uniquehorse.blogg.se

Det är några dagar sen vi beslutade att testa. Vi kan inte vänta längre. Det är nu eller aldrig. Går det inte nu kommer det aldrig att gå. Jag har inte förutsättningarna att lyckas, utan. 

 

Uffe blev mer eller mindre tvingad att testa skrittis. På 3 år har vi inte ens försökt.. eller rättare sagt det har inte gått att ens försöka pga hans extrema rädslor o blockerar sig själv till att det går illa eller blir farligt. Hans flyktinstinkt är större än viljan att förstå människans påhitt.

 

Vi planerade väl. La gummimattor framför rampen, satte inte på bakbommen, ingen lina framtill heller i början. Eftersom det gått att muta honom ibland m äpple (förr fattade han inte ens vad det var/blockerade sig o tog inget utan stirrade bara rakt fram eller flydde) tog vi fram mutor. Vi bestämde att jag skulle hålla i honom fast det i alla år varit Stefans bit. Men med risk för kast o det inte går att hålla honom o jag lättare når honom mental där Stefan är man o manligt fysiskt stark, var det bättre att spela på min kvinnliga list för just denna häst o inte manliga muskler (som Exito o Tyr behövde tex). 

 

Gick upp några ggr på bandet, stannade där han senska stå vid start, ner för o visa vägen ut om han får panik. Aldrig backa uppe på bandet så de ens fattar att det är en väg där med utan hellre gå fram o ur för o gå på igen. 

 

Så start. Jag är alltid lugn just i den fasen medans Stefan är likblek. 10 sek sen stopp. Muta. Phew! Igen.20 sek. Stopp! Muta. 30 sek. Stopp! Muta.. Nu var han med oss. Han har magiskt bra balans så han var fysiskt ok meddet. Hans vikt ligger redan centrerad o har inga problem att bli framtung. Han behöver bara mentalt va redo. En annan häst med stabilt psyke hade man bara tutat o kört, odet är inga som helst problem.

 

Så satte jag på linan fram. Ett extra balaband som flyktsäkerhet, drog linan på hans bringa några ggr, skramlade med ringarna o verkligen såg att han hittat dom med sin blick, att han är informerad att det är de som låter o linan känns.