uniquehorse.blogg.se

Helllo allihopa everybody!

 

Efter flera månaders tystnad är jag tillbaka.. aaahhhh *djupaste sucken*.. 

 

Nu undrar du vad i allsing dar har jag gjort på den här tiden?

 

Jo det kan jag med glädje berätta för dig nu!

 

Det har hänt sååå mycket att jag knappt vet var jag ska börja.. Både bra och dåligt har hänt. Känslan är utmattande men försöker vara totalt i känslan och acceptera att det är så helt enkelt.

 

Vi börjar här:

Min vän Annika har i många år sagt till mig att jag ska utbilda mig inom kost, men jag är ju sjuk? hur ska jag kunna studera? det är ju en omöjlighet! 

- Men OOOM möjligheten fanns, skulle du vilja det då? 

- Asså.. nä jag vill utbilda mig mer om häst men för min och Emmas skull kan jag tänka mig att utbilda mig inom kost. Det finns ingen läkare som kan ge oss den hjälpen vi behöver och ja, för att utbilda mig själv för att förstå mat bättre och hur vi kan styra maten för att få en väg i måendet, så absolut.

 

Den där dagen kom.. att det gick! En dag såg jag bara den.. distansutbildningen till Kostrådgivare.. Licenserade blev man oxå.. Skulle jag våga.. Tänk om det inte går? Ja, vad är det värsta som kan hända? Nähäähäää , vad är värre än dagarna i allmänhet, när man trillar ihop hos tandläkaren, eller rasar i bilen utanför veterinären när allt kändes bra, så assistenterna får leda in en i deras fikarum, ta hästen och ringa in familjen som får släppa vad de har på arbetet för att hämta hem mig hel? nä.. sagt och gjort.. Jag anmälde mig.. 

 

Det var inte lätt, det var extremt svårt. Molekylnivå, detaljlära om hormoner, matspjälkning, forskning, NNR och SLVs riktlinjer, fördelning mellan näringsämnen och vilka är mikro/makronutrienter, vem som samarbetar och motverkar, komma på tips och förslag till olika kunder med olika bakgrunder. kunna "se" det som inte sägs. MI samtal, idrottsnutrition.. aaahhh... 

 

Jag kämpade hårt. Jag insåg att jag kommer ha ett helvete och kommer få nervsammanbrott. Hjärnan kommer bli överkokt och ångesten kommer äta upp mig. Engla Terapi kontaktade jag, så via skype fick jag terapisamtal för att klara mig genom dagarna och svårigheterna med vardagen, smärtor och pluggande. Allt handlar om ens mindset till syvenes, att inte låta sig luras av tankarna och finna en hållbar struktur. 

 

När det var dags för tenta visste jag inte hur det skulle gå. Jag var införstådd med att jag kanske inte skulle kunna tenta eftersom jag aldrig vet hur jag kommer må från en förmiddag till en eftermiddag. Hur ska jag ens kunna ta mig dit och än värre, ut?

Men jag insåg, att chansar jag inte så vet jag inte. När jag bokat tenta-plats, kontaktade skolan mig och frågade om jag kunde tänka mig att tenta hemifrån? ÖÖÖÖHMMMM ja??!! Någon "där uppe" räddade mig!

 

Sagt och gjort. Tyst som en mus för familjen om vilken dag jag skulle tenta, satt jag där en dag med hjärtat i halsgropen. Man kan tänka att det borde va alldeles för lätt att tenta hemma men då har du fel. Tidspressat och det fanns ikke en chans att sitta för att fundera, tänka eller för den delen plocka fram en bok för att finna svar. Svaren skulle ändå inte stå i en bok. Kunskapen man lärt sig fram tills nu, är sammanvävd till svaret på frågan. 

 

Jag tentade... och rasade.. Jag var så stolt... Jag låg som ett kolli.. totalt ikke fungerande, men vad gjorde det.. Jag hade precis bestigit ett berg, något jag aldrig kunnat drömma om.. Min struktur höll inte hela vägen, jag missade att se bakom målet, därför rasade jag lite väl långt..

 

Jag visste det skulle ta upp till 10 dagar innan jag skulle få svar på tentan. För varje dag jag väntade blev jag sjukare och sjukare. Tänk om jag inte klarat det? Det kändes som jag inte klarade det, det var så in i helvetes svårt, jag var i tårar på sista frågorna. Man var tvungen att ha alla rätt (8 poäng) på en fråga för att ens klara tentan, även 10 av 12 rätt på en annan annars var man körd. Jag försökte intala mig själv att jag hade klarat det.. men man får ju inte lura sig själv, känslan var faktiskt att jag inte klarat det, hur ska jag finna mer energi och göra om tentan? hur lång tid kan jag ta av mitt liv för att plugga extra och göra om? inte göra om alls?-JO för faaan ska du göra om.. - Men jag har ingen energi kvar, snälla jag får inte syre... ge mig luft! Ge mig ett svar..jag ooorkar inte vänta..

 

10 dagar... helvetes dagar ,får jag ett mail:

Rättade svar på tentamen

 

För att klara tentamen behöver man ha 70% rätt.. Din tentamen gav dig 94.7% GRATTIS!

När jag granskat svaren hade jag egentligen inga fel, jag hade missat att förtydliga % av näringsgivande ämnen och missat beskriva vad en kund kan ersätta sin kost med, därav avdrag på några fjuttiga procent.

 

... O där öppnade sig marken.. Jag försvann... Luften gick ur mig.. Jag var i hamn... 

 

Att ha ME och ändå lyckas ta sig genom studier utan någon förkunskap i ämnet merän mitt eget påtvingade intresse, inte studerat sen -91 och med utbränd hjärna har jag bevisat att man kan.. man kan med rätt förutsättningar.

 

Det ingen av oss hade räknat med var eftertiden.

 

Familjen stöttade hela vägen, vänner stöttade hela vägen in i kaklet de höll mig ända fram.. men ingen av oss hade räknat med att det kom en eftertid när mående skulle vara sämre än sämst. Utmattningen blev total och jag blev rädd. Var det värt det? tänk om jag inte återhämtar mig igen? .. 

 

Men jag är på god väg.. Jag är långt från ok men bättre än efter tentan men risken är att jag offrat lite av min hälsa. Någonstans går ändå tankarna att det var värt det.. För min mentala hälsa var det värt det.. Jag är faktiskt någon nu.. Jag är inte Janet med ME i 20 år.. Jag är Janet-Licenserade Kostrådgivare, hästägare, gårdsägare, maka och mamma som råkar ha ME. Oavsett vad som händer från här.. kommer jag dö stolt över vad jag klarat. Men jag hade aldrig klarat det utan hjälp, så enkelt är det. Hjälp med att  kunna klä av mig eller ta mig upp ur sängen vissa dagar, hjälp med mat, hjälp att planera, hjälp med hästarna, samtal, samtal, stötta mitt mindset.

 

Tack älskade familj för att ni gav mig av er tid för att jag skulle lyckas! Tack vänner för ni tog alla tårar och bar mig hela vägen fram!

 

Jag är stolt och jag är stark

 

 

Det har hänt så mkt under den här tiden att jag inte får ner allt idag men hoppas kunna berätta mer snart om

B 12

Tarmbakterier

Mötet med Leif Bokmorskan

Kia min älskade svärmors gåva

Exito

Framtidens tankar med häst

 

 

Tills vi ses igen- Ut och njut i solen vänner!