uniquehorse.blogg.se

Livet med häst är verkligen fifty shades of everything. Man får inte vara rädd för förändringar, kunna fatta snabba beslut i rätt tidpunkt-varken för tidigt eller för sent, stå stand by konstant hela tiden ifall något händer, att kunna vara mjuk samtidigt hård, kunna andas rätt som att kunna öka pulsen på en nanosekund, vara lätt som en fjäder samtidigt vara stark och burdus nog att kunna bära 20 kg fodersäckar över axeln, harva ridbana o tömma skottkärror i höga gödselstackar, tåla 35 + och rida så svetten lackar utan att trilla ihop som att kunna dra på sig regnstället i vetskap om att alla läderprodukter kommer vara stela som en fiskpinne när man ridit klart, man ska hålla sopat rent och iordning på sina grejor samtidigt som man ska göra 456 saker samtidigt.. 

 

Ja.. man kan ju undra om man är idiot eller bara fullständigt rubbad i skallen som ens fortsätter med det här.

 

Den där flickdrömmen om häst en gång, asså det sägs ju att vissa saker ska man behålla som en dröm. Det gör jag verkligen, jag håller så hårt fast vid den drömmen att jag nu vet att det bara är en dröm! Verkligen livet med häst är så mkt mer än drömmen om den svarta vilda hingsten, hahhahhah!! 

 

Nä, sanning med modifikation. Det ÄR verkligen så här att ha häst, det är det, det kan vi alla intyga och det är en livstil, inget man gör "ibland" en fredagskväll för det är så mysigt. Då tycker jag man kan gå på turridning eller ridskola och gynna dem sina pengar, helt klart ett bättre alternativ än köpa en avdankad kuse som sen blir ståendes i ur och skur i en hörna och knappt tittas på, eller som det så vackert heter: Den får leva "naturligt".. suck.. Det finns inget med vår hästhållning idag som är ens naturligt så bara stoppa den kommentaren någon annan stans..

 

Så vad händer i mitt eget fantastiskt hästliv just nu?

 

Exito:

Självklart har jag andan i halsen. Hur ska jag göra fram tills oktober? Jag försöker räkna ut en plan, en struktur som jag vet är så jäkla viktig, både för att jag tror på struktur och anser att det är det enda sättet att bära en framåt med minsta möjliga ansträngning, inser jag att det är bara Exitos kropp som kan bestämma. Jag måste nu ta fram alla hjärnceller jag har och analysera honom ännu mer varje morgon. Phew.. hur ska jag klara det.. Jamen klart jag klarar det, jag vet ju vad jag har att arbeta med och vad han behöver. Det ända som kan gå fel nu är att en inflammation dras upp, ja.. tyvärr.. det kommer hända oavsett om jag vill det eller ej eller om jag slarvar eller ej. Nej, jag kommer inte slarva utan snarare vara för på. DET kan vara en risk, vilket jag insett sista veckan här. 

 

Exito har fått gå på halvfart sen vi var och tränade för Norah. Han har känts fin, inte det men jag ville verkligen känna efter var han befinner sig rent energimässigt.

 

Detta har jag märkt:

Han klarar inget kyla alls, alltså regntäcke på på natten

Han behöver få vibba lite varje dag

Han behöver göra vår stretchritual varje dag oavsett om jag rider eller inte

Spänning vä länd kommer åter speciellt när jag rider i PDS sadel som fö ska kollas igen

Han märker av pälsfällningen

Är inte pigg på morgonen längre, välja annan tid att rida?

Han kräver mkt foder i jämförelse med Uffe

Han behöver just nu ligga lite mot det rundare hållet än smalare, kan bero på pälsfällning för att ha energi men kan även bero på att jag ställer lite högre krav på honom, musklerna behöver energi att ta av.

Han behöver laser på vävnadsskadan regelbundet hö bog

 

Vi har i natt kollat om han klarar en natt på box inför träningshelgen med Arne. Det gjorde han med nöd och näppe. Jag vet inte om han har möjlighet att vara ute där något under dagen, men det är verkligen svårt för honom att bara stå. Det vet jag inte hur vi på bästa sätt kan hjälpa honom med. Vi kommer ju inte ha tillgång till vibban heller vilket jag kan göra idag om han känns stel så släpper det ganska snabbt.

