uniquehorse.blogg.se

Flera dagar har jag kommit på superintressanta blogginlägg. Hinner inte ta luren o skriva precis då utan kör klassikern:-De kommer jag ihåg! Jooda såatte... meeenheee nä! De gör man änte, kan jag meddela..totalt tomt i bollen.. som vanligt😂.. så det blir ett skittrist blogginlägg om dagen. 

 

Uffe, husse o jag traskade ut i morgonsolen. Uffe ska gå o passar på när det inte regnar. Så sjukt trist tycker Uffe. Han tom nafsa mig i armen några ggr, buffa mig i håret, under tiden vi gick.. hallå?? Denna människofientliga häst.  Kan ju låta gulligt men anä.. tror han kan bli en pina precis som sin Luuuschitano-bruscha när han inte får aktivera hjärnan tillräckligt. 

4 km blev det, benen såg fina ut. Check! Då vet vi att den sträckan funkar. Bara fortsätta några veckor till. Blir tömkörning oxå som kombo sen.

 

Exito.. luuuschitano.. vad ska man säga... Skrittade ut i skogen, ner till bommen o tillbaka. Kändes ganska ok men svårt de där. Utan skor, boots i stenriket. Halt? Inte? Ont? O nick, tygelhalt? Vikten fel...? Men nä, så länge han rör sig framåt o trilskas vet jag han är ok. Trilskas.. check på den... suck..

 

Valde slingan. En lång bit hade regnat bort. Jag hade dressyrsadel på, fick bli tempoväxlingar, slutor, flytta bogar, halt backa, fram, trampa, korta upp länga ut. Inget race. Superbesviken Exito.

 

Nej han har inte ont. Detta började när jag fick frågan om jag rider m sporrar, nej gör jag inte för jag är dålig på det o han rids m små hjälper än så länge. troligtvis senare. Om jag inte red med hårdare stång? Nej, han är så känslig än så inte aktuellt. Troligen sen när alla hjälper sitter o han är åter i normal ridning o inte rehab, det får diskuteras. Sen vill jag eller rättare sagt behöver jag rida min häst m tankens kraft då min kropp inte klarar fysisk ansträgning som andras. O utifrån det får jag rätta in mig.

 

Meeen som alltid... slutar man tänka.. o tänker istället att alla andra har rätt-jag har fel. Så på min känsliga o dynamitladdade rehabhäst, sänkte jag ner tyglarna i kimblewicket, sporrade på. Första känslan av sporren som nuddade honom, drog in magen o skickade aschlet rätt i luften. Testade lite på ridbanan men omöjligt att få han att gå fram, ställde sig bara o slog. Snabblärd som han är lärde han sig att när jag känner ngt i sidan ska magen in o rygg upp. Tränat samling flera månader så dunderstark i bakkärran. Nu tror han det minsta han känner av en skänkel att magen ska in o ryggen upp men fram gick ju inte heller pga starkt bett, då är det bara upp som gäller. Suuuck för mig.. skjut mig! Mitt eget fel! Inte hans.. Jag har inte kontroll  og att varken betsla upp eller sporra på.. faaaan för mig ibland. När ska mansluralyssna på andra?

 

Så övade han på rygg bock o skutt medans jag övade..ehm på?!.. jaahhhh.. att gå framåt typ?!😂