uniquehorse.blogg.se

Det var många som undrade hur livet efter värmen skulle bli.. nästan som om Skåne var på väg att förintas från planeten. Så kändes det kanske just då.. fast nu! Känns det veeerkligen som om jag förintas från Ljungagård😰..

 

All ”service” som behövs för att bara hålla en gård flytande, var något jag redan för 10 år sen var helt införstådd med att jag aldrig skulle va intresserad av än mindre tycka va kul. Jag är uppväxt på mindre gårdsboende med häst, får, olika former av fågeluppfödning, getter, katter o hundar såklart så jag har sett hur mina föräldrar kämpade, slet..o i mitt tycke inte hann med. De hann inte med det väsentliga, bry sig om varandra, sina barn eller för den delen hinna njuta av anledningen till varför man valt att bo på gård. 

 

Med det i huvudet gick jag med på köpet av Ljungagård. Min mans dröm var en gård o jag fick motvilligt erkänna att det fanns förutsättningar för oss båda här inkl för Emma. 

 

Det har varit en kamp, många bråk, mkt svett, jag har mest avskytt tiden men varit så glad åt möjligheten att iaf få se hästarna varje sekund jag velat. Många som hjälpt till under alla år, utan er hade det aldrig varit möjligt.

Vi har byggt upp en gård som vi är stolta över.

 

Nu 10 år senare, har livet förändrats. Emma flyttar snart hemifrån, vår ork har gemensamt sinat. Ska jag verkligen ha fler hästar i livet? Ska vi bo kvar? Vad vill vi göra de nästkommande 10 åren? Vad händer om Stefan skadar sig? Vad kommer betala gården då?

 

I år har vi varit helt själva men tack vare torkan har vi inte fått så mkt att göra.. förrens nu.. värsta posten är luk o gräs. Miimo (självgående gräsklipparen) skulle ju såklart oxå bli till åren o fick åka till gräsklipparedoktorn. Allt torrt gräs som varit duktigt på att sprida sina frö, har verkligen gjort ett bra jobb.. till min förtvivlan. 

 

Detta avgjorde saken för mig. Jag orkar helt enkelt inte mer. Jag ger upp.. I rest my case.. jag har icke ett gram energi någonsin mer att lägga på att ”hålla undan”. Stefan erkänner, han är helt oförmögen att varken se eller bry sig förren det är försent, då sköljer det över honom o han blir passiv. Detta avgör saken. Nu är det nog. 

 

Då finns det två val:

 

1 Vi flyttar ut i lägenheten o hyr ut boningshuset o förhoppningsvis en stallplats. Det är byggt så att lgh o boningshus inte har någon kontakt o att de som bor i lgh inte behöver beträda innergården alls.

 

2 Vi säljer o behöver då hysa in hästar någonstans. I dagsläget 2 st. Suck.. jag kommer va den värsta ever att ha i sitt stall o jag kommer må så fruuuuktansvärt dåligt att inte kunna sköta mina hästar själv. Men just nu, idag, är jag nästan beredd att offra det för jag kommer ha mer tid att va med hästarna än vad jag klarar nu. 

 

Nästa problem om vi flyttar är att jag kommer med ett skrittband o vibrationsgolv, ehm.. Hej! Jo! Ehm de e som så att vi behöver två platser till två hästar.. ja lösdrift.. mm.. ok.. jaa.. inga ston nära, näe.. o tillgång till box..ja.. ehm jo sen eh behöver jag extra utrymme till ett skrittband o ett vibrationsgolv oxå.. de har du inte plats till näe..hmm.. 

 

Asså.. det är ju så svåårt. 

Vi har verkligen allt här. Allt som är nödvändigt. 

 

Just nu hoppas jag trots allt att förslag ett skulle gå i lås, först. Iaf så länge vi har häst. Då kan jag fortsätta bygga upp Team Ljungagård, ha kvar häst nära o få ett mindre boende men fler händer att ta hand om servicen. 

 

Så finns någon där ute som inom en 6-12 mån period är sugen på landet o allt vad det innebär, har en vallack (gärna iberisk eller islandhästar som gården passar bäst för) maila mig på [email protected].