uniquehorse.blogg.se

inte ont i magen efter 10 dgr på pencilin? Jo! Dag 11!!! De föregående iaf 6 dagarna var himmelriket. Jag tänkte, är de så här det är att va frisk vill jag äta pencilin för alltid! Det skrämmer en samtidigt att må så bra på pencilin, tänk om jag har något som faktiskt behöver dämpas med antibiotika i min kropp? Jag menar, hur många känner sig lixom friskare än innan (o dessutom inga sjuksymtom)? 

 

Magmunnen är ledsen o det bråkar rejält vid matintag o när det är tomt, pust. O jag som släppte guarden, inte bra alltså. 

 

Jag har fått en tid till Anna Sparre på 4 Health iaf för utredning. Det jag vet för nu är att jag kommer ta ett test för SIBO. Sen får vi se vilka mer tester som ska göras.

 

Korsbandet jäklas hej vilt. Kämpar järnet för att hålla diskbråcket i schack.

 

Känner mig som en disktrasa. Tid till Akupunkturklinken i morgon, tack Ming❤️ 

Anna har erbjudit mig FI vilket jag tacksamt tar emot ❤️ 

 

Exito var så gullig o duktig i måndags. Han bjöd till, han visade alla braiga saker vi tränat de sista veckorna utan att jag bad omdet. Jag vet andra inte vill ha det så men för mig är det av största vikt att en häst visar vad han är kapabel att göra så länge det är i människans bästa o inte bråk. Exito är en nej-sägare, hårdhudad o måste överbevisas o gärna med en fet smäll (vilket tär på mig så förbannat mkt) Att han väljer att visa vad han lärt sig, visar för mig att han är villig att arbeta med o för mig. Fortsätter han så här kommer framtiden (den vi hoppas få) se mkt lovande ut.

 

Försökte trots knäskada, diskbråck o magsmärtor att rida. Smart ide,... eller inte. Exito undrade var jag var, visade rädslor, kvick i fötterna, visade tecken på att stegra, knöt sig. Varför? Jag var ju inte där i hans värld. Min kropp svarade inte på vad min hjärna sa till den. Han är, precis som Uffe krävande på så sätt. Full närvaro eller kliv av. 

Uffe är dock något snällare numera o blir lite som att att sätta sig i soffan o vänta in mig. Fast det är ju ok på ett sätt. Uffe är bara ett stort hjärtegull hela han. Mammas lille pony..

 

Det enda jag koncentrera mig på när jag insåg att detta kommer inte gå vägen o jag kan inte kliva av, var att "peka med mina händer, mer häst framför mig, benen åkte bak så tänkte fötter fram, andas andas andas, följ rörelse o energi fraaam..

 

Från knöt-läge fick vi till att trava på, fram fram. Då var han med mig. Inget mer komplicerat än så (vilket är rätt avancerat i sig).

 

Det är så viktigt att förstå sin vän, det hade varit lätt att bli arg på Exito. Inte hans fel.

Det skrämmer mig en smula att ens hälsa är så avgörande. Min sjukdomsbild brukar inte var stora problem men ett korsband o diskbråck är verkligen begränsning jag inte räknat med.