Exito
Ja... suck.. ni som följt mig i bloggen och i livet vet historien.
Jagad av hundar för lite över 2 år sen, full rehab med otroliga dalar djupare än en havets botten, tungt som attan. När vi trott att vi var i hamn och berättat för alla att nuuuu är vi på gång! Har han kraschat och jag.. förtvivlad och helt lagt det på mig.. jag jag jag.. min magkänsla funkar inte.. jag är dålig.. jag.. dåliga jag..
Det är dags att börja inse att världen kretsar inte runt mig, inte ens en smula, inte ens i hästvärlden gör den det. Jag är bara jag och vad kan jag styra? Inte ett skit. Jag kan alltid försöka mitt bästa.. men bästa betyder inte tillräckligt.. "något annat" där ute bestämmer vårt öde.
Vad kunde jag göra åt lösa hundar med trots allt hundvana hästar? inte ett skit.
Kan jag göra olyckan ogjord? Nä
Kunde jag gjort något annat vid olyckstillfället? Nä
Har jag kunnat göra något bättre för Exito under rehabtiden? nä jag har gjort mer än vad jag eg kan klara
Så.. nu är det dags att släppa det oket, jag är inte ansvarig för följderna längre.
Rehab har gått.. det har som sagt varit upp och ner. I december var jag 100 att nu jäklar går det vägen asså! Skulle åkt till veterinär Ylva för att visa hur "bra" han blivit och att jag nu ville testa att sätta honom i ridning och gå från rehab. Det var så mkt is och dåligt väder att jag beslutade mig för att vänta till våren. Då kommer han troligen vara än bättre!
I slutet på januari kommer jag ut en morgon. Exito står på tre ben. PANIK! En fredag dessutom.
Jag slår hästen in i transporten med tårar och är fullständigt tillfreds med att han inte kommer med hem. En häst ska inte ha ont.
På klinik finner man inget på röntgen där man även ser hans artros som inte rört sig ett dugg sen förra plåtarna, tack något positivt.
Eftersom det hänt på natten och skadan inte varit ens 24 timmar tar man det säkra före och chansar på fraktur någonstans i hoven. Box 3 veckor, sen återkontroll. Häst med hem.. tomhetskänsla.. Jag hinner inte med att switcha om..
Vilken pärs. Vissa dagar fick vi vara två för att ta ut honom ur boxen. Sånt vilddjur...
Återbesök och hästen var obetydligt rörelseskev.. vi stod som fån alla.. Vad hände där? Ylva gissade på en nerv som kommit i kläm i hans övriga skador sen olyckan, varit på väg att fläka sig men bromsat och det smärtat/klämts i en gammal skada. Vi får väl gissa det. Häst med hem.
Vid det här laget har Exito varit barfota i mer än ett år och rids med floatingboots. Ja för att förtydliga, rids i benäming som rehab, inte tränas.
Vi diskuterar om hur vi ska göra när han börjar tränas, ska han skos eller vara barfota? Ylva anser han ska skos när han tränas och jag kan väl oxå instämma på det. Har svårt att se en häst tränas barfota. Det är extremt få hästar som klarar det om än han har fin hovkvalitet. Det jag själv märker av är ett något bromsande steg med bootsen men annars tycker jag han rör sig ok med stötdämpningen från bootsen. Men vad vet jag?
Det ska oxå sägas att han får tillskott av MD Mover från Mia och Daniel Kleen.
Våren kommer och han känns bara bättre och bättre. Jag åker på en förläsning om Q Horse och blir lyrisk, det där ska Exito göra så vi kan nollställa var vi är för dagen och hur illa/bra det är.
Sagt och gjort då jag känner att han snart inte kan kallas som rehabhäst längre (om än han resten av livet måste få service varje dag) bokar jag en tid till Q Horse, 4 veckor fram.
MD Mover tar slut och jag tänker inte mer på det, han är ju så fin nu och kommer gå över från rehab till ridhäst så det är väl inget mer med det.
