Ett stort steg för den lilla människan

Ett stort steg i morse, morgongympa. Jag är så stolt över att jag kämpar trots motgångar.
 
Ett stort steg i morse för Uffe o mig på 4 km gåtur, jag med skena över knäet o Uffe få sina senor stabila. Fy fan så trist sa han. Jag njöt av morgondimma o solen som var på väg upp efter gårdagens storm.
 
Ett stort steg är att titta tillbaka på resan med Exito. Känns som inget har hänt, det har hänt massor. Jag blir matt bara jag tänker på all kraft jag lagt ner. Samtidigt så stolt över vilket team jag lyckats bygga upp runt oss. Vilken kunskap jag fått tilldelat mig.
 
Ett stort steg jag tog i går var att kontakta LoCavalli tror jag bestämt det heter. Lollo säljer Kompeet, som är ett "foder" som är utvunnet energi ur vegetabilisk olja. Inga andra ämnen är kvar från oljan mer än energin. Eftersom jag blir knas på alla kraftfoder som finns att tillgå i det här landet, tog jag steget efter 6 mån som jag funderat. Ett mkt trevligt samtal fick vi. Om det kommer passa mina hästar ska jag fundera på. Exito behöver något som bygger upp muskler utan att påverka atros, inflammationer, spänningar, smärtområde vilket alla produkter gör som innehåller vitt socker o sädesslag av alla former. (ja, är det samma för människor tyvärr, så värt att tänka på om du ingår i katergorin smärtpatient)
 
Ett stort steg.. hjärtklappning. Efter samtal igår med min underbara vän Annika, som alltid finns där, som alltid trycker på i rätt riktning, som är vän nog att vara ärlig, som sätter mig på prov, som tar mig ett steg längre, som lyssnar, som kan översätta det jag inte själv kan sätta ord på, tryckte mig ett steg längre igår. Tack Annika <3, idag har jag skickat intresseanmälning till utbildning. Jag fattar inte att jag tagit steget. Så nervöst. Om det är möjligt för mig, får ni veta senare... och jag.. 
 
Ett stort steg har jag tagit genom att skaffa mig det förbenade Bank Id.. Som jag stretat emot. Snart får jag väl krypa till korset med Swish oxå. Det bor allt en liten farmor här på insidan, hahaha. 
 
Det är åter igen mkt som står på spel. Ibland är livet överväldigande. 
 
Vad skulle vara ett stort steg för dig? Vågar du ta stora kliv, spränga gränser, slita med kött, blod o tårar för det du vill ha? 
Är du själv duktig på att vara stolt över din egen kamp?
Vågar du berömma någon annan för deras insats, även om du själv kanske hade valt en helt annan väg?
 
Mia, min vän, som oxå är den som alltid stöttar mig, som finns där med kloka råd. Tack <3