 

Idag var planen att vi skulle galoppera på slingan. Iom att han kändes trött och stel idag, valde jag först vibba 15 min hög frekvens. Skrittade en längre stund än vad jag brukar göra. Jag har beslutat att inte lära honom något nytt innan oktoberträningen utan finslipa på det han faktiskt kan, att bli snabbare på att svara på hjälpen och med så lite energi som möjligt utföra rörelsen.

 

Vet du hur mkt energi du använder för att lyfta en penna? Det här är så kul, kolla detta med dig själv. Sätt dig på en stol, lägg en penna framför dig. Nu lyfter du pennan. Hur mkt energi använde du för att lyfta den? Jag svär att du har ingen aning om hur mkt energi det krävdes! 

Lägg ner pennan igen.

 

Nu, titta på pennan och nu ska du lyfta pennan med så lite energi du kan. Svårt va?! Hur stor skillnad var det från första gången tills du testat några gånger hur lite kraft som faktiskt behövdes?

 

Det är faktiskt detta som är Feldenkrais :)

 

Men iaf, min plan kvarstår, jag ska försöka få honom att för minimala hjälper svara och utföra en övning. Fram tills idag har det krävts eeenoooormt energiuttag för mig för att få honom att testa en rörelse. Detsamma för honom. Hans nervsystem har inte varit i samklang med kroppen alls. Så vi båda har fått jobba extremt hårt.

 

Igår visade han för handen att han vet vad han ska göra när jag ger ett kommando och kunde hålla koordinationen och takten jättefint. Jag spann därför vidare på det uppsuttet idag även om fokus var fortfarande att galoppera. 

 

Så, jag ägnade mig åt att va följsam, andas, ge små korta signaler och vara TYST däremellan. 

Han svarade riktigt bra, väldigt bra måste jag säga. Det var en fröjd att rida honom och jag kunde känna att han inte alls gick på sin sista energi utan fanns mycket energi kvar. 

 

Exito är ganska svår där, behöver vi inte anv energi slutar han leverera. Det kommer bli en balansgång att hitta var jag kan få energi men inte mer än vad som behövs.

 

Det var oxå sån härlig känsla att känna hur han kan balansera sig själv mer och mer och så fort jag tabbar mig svarar han direkt med att "fela". Det är så jäkla coolt!

 

Något som en arbetsgivare från förr alltid sa som jag tagit fasta jäkligt hårt på:- Ni fritidsryttare begriper inte att ni inte kan sitta och rida era hästar på framdelen eller det som ni kallar lång och låg (vilket jag personligen aldrig ridit efter men förstod vad han menade, alltså i balans vi vet inte vad i balans är) Man tränar alllllltttiiiid hästens energi först, fram och ut poff! Huvudet får va var fan de vill. Samtidigt tränar man rumpan, vinkla alla leder och baaak med energin för hästen har redan sååå mkt tyngd på framdelen. När detta sitter, när man känner hästen är så bakstark att den skjuter en ur sadeln, då! Då börjar man testa att för ett steg "länga ut" eller det som kallas rida låg, bara ETT steg för att direkt balanser tillbaka till sin nollpunkt igen.. efter en vecka testar man 2 steg och tillbaka, och så bygger man vidare. Men ni sitter där och hasar på framdelen och tror ni kan få bak hästar.. Asså det är så dumt, bara dumma svenskar tänker så (hahaha, han var dansk) 

 

Vi kom inte så bra överens, han och jag, men en sak är säkert, rida det kunde han och teknik och muskler det kunde han bannemej. 

 

Det gäller att hitta mittpunkten på balansbrädan. Som det här China schack med kulan man ska vicka med två rattar, gah! Det gååår ju bara inte.. NÄ men lite så är faktiskt ridning. Ridning är dimentioner åt alla håll. Men idag tänkte vi bara på balansen fram-bak för vår del.

 

Jag kommer hålla korta pass med Exito mestadels och något enstaka i veckan längre pass ner till sjön och vattenträna. Jag hoppas den planen kommer hålla. Jag är sååå nervös.

