"Gör det bara"

 
 
Här sitter man nu några dagar efter, med en begynnande härlig förkylning. Ingefäratabletter, silvervatten på munsår men vad gör det? We did it!!
 
Jag är så sjuuuukt trött att det bränner i hela kroppen men ska försöka sammanfatta dagarna för dig.
 
Hela resan började eg för flera år sen och sen i somras har jag tydligen sagt, min vän Anna påminde min igår, att jag ville träna Exito så han skulle klara en 2 dagars clinic för Arne Koets men att jag var osäker om han skulle klara det. Men för att få något kortfattat försöker jag hålla mig till dagarna för själva resan.
 
Fredagsmorgon började Stefan köra Uffe till Charlottenlind. Eftersom vi bara har två hästar hemma behövde vi lämna Uffe på Hästhotell. Bil och transport var redan packade sen två dagar tillbaka så det var bara att lasta Exito när Stefan kom på retur och vände skutan mot Lyckans Gård i Gränum utanför Olofström. Där bor Linda med sin fantastiska familj.
 
Exito tog resandet bra. Jag var orolig då jag visste han skulle stå boxad i 3 dygn, hur hans kropp skulle klara det men just där och då såg allt helt superfint ut. Han var helt tillfreds med att vara borta. Supernyfiken och bara taggad. Lindas häst Ambar och Exito fann varandra mellan gallerna och blev direkt bundisar.
 
 
 
Eftersom Exito låst sig senast på träning borta valde vi att just åka en dag tidigare, alltså fredagen med tanke på att ta ett handpass på eftermiddagen. Vi handgick med honom, stod vid ridbanan när de andra tränade, vi gick in på ridbanan mellan ritterna och Exito kändes bara helt med på bolinerna.
 
Jag var såklart supernervös, det är man ju alltid men mest nervös för att jag inte skulle orka, att kroppen skulle lägga av. 
 
Mötet med Arne blev fint. Arne är en helt fantastisk man, varmhjärtad och så givande, han ger och ger av sig själv. Man känner sig fullständigt trygg, en känsla jag saknat hos många tränare. En begåvning har verkligen besitter att få sin elev att känna sig just trygg, att våga våga och även om det blir fel att bara släta över och gå vidare.  En till som jag får samma känsla med är Nina Lundgren veterinär, triatlet och simcoach
 
Som vi tänkt var det bara ett första möte, eg inga krav alls utan mest att Exito och jag skulle få känna av "temperaturen". Det gick helt ok och med Arne satte vi en plan för helgen. 
 
Natten gick lysande. Vi tog på oss morgonfodring av alla hästarna. Exito var lite stressad så vi tog ut honom för att handgå 45 min, sen flöt det på igen när han fått se sig om kring gården och Lindas andra hästar. 
 
Första ridpasset och Exito kändes 100% med i start, jag går in på banan med en stor skopa av självsäkerhet. Säger till Arne att Exito känns precis som hemma. 
 
Magplask.. Tvärnit.. handbroms.. Frustration.. Slita mitt hår... Ångest delux...
 
 
 
 
 
Exito tvärlåser sig.. Det blir  samma magplask ganska tidigt in i lektion, typ bara några minuter in. Jag höll på att tappa andan.. Fy faaan säger jag bara.. Jag vet ju att i det läget går det inte att trycka på Exito, att man gått över hans gräns på ett eller annat sätt, att han inte förstår övningen och jag varit otydlig. Det går inte att lixom pressa honom förbi det eller komma över det genom att stanna kvar på banan. 
 
Jag klev av banan med huvudet mellan benen, dumstruten och skämskudden upp in i hjärnan och jag ville bara åka hem. Känslan var som en betongklump över hela mig. Exito såg mindre bekymra ut när jag klev av. 
 
Andra ridpasset lördag eftermiddag valde jag att rida med goa Karin och hennes Welsh Cob och testa svärdsträning. Nu kan man ju tänka att man skulle fullfölja där vi avslutade förra lektionen men är det något som kan få loss handbromsen är det att göra just något annat. Min tanke var oxå att det troligen blir mer skritt oxå vilket underlättar. 
 
 
 
 
Jodå, det blev skritt med tvära svängar och testa slag med svärd. Exito totalt oberörd av svärden eller att en annan okänd häst var så nära honom. Han var stålsatt och visst svarade han på hjälperna. Jag valde att lägga min inre kompass på att "ha kul" utan att flamsa men släppa kraven och försöka komma tillbaka till "vi" känsla före att jag ska träna honom. Han var inte sugen på att trava men gjorde det, någon galopp blev det inte men ok, det var inte helt tvärnit iaf. 
 