8 dagar innan Q Horse väljer jag att sko på, det får bära eller brista. Aluskor med överrull runt om. Vilken nice känsla att slippa truga på bootsen, min rygg är överlycklig, slippa fila hovar var 2-3 v, gah! tack skoooor!
Dagen för Q Horse är jag fullständigt trygg, vi ska bara se hur skev han är och rörelsestörningar så vi kan ha det med oss i träningen. Jag är lugn som en filbunke. Mickan är med mig och vi skrattar oss genom första skritt och travdelen, böjprovet, vidare till longering skritt varpå veterinären utbrister:- Vilken fin skritt hästen har! Jo tack så fin har inte ens jag sett innan, vad har ni för underlag??
Trav.. halt.. Va? blink blink... HALT!?! Hur fan kan han va halt?? Han e halt!! slit mitt hår, skriiiiik inombords! GAH!! Känner mig som matadoren på julafton STÅNGA MIG! kasta mig! gör vad du vill men inte detta!!!
Ut på hårt underlag o jeflars han var halt.. Rullgardinen gick ner.. jag tappade mig helt.. min magkänsla kan fullständigt dra åt helvete!! Jag är ju världelös hästägare.. Har jag suttit o ridit denna häst när han var halt?? Känner jag inget numera? ... o Elak-Janet på insidan fortsatte o fortsatte mala.. dumma mig...
Att sticka honom var inte en dans på rosor, Line veterinär var inte glad och inte vi heller. Line försäkrade mig om att det inte behöver vara något stort medans jag bara kände att nu är droppen där, det har runnit över. 2 år åt helvete.. jag klarar inte mer..
Det görs oxå ett ultraljud där det konstateras att han har en vävnadsskada höger bogparti som alltid kommer vara ett litet problem och ska fortsätta lasras och behandlas samt fortsätta strechövningar, akupunktur rätt och slätt det vi redan gör för att hålla honom så fin som möjligt.
Som en blöt, rädd lite fläck full av ångest rullar jag hem. Ska vi behöva avliva fler hästar? Hur länge ska vi klara det här? Jag vill aldrig mer ha en häst och aldrig mer rida ut med en häst, tänk! jag kan inte skydda min häst från idioter, hur fan ska man våga ha häst i framtiden? Tankarna maler.. ångesten är skyhög.. Alla hästtjejer känner igen sig..Vilken idiot man är...
Återbesök om 14 dagar..Förhållningsregler tills dess den klassiska 5x5m rutan..
Exito håller sig inte lugn det minsta. Vrickar upp vänster bak i sin hets över att inte ridas och stå på en minimal yta, släpper honom med Uffe igen, att hålla den vilden i liten hage är ju omöjligt. Han får gå sönder då men iaf gå sönder lycklig, inte förtvivlad över att stå ensam i frimärkshage.
Jag hade köpt MD Calm till Uffe för att se om det kan släcka lite av hans hets, gav Exito det med, tänkte håll dig bara lugn nu. Satte på vallörtomslag på svullnaden några timmar varje dag, funkade jättefint. Men ska det vara så svullet kan vi ju inte göra en återkontroll.. asså .. gah!! iiiiii... fräs...
Tycker han ser lite hängig ut, tänker, finns smärta måste jag testa att släcka den, eller är det bara för det är varmt? Jag chansar inte utan bestämmer mig för att gå över till MD Alam.
Två dagar innan återbesök ger svullnaden med sig, tack Diana för tips om vallörter. Verkligen effektivt må jag säga.
Med hjärtat i halsgropen åker Stefan och jag in på återbesök. Jag ville han skulle vara med denna gång. Skiter det sig måste vi vara där tillsammans och fatta ett beslut när vi kommer hem, jag vill inte han bara ska få höra det från mig, jag vill han ska vara med hela vägen.
