Reflektion 2016 - Vad kommer 2017 med?

Ganska intessant att läsa vad man tänkte och tyckte 2015, inför kommande år, vad som blev.. och vad som inte blev.. Här är en länk till förra årets Reflektion
 
Jaaa... funderar... hmm.. Vad ska vi säga om detta året då...?.. och den stora frågan... Hur mycket vågar man sticka ut näsan? Självklart ska man önska sig, vilja och sträva.. 
 
 
2016 första tre månader började helt outstanding!! WOOAWW! Träning hos DKA i Hässleholm. Vilken kamp det var och vilka utmaningar det blev. Där bestämdes att vi skulle rida en uppvisning i Viarp i slutet på mars.
Eftersom alla svärd är för tunga för min kropp, gjorde Stefan ett eget svärd till mig i aluminium. Jag satte igång att träna Tyr här hemma att klara diverse tillhyggen tex svärdet skulle hugga morötter på stolpar, så till den milda grad att jag nästan högg av Tyr huvudet. Jag svor över hur svårt det var, men var stolt som den Jean Dárc jag höll på att bli (jaja.. nästan iaf) Emma fnissade högljud och hade nog helst velat asgarva åt sin mammas fadäser och tappra försök utan att trilla av. Tyr, den gentleman han är, suckade mest och undrade väl mer som vanligt när maten skulle serveras..
 
Vi tillverkade kläder hela familjen. Eftersom Tyr är ett kallblod tyckte vi att vi fick vara vikingar. Ja, de fanns ju också på medeltiden, så vi snickrade lite vikingutstyrsel till Tyr och mig. Flera kvällar satt familjen i köket för tillverkning, alla bidrog med det som de var bäst på.
 
Samtidigt denna tid började Exito visa tecken på att sluta va en nej-sägare och vara positiv till att hitta på aktiviteter. Vi har försökt att "låsa upp" hans spärrar under ett års tid och där på tidig vårkant började det släppa. Han hade även fått testa på pilbågen vilket inte var något bekymmer för honom, utan snarare blev det en uppgift han förstod. Nyckel efter nyckel hittade sin plats, det var i mars månad en fröjd att vara honom nära och känna hans enorma stolthet som bara en Iberisk häst kan bjuda på. Magiskt!  Då var målet i sikte, Exito skulle bli min riddar/Skillshäst, jag skulle nu få möjlighet att testa allt det där jag missat under alla år med Islandhästar. Jag såg vägen spikrak resten av året och den närmsta två åren... Lyckligt ovetandes om vad som väntade runt hörnet...
 
28 mars åkte hela DKA gänget till Viarp och vi gjorde en bra första show. Det var sååå mycket svårare än jag ens hade kunnat föreställa mig! En tävling är svår på ett sätt men här fanns andra fallgropar i form av säkerhet och finna balansgången mellan att ge, ge mer och ge allt!
Patrik är extremt proffsig och det märktes han är van att figurera i dessa sammanhang, att samla fokus och energi. Jag har mycket att lära. Efter denna start var jag fast besluten att tävling kan jag lägga på hyllan men uppvisningar i dessa format är verkligen min grej! WAOWW vilken adrenalinkick till applåder! Musik! tempo! energier! jävulshornen växte ut och jag skulle kunna göra en show direkt igen och igen!! Tack Patrik för vi fick uppleva detta.
 
(Tyr hälsar på publiken)
 
 
1 april blev just vad den dagen är.. Ett jävla april-skämt och förstörde resten av året och hästarnas framtid. Om jag låter bitter så är jag faktiskt det. Tyr och Exito blev skadade som flera redan vet och läst. Det vi inte visste då var hur illa det i verkligheten var med skadorna. Vi har gjort vad vi kunnat med rehab för båda hästarna. Det enda vi vet idag är att ingen av hästar blir vad de var innan, i ridväg och vi står inför stora val inför nästa år över att besluta deras liv ska va kvar på jorden... eller få vandra vidare.
Ja.. suck.. jag kan inte skriva smärtan som blev och som är kvar, energin som gick ur oss...
 
På DKA var jag med på min första terminsavslutning. Vi skulle i tidsenliga kläder rida ett litet program som uppvisning för publik. Vilken grej alltså! Hästarna blev sjövilda, så även alla vi! hahahah! Fantastiska vänner och ridkamrater, tillsammans var vi verkligen ett enat team! Tack ridvänner för detta.
 
Det blev några bågskytteträningar under året, skitkul! Nya kontakter inom bågskyttet skapades.
 
 
I somras när vi var lyckligt ovetandes om utgången av skadorna, var jag och Exito på mark-träning för Norah Kohle. Det var väldigt lärorikt. Exito skötte sig exemplariskt och vår kontakt är verkligen solid nu. En otrolig känsla. Allt grundjobb var härmed i hamn. Lasta, åka, sköta sig borta, vara "med" mig i huvudet. 100 poäng i uppförande.
 
 
23 juli, på Emmas födelsedag, åkte vi till Kungsbygget för att roa oss som alla andra små barn. Vi lyckades ganska bra att spilla bort en hel dag där. Superkul hade vi, tack familjen, jag älskar er!
 
