uniquehorse.blogg.se

ja... putt blir jag allt. Att leka med elden straffar sig. 

 

När ögonen nådde Exito i morgonmörkret som precis lättat i trädtopparna, visste jag...samma sek jag ser hans nackhållning förstod jag..trubbel. Jag var för nära bristningsgränsen igår, som straffar honom idag. Ingen ångest faktiskt, bara ett konstaterande. Vi måste testa gränserna så vi vet vad vi har att göra med.

 

Svullen hö framkota, check. Suck.. det är den som finns rest från olyckan o början på atros. Ställde honom på vibban 20 min, kylde 20 min, pharmalighta 20 min, arnika på. Kände genom kroppen, inget annat som var varning inte ens länd o bakben utan de var superfina idag, de fick ju igår det de behövde men något annat fick på foten,,,eller hoven.

 

Eftersom det började blåsa upp o regnade fick det bli pest eller kolera. Inte ett torrt regntäcke så långt ögat nådde o ut med svullen tass kändes inge vidare även om det är det bästa att fortsätta va i rörelse. Men risken att bli rädd o tvära kast var värre än vila inne. Så inne det fick bli.

 

Tittade till honom igen på em, mja, värme borta o svullnad markant mindre. Vrickning? Överbelastning? För tungt underlag på slingan så atrosen smärtat? Inflammation? Det är lite lurigt med pharmalighten då den får ner svullnad i raketfart o även smärtlindrar kraftigt, så man får inte luras. Är det verklogenså bra som det ser ut?

 

Efter några stormbyar o vrålregn så jag knappt kunde ta mig från garaget till huset rättuppstående , kom blå himmel, sol o kavlugnt väder o killarna fick gå ut.

 

Kotan såg än lite bättre ut nu ikväll men visst finns en mindre svullnad kvar. Får bli vibb o skrittis i morgon för säkerhets skull om det inte blivit värre igen.

 

Det är bara att konstatera. Han blir aldrig en ”frisk häst”. Det kommer som det ser ut nu inte vara möjligt med att hantera honom som frisk. En trist sanning som jag hoppades jag hade fel på. Tiden kommer vara begränsad, aktivitetsnivån kommer bli begränsad, frågan är ju bara vad han kommer klara av... o hur länge. Får jag ha honom ohalt i 2 år ska jag nog va tacksam, men det känns som den tiden är satt för långt fram. Hjälpmedel klarar han sig då inte utan, nu är bara frågan hur smärtfri o fuskfrisk kan han va med hjälpmedel varje dag? O vad är inom rimlig gräns innan man går över djurskyddet?

Tiden får visa oss, jag är tacksam för varje dag. En sån här dag gör att man än en gång tänker på ”den sista dagen”. Hur ska jag klara det igen? Ska vi skaffa fler hästar sen? Ska vi flytta o börja vårt nya liv? Resa? Vad vill jag?

Stressen kryper under skinnet, magen värker...

 

Rödbetsbiffarna med sallad, am.dressing o hemgjort bröd med hemmagjorda sötpotatispommes, aaajjee så gott!! Du kan inte ana så gott de va!