Exito är överlycklig att åka i väg, spänd som en fjäder i släpen. Nu äntligen händer något! Lastar av på kliniken och en helt magisk Exito kliver ur släpen med sin hela 1.52 växer han till den dubbla höjden och står högrest med stolthet, bara väntar på att få visa upp sig.
Stefan springer i gången (jag varit i nervösatillståndet hela dagen så spyfärdig och näringsbrist) och veterinär Line utbrister:- Oj! Det va värst!
Line visar staplarna, de va klockrena, superfina! Han såg fin ut när Stefan sprang med honom men det tyckte vi även han gjorde när vi var inne första gången.
Till longering. klockren i båda varven! Line jublar, Stefan vågar andas och jag fattar fortfarande inte vad som hänt.
Bara för att kolla av gör vi en koll även på asfalt. Line säger att hon är nöjd bara han klarade longeringen meeeen lika bra att vi kollar. Ok.. vi kollar.. klockren..
Av utmattning vill jag bara sjunka ihop och gråta. Jag vill aldrig mer vara med om detta. Jag vill aldrig mer uppleva denna smärta.. Jag vill aldrig mer.. Att förlora mina hästar är som att förlora mina allra allra bästa vänner som jag älskar att umgås med, som jag saknar varje dag, som jag skratt med, som ger mig så mkt tillbaka. Min älskade hästar.. Jag vill aldrig mer vara rädd... Men så funkar inte livet Janet.. Livet innebär oxå att vara rädd därmed oxå tacksam för den tid vi får tillsammans... Tyst nu förståndet, schyss med dig!
Exito går motvilligt in i släpet igen, efter bara 10 min uppvisning?! Asså va fasiken är det här? Är jag badad och laddad bara för det där lilla? hummpppfff.. från Kejsare Framgång..
Vi åker hem.. jag sjunker ihop med ett Renee Voltaire choklad hasselnöt under armen..
Hur glada vi än är över att han gick genom vet vi att tiden är räknad. Många frågor måste besvaras: Är det skorna som gett honom ett återfall med ny hovledsinflammation? Är det bättre att sko av igen? Ska han skos med stötdämpning? Vad gör vi nästa gång han känns skadad, ska vi fortsätta kampen eller får det vara slut där då? På vilken nivå kommer han klara att ridas, kommer vi ens komma över rehabfasen? Är det MD Alam som gjorde att han gick genom helt klockrent och ska han fortsätta äta MD Movern då resten av livet?
Ingen vet vilket som är rätt svar.. det enda vi vet är att det är jag som kommer stå med ansvaret den dagen det är dags och den dagen är närmre än vad vi tror. Hur göra? Han är ok nu, vi fick det jag ville alltså ett nolläge-från här och framåt.. och sen? Ja.. vi kan inte tänka på sen nu utan ta varje dag, steg för steg..
Jag har under dessa två åren försökt finna en ny häst fast jag inte velat. Jag har ventilerat med mina vänner. Jag vill sluta rida, sluta äga häst men samtidigt inte sluta rida, samtidigt har vi satsat så mkt, ska jag verkligen sluta nu? Det var väl inte så det skulle sluta? Jävla motgångar!
Dessa 14 dagar har jag verkligen sökt med ljus och lykta efter ny häst. Islands, Camargue, PRE, Kallblod.. Inget klickar riktigt. Vad vill jag.. ? Kommer in en häst på salumarkanden som är färdig tornerhäst, ja den kan vi satsa på! Men pratar med fd ägare som inte alls tycker hästen håller för torner. Ä.. nu skiter jag i detta.Jag avbokar och tackar nej till alla.
I morse när jag vaknade, fanns en film på telefonen. En fin kille som jag glömt att tacka nej till. En vacker kille, snäll som ett lamm om än lite ung än. Tankarna vaknar.. Om Exito inte håller har jag inget.. Ska jag våga ändå? Ska jag fostra en häst till måste jag göra det nu.. inte sen.. sen finns inte.. Vågar jag... Tanken är lockande...
Ska jag?
Fortsättning följer...