 

 

Uffe:

Ja lilleman har känts risig, verkligen. Visat faktiskt lite nästan till hälta/oren hf, äsch, aldrig varit halt. Behandlat gaffelbandet igen, men även Daniel på Alternative Healthworks tyckte inte det var så mkt. Men nae.. jag vet inte.. magkänslan sa att något inte stämde. Satte han på vila och började ge hyaluronsyra igen, köpte hem spirulina oxå igen, tänker ja man vet ju aldrig kanske det kan vara det lilla som stör honom och kan hjälpa. Men mja.. Ökade på med Alam som är örtblanding med djävulsklo, tänkte om han har dragit på sig någon smärta.. Jodå han vart ju piggare mkt piggare. Så ja, tänkte, jag rycker skorna, låter han vila 2 mån, hur som haver, han är för dyrbar för mig för att ridas sönder, är det något så är vila ändå bättre. Vi har ju fattat beslutet att han aldrig kommer behandlas i leder. Han är inte trygg med människor och håller han inte som ridhäst ska han vara kvar som sällskapshäst. 

 

Sagt och gjort. Jag rycker framskorna och släpper ut honom. Tänkte att jag tar bakskorna några dagar senare bara.

 

Hör ponnyexpressen utanför fönstret, om och om igen. Men hallå.. vänta nu! Tat luuugnt.. men nej.. hmm.. 

 

 

Tog in för att raspa framhovarna lite och jämna till kanterna. Upptäcker att det sipprar ur vätska ur hf stråle. Ringer men ena hovis i panik! Något är feeel! Men hon kunde lugna mig, eftersom det var en klar vätska var det ingen fara. Strålen har körtlar som ibland utsöndar sig. Peh! Aldrig hört! Men tack för info.

 

Men något annat vfr mitt fram på bärranden var oroväckande. Svart. hmm.. Började gröpa ur. Mja, det blev större och större ju mer jag gröpte. 

 

Sprutade i äppelcider vinäger och släppte ut honom. Funderade.. vad göra...

 

Tog in honom på kvällen igen, rengjorde. Då satt där en sten och hålet var än lite större. Nej, detta känns inte bra alls. Stoppade i en bomullstuss med äppelcidervinäger och pga vädret skulle de ändå stå boxade över natten.

 

I morse kollade jag. Jo kanterna såg finare ut, de va vita igen men svart längst ner och nu började det bli långt ner. Ae.. Fotade det och skickade till min andra hovis och min "bror" som jag kallar honom. Snäll som han alltid är kom han direkt på förmiddagen. 

 

Det var bara att skära upp, inget att göra åt. Det var angripet av bakterier i hålrummet. Hur han fått det som skodd kunde inte Robban svara på, det brukar de inte kunna få nämligen men nu vart de så.

 

Hålet behöver vara öppet och få luft, då kan inte dessa bakterier växa till sig.

 

Så Uffe har numera nästan en klöv och vi kallade honom för kon, hahah stackarn denna fina kille.

 

För några veckor sen var jag säker på att Uffe var fullständigt ridbar och nu har det vänt. Kanske är det inte så illa som jag gissat vilket är bra men det är ju något, kanske har vi hittat det, eller har vi det inte..

 

Beeerg och dalbana.. fifty shades of..

 

Exito skulle varit avlivad i våras men vi klarade det inte och skulle vänta till vintern. Han står nu inför livets prövning, att hålla fram tills dess och dessutom klara 2 heeela dagar vilket vi inte testat än och! Det är en önskan av livet jag haft i 3 år som kommer bli sann.. hoppas jag.. jag vågar inget annat än hoppas. 

 

Nu gäller det att vara snabb, täppa igen alla hål och fallgropar. Det är en ensam springtur och gud vad jag önskar mig en stallskötare som känner mina hästar. Jag ber till högre makter att en sån kommer inom snar framtid.

 

Jag har redan börjat nervösa mig som Kjell Enhager säger. Ja! Det är verkligen ett val man gör. hahah! Jag försöker tänka på allt bra som Kjelle sagt men jag vet inte om jag lyckas.. 

 

Vad har du för fifty shades of i ditt liv just nu? Hur hanterar du det?