 
 
Det har även varit endagars Fighting from horseback hos DKA där vi fått lära oss mer om vapen, ridkonst för att rida med vapen, balans, timing, stickträning och fightinövningar från mark. Får du chans att gå på en sån här träning, oavsett om ditt intresse är medeltid/vapen eller inte, så lovar jag dig att din egen ridning i din ridstil kommer förbättras.
 
Man "dör" ganska ofta i fighting from horseback...
 
 
 
Efter sommaruppehåll startade jag upp en ny skol-omgång hos DKA. Det gick trögt. Ingen energi eller framåttänk alls. Men Patrik har en otrolig förmåga att se genom det och skapa något bra trots allt. 
 
Min fina vän som bor i Norge, Jenny, kom med på ett träningstillfälle och vi hade 1.5 timmes förbaskad rolig träning. Jag är så glad att jag fick uppleva den kvällen med en likasinnad vän, tack Jenny!
 
 
 
Familjen Pike, Nicole, var vi i kontakt med på vårkanten. Jag lånade ut min biolight till Nicole, några månader. Det kändes så bra att göra något för någon annan, det värmde. En sån varm hjärtego familj det är, jag blir tårögd varje gång jag tänker på dom. Det blev så att biolighten stannade kvar hos familjen och tjänar nu sitt syfte där. 
Vi blev på hösten bjudna till fest hos familjen. DET var utan tvekan en höjdare! Vi var utklädda alla. Vilka skratt! Vilka människor! Band som spelade och dansade gjorde vi tills knäna värkte och mungiporna låst sig vid öronsnibbarna. TACK familjen Pike! 
 
 
Vår längtan att få besöka Portugal igen kunde äntligen bli av. I November drog vi. Vi testade Åse och Lasse place, Farm Holidays, 8  mil norr om Lissabon denna gång. Vilka härliga människor och en fantastisk plats som heter Caldas da Rainha. Vi besökte Golega som är en by österut som i 10 dagar endast består av häst i alla dess former. En stad som lever upp, bara för hästfest. En magiskt upplevelse! Vilka hästar, vilka människor, vilken hästkultur. Ja, det var allt-i-häst på en och samma plats. Tack Åse och Lasse för bra dagar och för att ni är så goa människor.
 
Uffe har varit på sparlåga detta året. Vi har kämpat på med den mentala biten, vilket nu i december verkligen gett resultat som ni har sett! WOAW! Jag har flera gånger varit osäker på om allt jobb varit värt det, men nu kan jag säga att det har gett resultat och jag är sååå stolt över honom. Han har levererat. Men vild, det kommer han alltid till att vara och få vara...
 
 
Hans förra ägare har varit här för att se honom och säga ett sista farväl. Det blev ett fint möte för dom och det kändes viktig för mig också att få en inblick i vad som har varit för Uffe, innan hans och min tid. Jag fick svar på många frågor. Tack Clara för ni kom
 
 
Tyr har inte varit ridbar eller brukbar alls sen i april men här i december gjorde vi en utryckning för två ynglingar som behövde lite uppfostran. Det var första gången borta för honom, alla andra år har varit här hemma, som han fostrat, så detta var otroligt spännande. Jag har pratat med ägaren till hästarna häromdagen och fick ett positivt "tumme upp" för Tyrs insats. 
 
Team Ljungagård gick i graven. Min förhoppning var att klara ett år till, men det är bara inte möjligt, därför arkiveras det. Jag kommer ta 5 fantastiska somrar med mig. Många nya bekantskaper, så mycket jag lärt mig och hästhälsa, ridteknik, att ha kul, att fokusera, att styra upp, att planera, att känna, att vilja.. Tack alla ni som deltagit under åren, jag hoppas vi ses på annan plats i framtiden.
 
Emmas företag Style by Schatz gå som en rymdraket, helt spikrakt uppåt! Det är så mycket på gång i företaget, som jag inte kan dela med er just nu, men inom några månader kommer ni få veta. Hennes första år efter student, har redan inneburit sammarbete med flera kända fotografer i Sverige men även utomlands.
 
 
Det var en lång sammanfattning av goda och mindre goda delar av året som gått... Så vad önskar jag mig inför kommande år? Får jag säga hälsa och välgång? Att planera något mer storartat för hästarna vågar jag inte. Min älskade vän Mia har lärt mig en sak. Var tacksam för det du har här och nu. Kanske är det så, att det är ett ledord för nästa år, att vara tacksam för det man har? Ja... kanske det är just det.
 
Vad önskar jag mig för bara mig själv då? Att få vara glad, få upplevelser, många skratt, värme, inre lugn. Jag önskar jävlar anamma, jävulshorn, piss-off attityd de lux. Jag önskar mig att stå rakryggad trots hårda vindar. Jag önskar att jag klarar fatta tuffa beslut. Jag.. bara jag.. kan besluta om det är möjligt. Jag beslutar här och nu.. att det är just det.. MÖJLIGT!!