Kvällen valde gänget att gå ut och äta, jag var helt slut och valde därför att gå för extra sömn. 
 
Söndag förmiddag ridpass 3. Jag bad få hjälp med att få ihop Exitos fram och bakände då det ser ut på film som de är lixom i vars en världsdel. Vi fick då en övning runt en stolpe. Öppna, slutor förvända slutor runt runt runt. Volten blev väl knappa 2-3 m och från en ostbågesluta så fattar man lixom bara galopp, det kan väl alla? HAHAHAHH! Exito bara:- Ehh..? Haallååå!! jag vet ju fan inte var jag har mina beeen! Så nä, det blev inget där heller men jag förstår vart Arne ville komma och kan nu jobba vidare hemma. Exito behöver arbeta upp flanken och det kommer ta några veckor om jag fokuserar på det nu en tid. Japp, bara att göra´t.
 
 
 
 
 
Jag hade sagt till Stefan att klarar jag mig genom lördagen är jag nöjd, söndagen är en bonus. När vi kom till söndags morgon sa jag att jag är nöjd om vi klarar oss förbi första lektion sen är allt annat bonus. Efter den första lektionen på söndagen bestämde vi gemensamt att vi skulle ta det timme för timme, hur kroppen kändes. Stefan menade att vi kan avbryta 5 min innan sista lektion om det är så men då sa jag:- Är jag uppstående och sitter till häst 5 min innan lektion, då får du fan fånga mig om jag svimmar av utmattning inne på banan för då kommer jag inte ge mig de kan du va säker på! Min man känner mig ganska väl så han sa:- Inga problem, rid du så fångar jag dig!.. 
 
Jag var nästan helt fastande under söndagen för att minmera belastningen på tarmen och 15 min innan vi gick in för sista lektion tryckte jag i mig dadlar för att snabbt höja blodsockret. Funkade skitbra.
 
Såklart kommer här ju en dundermiss. En så miss man bara inte får göra. Vi lägger på Exito täcke utanpå sadel då det började bli kallt i vinden. Stefan frågar om vi ska slå om magjordarna, Nej svarar jag det är ju bara ner dit. Halvvägs tar vinden täcket åt sidan varpå Exito sätter bakhoven på täcket och fullständigt fäller sina framben rätt ner i mackadamen.. Skämskudde nr 2.. Som tur var, var täcket mellan mackadamen och framknäna, men det kunde ju gått fruktansvärt illa. Gick upp med täcket igen, dog en smula och förbannade mig över att jag skulle va så jävla dum i huvudet. Beslutade att vi ändå går in på banan, visar Exito minsta tecken att inte vilja gå, hoppar jag av.
 
In vi går och sockret kickat in.. och säkert en stor skopa med envishet. Passet skulle vi rida med Linda och Ambar som var Exitos vän där på 1 min från fredagen samt Morguese hingsten Frans och Lovisa alltså bra energier tillsammans med honom. Det verkade va ett vinnande koncept. Åter igen visar Exito sin kompetens på att absolut ha 100% tolerans mot andra hästar som stöter i eller vapen som flyger, inte en min rör han. Vi fick till fina fattningar och han gick nära bomstöden när jag gjorde slag på shields-side utan att vika en tum. Jag lät honom ha lite halvlång tygel och massa beröm vid fattningarna allt annat med form och hållning sket jag fullständigt i. När han gjort några fattningar valde jag att ställa mig till sidan varpå han sänkte guarden direkt och visade att han var jättetrött. Jag valde ändå att fortsätta en kort stund till i skritt men avslutade så fort han visat att han ville mer, han svarade på att svänga utan tjafs han låste sig inte utan var med mig. Där avslutade jag med att hoppa av, spänna upp och tacka honom rejält med godis. De andra fortsatte några minuter till.
 
 
 
 
 
(Att rida med fäktningsmask var riktigt svårt. Man såg ju inte speciellt mkt ut, eller jo det gjorde man nog men ögat ville fokusera på nätet framför ögonen) 
 
 
Ja, min förhoppning var att Exitos energi sista passet skulle varit till första passet så det var ändå skönt att det till slut kom något ur det om än att det inte blev som jag trott.
 
Stefan hade redan förberett allt runt om så det var bara att klä av Exito och lasta honom, vilket vi gjorde. 
Vi tackade av Arne och Linda med tillhörade nya bekantskaper för färd mot Charlottenlind och hämta Uffe.
 
