestyr själv, lär dig laga mat o diska, nu är det faktiskt mammat klart, vill jag gråta tårar över att mitt barn inte finns mer. Barnet är nu en kvinna, med mål mot en egen familj. 

 

Tvättkorgen är nästan tom, så lite disk att man handdiskar, inga stökiga skor i hallen, vem håller en sällskap vid matlagning med läxor..tss.. knappt matlagning heller då Stefan äter ute på vardagarna. 

 

Ska vi bo kvar? Ska vi flytta? När ska vi flytta? Var ska vi flytta? Men vi har allt här ju? Förvirrad.. ängslig.. som ung ser man alltid målet.. som medelålders är man glad om man ser fram till handen de närmsta minuterna o kommer ihåg vad man skulle hämta i köket.

 

Uffe känns inge bra. Tror hans kropp hunnit ikapp. Den smärtar. Han säger ifrån. Hur kunde de bli så här? För 3 v sen var han fullt igång. Känner mig tagen på sängkanten. Är han så hård i skallen att han verkligen inte visar hur det är fatt förren det går åt skogen? Orolig. Hur hjälper jag honom bäst? 

 

Exito växer o växer, både i sin själ o i sin kropp. Det är svårt att förstå hur han klarar göra saker med den skadade kroppen som han verkligen gör. Magiskt kraftfull, han är verkligen en drömhäst. Vågar inte hoppas

 

Nu är det betalt o klart. Jag mår illa. Arne. Jag har bokat två dagar på Lyckans gård för träning m Arne. Vill bara kräkas. Kommer Exito klara detta? Vad säger jag till Arne? Kommer han be mig dra som kommer med en ej hel häst? Tänk om jag släpper hjärnan o låter Arne herja fritt? 

Tanken va ju att Uffe skulle åka, nu blev det inte så. 

 

Hur förbereder vi mig att klara 2 hela dagar? akupunktur, mat O sovtider? Hjälp! Jag är orolig. Vad har jag gjooort?!!

 

Vad jag mest är orolig för? Ja eg inte för Exito utan för att jag först o främst ska klara två dagar vilket finns risk att jag inte gör. PEM (ansträngningsutlöst utmattning) flyger alltid över mig om inte tarmen hinner slås ut som när vi var i Hässleholm. Det tar 5 min sen e jag rökt. Måste börja se om det finns alternativa saker att lugna tarmen attinte gå igång på stressen🤢 immodium räcker inte längre.

 

Solen skiner, det är en lugn dag. ReneVoltaire choklad hade suttit fint nu, men nej. Nu ska jag lägga struktur fram till 20 oktober. Inget mer fusk, inget mer slarv.

 

Jag skulle behöva lite anamma.. eller en rejäl dos anamma! O bryta sönder den förbannade tacksamhetskaveln o skicka in den i nästa århundrade. Nu behövs lite power!