DKA

Klantig som man är lyssnade jag inte på hjärnan som påminde om G-Formula innan jag skulle lägga mig o här är man vaken mitt i natta. 
En fantastisk lördag med hästigt folk, vad mer kan man begära?
 
Gick upp 05.30. I stället för morgongympa då jag har en pytteförkylning blev det äpple/kanel bullar ala Janet som sen visade sig bli oootroooligt omtyckta! 
 
Storm ute. Ok, lite vind har ingen dött av. Tog upp Uffe till ridbanan. Han slog så dant m huvudet, jag tittar på honom för att se vad som är fel... o får ett bokollon mitt i fejjan! A de va bara o gå in innan man blir nerslagen o han va gla han slapp mer människojox.
 
Exito ser fin ut igen. Kotan avsvälld, kroppshållningen åter men totalt skev i framkärran med smärtor i vä bogen. Det jag kan finna är smärtor i närområdena till muskelbristningarna i området men vad som är vad, vet ej. Han får gå på skrittis några dgr till o laser, men ett vetbesök kommer planeras in för att kolla så det inte finns hälta ngnstans.
 
Off we went strax innan lunch till DKA. Sticksträning 1 timme först. Vi var välklädda upp till öronen o de kläderna kan jag säga åkte av nästan bikinivarning innan lektionen var slut. Nu börjar koordination sitta o tempot öka. För mer utmaning kombineras olika övn så hjärnan nästan sprängs av nya nervtrådar som ska byggas där uppe i knoppen.
 
För varje träning upplever jag nya saker som gör att jag förstår värdet av träningen för själva ridningen. 
 
Att i tempo tsm med en partner få ett flow, i en förutbestämd rörelse som samtidigt flyttar på sig... Med Stefan som är min man fann vi en rörelse som kunde pågå ett tempo som vi både kunde följa, med Anne gick det nästan bra o med Peter svårast. Jag undrar varför? Finns nog många förklaringar. Stefan o jag känner varandra, vi kan lätt synka, han håller energin o jag kan haka på. Anne är kvinna o liknar mig i kroppsrörelse, Peter är man fd brottare o just nu lite knivigt att ändra sin kropp från flerårigt kampsportskropp till ridkropp. 
 
Vad var det jag kände? Andningen.. jag fick mjölksyra m Peter, Anne slutade jag andas men kunde i hjärnan hinna styra det, Stefan kunde jag både andas o ta i utan att få mjölksyra men svettades jag kunde alltså obehindrat höja min energi o ligga kvar o bara fortsätta. Sååå intressant.
 
Detta går att översätta direkt till häst. Det är ju inte konstigt Stefan o jag funkar för mig, känner du din häst tillräckligt väl? Har ni förmågan att spegla varandra? Är det en kamp i rörelserna varje gång?
 
Om Peter vore en hästpersonlighet, hur skulle jag tolkat det? Skulle jag köpt den personligheten utifrån det jag vill göra i hästeriet o min personlighet? 
 
Om Anne vore en hästpersonlighet, vad skulle den kunna ge mig för utveckling? Hur långt är jag beredd att gå för att nå mitt mål? Förresten finns ett mål?
 
Jag beundrar Anne o Peter som börjat rida på äldre dagar o anv de som referensram precis som jag anv Stefan, för att få fram lite poängen i argumentet. 
 
Det är såååå viktiga tankar eftersom jag de senaste 8 åren hört o sett så mkt trycka på, de ska lydas, mer skänkel, sparsamt intresse för individen man köpt, nästan noll intresse för att förstå sin egen roll med hästen som är gigantisk.
 
Ska det va en kamp? När är det ok att gå i en kamp? vad är målet o vill jag utvecklas o invecklas, är jag beredd på utmaningar men betyder det mjölksyra, trötthet o slå huvudet i väggen för just min (el din) personlighet? Vilka är mina begränsningar, vad kan jag träna upp för att möta hästen? 
 
Att andningen har stor betydelse är inget som undgått mig men ärligt har jag inte haft något referensram att mäta den i. Med stickträningen trillar det nya upplevelser varje gång som för mig kommer ge en större insikt i två kroppars möten. Jag hoppas bli klokare av insikterna o bli än mer ödmjuk för min egen roll, för att välja mina strider men framför allt inse att redan vid andningen är där ett fysiskt problem som jag måste lösa innan vi kommer till ett bakben, en bog som smiter, ett huvud i handen eller en oro som växer i hästen.
Att se utan ögon är en nyttig insikt.
 
Peter Anne o Sofia red sina lektioner medans vi andra åt av medhavd matsäck o bananer i överföd som vi tog med från vår veckoranson av frukt från Marta. 
 
Högen ser liten ut på bild men kan informera om att det är en synvilla. 
 
Sen eftermiddag o många bananer senare, satte vi oss alla ner för samtalsstund. Det är megakul o göra detta. Allt är öppet för diskussion, inget är rätt el fel utan det är observation, inkännande, bollplankande, funderande o kanske en o annan aha-upplevelse.
 
Ämnet var ridstilar för kvällen. Vi tittade på världseliten i olika grenar. Dressyr,fälttävlan,WE,Spanska ridskolan,Franska..ehm ja,deras arv av ridkonst kan vi säga, skolridning från Tyskland i det som man kan kalla barock, western olika grenar, ren bullfighting där vi studerade hästen i rörelse. Vad är skillnader i ryttaren, vad är likheter? Hur olika/lika är hästarna? Vad är skillnaden som gör skillnaden som Kjell Enhager skulle sagt?
 
Mkt intressant ämne o det var uppenbart hur svårt det är bara i en liten grupp av folk, hur olika man känner i hjärtat, olika man tittar o hur olika intresse man har. Man får hög förståelse för hur svårt det är.
 
Tidigt kväll lättade vi ankar hem till sent pizzabak o Så mkt bättre på dumburken. Luften gick ut mig o jag översköljdes av värk. Tacksam att klara så länge,tacksam att få uppleva men priset smakar surt. 
 
Ny storm på ingång, Stefan har redan gått upp. Jag tror jag kliver upp nu o tar en skön morgon med mannen i mitt liv. Sova får man göra tids nog ändå o värken är en sur jävel som jag väljer att döda med glädje, ödmjukhet o en stor skopa jävlar anamma😎..
 
God morgon!