Uffe lastades på, han ville hem, mammas gosse och för säkerhets skull blev det en natt till på box hemma. Exito behövde vila och Uffe var ganska stressad över situationen att vi varit borta och lämnat honom bara sådär. Lottie har gjort det bästa för Uffe det vet vi, han har haft det helt fantastiskt bra men Uffe är Uffe och gillar inte förändringar, det vet vi. Kommer vi i framtiden att träna mer med Exito borta, får vi nog fundera på att skaffa ett sällskap till sällskapet för att lämna Uffe är inte ett alternativ känner jag fler gånger för hans egen skull. Exito hade nog sketet i vilket om vi lämnat honom på Lyckans Gård och åkt hem utan honom, där var så många vänner och han är inte beroende av oss på något sätt. Exito har en självkänsla på ett helt annat sätt som gör honom tryggare för olika platser.
 
 
Ja.. vad ska man säga om helhelten? På hela taget var det en otrolig resa, otroligt lärorika dagar både om mig själv, min häst, min man, kunskapsmässigt och framför allt knyta nya kontakter med likasinnade nördiga hästiga personer. Underbara var dom alla och som jag väntat på bara det, att träffa likasinnade. Det var lärorikt om hur mycket mina förberedelser inför denna helg med min kropp och min hälsa höll eller inte, var det höll och var det höll på att gå åt skogen. Priset som kommer nu efter börjar dock bli för dyrbart för mig vilket gör att jag är mycket osäker om jag kommer klara så många vändor till. Jag är orolig för att jag offrar för mycket och inte kan komma tillbaka till en vardag som är just nu eg ganska symtomfri men blir katastrof för varje gång jag pressar mig över gränsen. Att ha ME och pressa sig så över gränserna, det är rysk roulette. Jag hade inte klarat mig ens 2 timmar utan alla förberedelser, jag hade inte klarat mig utan Stefans hjälp och jag berättade bara för Linda hur det eg ligger till för att inte skrämma henne om jag skulle rasa ihop i en hög men jag ville inte berätta något för de andra. Det räckte de visste om mag/tarmproblemen resten låter vi va där, jag vill inte bli sedd på annat sätt än alla andra för jag är en av alla andra, punkt! Trots att jag valde att gå undan, inte medverka vid frukost, lunch eller äta ute eller ens vara med fysiskt vid markträningen var det ingen som kommenterade eller behandlade mig annorlunda vilket gjorde att detta var den enklaste kurs vi varit på där allt bara flöt på.
 
Exito gjorde sitt yttersta, jag vet det. Jag bryr mig inte om att ridningen gick skit, det får va men vilken prins som bara tog resan så bra, att va boxad så länge, att träna 2 pass om dagen, att möta nya andra hästar, att klara svärdsträningen så bra, att vara lika positiv till totalt 5 träningar på 3 dagar trots fadäsen med att snubbla på täcket. Ja, vad mer kan jag begära av honom! Det var ju fantastiskt!!! 
 
Jag tror jag redan har klurat ut vad som händer när vi kommer bort men jag vill fundera lite till och suga på den karamellen och se om jag har rätt, återkommer längre fram när vi testat av honom. 
 
Mottot för helgen blev "gör det bara" som Arne sa på svenska med härligt utländsk uttal och lite så kanske det är ibland. Ibland får man bara göra och se vad som händer. Vi var nog många som bara fick göra och se vad som hände denna helg. 
 
När gjorde du något senast med mottot "gör det bara"?
 
Detta år har jag gjort två saker jag aldrig trodde jag skulle få uppleva eller ens tänkt att jag skulle få uppleva:
 
1 Klarade min licens till kostrådgivare på 94.5%
2 Tränat 3 dagar på bortaplan (och dessutom bonusen för Arne Koets)
 
Har du gjort något i år som du aldrig trott du skulle få uppleva som du trots allt kämpat för i många år men börjat tveka om det verkligen skulle komma till dig?
 
Nu går vi in i höst och vinter. Än en gång kommer mycket att hända. Jag ska åter ta upp "bara gör det"-känslan och börja på min bok. Jag har lovat mig själv att göra det och jag bara måste göra det. Jag ska genast gå till skrubben för att ta ut papper och penna för att lägga i köket där jag nu ska börja skriva ner mina recept för boken. 
 
Så.. nu tar vi varandra i hand och säger i kör "GÖR DET BARA"