uniquehorse.blogg.se

Har du höga krav på dig själv?

Når du dom nån gång i livet eller de är fantasimål?

Eller du tycker bara om att drömma om målen men aldrig eg meningen att fullfölja?

 

Är dina mål verkligen dina? Eller är det någon annans mål du försöker leva upp till?

 

Har dina mål förändrats med ålder och anpassats så de numera är förutsättningsbart möjliga eller blir de orimliga för du blivit äldre?

 

Har du tappat möjligheten att drömma om mål för kraven varit för höga för att lyckas oavsett om det är dina egna krav eller andras?

 

Blir du nöjd i själen av att lyckas nå dina mål eller infinner sig en tomhet för att snabbt söka ett nytt mål?

 

Vad är eg att nå ett mål?

 

Vem bestämmer när ett mål är uppfyllt ”tillräckligt”?

.....

 

I hästvärlden finns väldigt många av det som min vän Mia skulle uttrycka det: Strebers. Det trippelarbetas med jobb, hem o så det andra livet hästarna. Hästarnas liv är som ett eget litet jordklot, eller familj i familjen. Det är lika stort om inte större än ens vanliga familj. Många lever detta dubbelliv medans andra slår ihop det till ett ända stort happy family där alla är involverade i hästeriet i familjen, sadeln i köket, barnvagnen i ridhuset, arbetet är hovslagare o ridlärare med en släng av uppfödning för inkomst.

Men många andra har alltså tvärt om, 8-17 arbete på kontor, installad häst med fullservice o tränar på torsdagar för Bettan. 

 

Inget fel i nått av valen. Man gör det som faller en i smaken.

 

Många som rider, rider mest för det är ”kul” medans andra är som besatta i varenda liiiiten muskelrörelse, fysiska lagar, hälsotips o förbättringsmöjligheter.

 

En del tycker alltid deras häst går bra o sällan har problem medans andra ser var rörelse behöver förbättras, o nöter nästan sönder parkettmattan i hallen efter gått sin funderar-slinga ostört (man vet man inte stör en hästtjej som funderar utan riskera omedelbar död)

 

De finns de som gör som alla andra o så finns det de som gör..inte som alla andra utan försöker se utanför ”boxen”av sina lärdomar o utvecklas. Några namn är Peder F i ridsporten men vi har ju tex Gunde Svan, Ingmar Stenmark i annan sport som utmärkt sig just på att tänka utanför boxen.

 

Vem är den största kritikern? 

 

Oftast är det en själv, helt klart. Men är det dåligt? Nä, kan jag inte tycka då det är oftast är det som för en framåt, till utveckling.

 

Vad är det värsta en självkritisk person kan höra?

Andras kommentarer: Måste du jämnt va så analytisk? Har du inget annat o prata om? Jaja, det ordnar sig nog, från det ena till det andra....... jaha? Men köp en ny häst då? Fattar änte varför du håller på än? Ska du aldrig sluta leka? Har du inget annat att göra?

 

De där kommentarerna brukar komma från icke-strebrar o icke hästfolk. De som föredrar nagellack o en bok före svett o skit.

 

Men de värsta, mest smärtsamma kommentarerna kommer från det ”egna” folket alltså hästfolket som även här enkelt kan delas i två kategorier, de som tror sig kunna o de som vet de ska kämpa.

 

Som många vet nu har Exito efter olyckan kämpat med skador. Det är fortfarande osäkert om han får ha sitt liv på jorden eller han ska vidare till platsen där smärta inte finns (vad man iaf hoppas att det inte finns).

2.5 år har gått, många tårar o måånga drömmar som är krossade. Att behålla honom i livet gör att jag måste se många av mina drömmar flyga o aldrig besannas. Min ålder är mot mig o min sjukdomsbild förvärras, tiden springer o målen är inte längre rimliga. Pengar är en annan sak, vi har inte råd efter all rehab att köpa en färdig häst till mig så jag kan få uppleva mina drömmar o låna annans häst vet vi alla är nästintill orimligt. Att sälja en skadad häst är inte ett alternativ.

 

Det är en djup sorg för mig... men för att överleva o den streber jag är.. tänker jag.. ok.. 

Vad kan vi klara med de skador som finns? 

På vilken nivå kan vi klara?

Hur stora är riskerna?

Hur lägger man upp en bra plan för bäst hållbarhet?

Var kan jag studera o lära mig mer?

Vilka hjälpmedel finns?

Finns tränare att tillgå?

Kan en viss typ av utrustning hjälpa o vilken isf?

Väderberoende?

Underlagsberoende?

 

Och har jag lärt mig hans signal för när han har ont/inte kan/inte vill/..och när det är dags att avsluta?

 

När man då med extrem stolthet, blygt, medhjärtat i halsgropen, visar hur långt vi kommit (ja det är så vi väljer att säga..långt o inte kort, det är de som får en att se möjligheter) för omvärlden dvs facebook o instagram är det nu man behöver bekräftelse för att orka lite till. Lite som att tävla. Tävling är en bekräftelse på att det man tränat gett resultat, allt från foder, vila/aktivitet, planering o struktur funkade.

Att våga visa sina framsteg är modigt, även om de är i sociala medier o inte på en tävling. 

 

Att då andras tystnad  som betyder ”jag håller inte med”, gör så ont, andras kommentarer om att min ridning inte är bra o forts jag rida så går han sönder, han skulle rört steget si eller så, att han bara gjorde ett språng istället för att fullfölja serien, att han rör sig i otakt (inte halt utan mer inte ”lång o låg”) varför jag inte rider honom rund istället för kort.. det gör ont..

 

Jag har sett Norah nämt detta men trodde inte det skulle hända mig, hey! De som ser mitt konto är mina vänner o inga andra! Men ja.. jag får kanske omvärdera vem som är vän. O andra sidan får man självklart tycka vad man vill.

 

Den värsta kritikern är absolut en själv men den farligaste kritikern är omgivningen. Det är den som får en att vilja sluta rida, sluta kämpa, sluta visa vad man klarar trots allt. 

 

Hade detta varit för 25 år sen hade det bara eldat på min beslutsamhet o jag lovar jag hade vunnit över dig vilken dag som helst, med ett leende o noll känslor för dig.

 

Men som äldre o begränsad är energin sparsam, kampens hårda väggar har gjort en ödmjuk o hellre hejja på dig för jag veet vad du kämpat! Go girl! Goo!! Jag är glad för andras skull, genom er får jag adrenalinet med minimal ansträgning för jag vet hur det känns.

 

Att inte få samma respons..gör ont.. 

 

Man får absolut tycka vad man vill i vårt land, men jag kommer välja vilka vänner jag  lägger min energi på i framtiden. 

 

 

JAG är stolt o DU kommer aldrig kunna ta det från mig