Robinet överlevde!

Dag två på bågskyttekursen börjat risig som ett svärord. Otroligt lite sömn men ja.. Jag visste det fanns hjälp att tillgå om det skulle skita sig, så jag åkte.
 
Tyr var ganska mör, han fick både biolight och solariet innan avfärd, varmt täcke i transporten. Alltid hästen i centrum...
 
Stefan körde oss ner så jag fick en timmes extra vila, Git var med som stand by.
 
 
Vi fick testa att ha flera pilar i båghanden. Har testat hemma men inte fått till det. Nu vet jag vad jag gjort för tokigt. Man måste vrida pilarna så dom twistar sig rätt, då faller dom naturligt en och en när man tar dom för att skjuta. Dessutom hade man alla pilar under samma första-finger, vilket inte jag haft, så.. nu kan det bara bli bättre.
 
En kort timme på ridbanan för torrövning sen var det bara att sitta upp. Att jag var svimfärdig, spyfärdig och totalt lealös sket jag i, det var bara att fokusera. Tröst var att alla var mer eller mindre sega så jag var inte ensam...
 
Flera tillfällen övade jag på vad Anna lärt mig i feldenkrais, stapla kroppen ovanpå varandra så du får balans i kroppen. Jag märkte när jag var hos Anna att jag kunde få luft då. Denna övning gjorde jag gång på gång för att få luft till lungorna, japp, det hjälpte...Tack Anna!
 
Förmiddagens ridning gick ut på att öva lite skott framåt och bakåt. Herre min skapare vad svårt det var. Att inte Tyr skulle få bågen i nacken i framåtskottet, att inte vrida ryggen ur led vid bakåtskottet. 
 
 
(Mmmm bildbevis, inte stabil nog ack ack..)
 
Inte för att jag lyckades så bra men jag försökte tänka på allt Lindah har lärt mig med bålstabilitet, knäna, fokus, tårna, axlarna (man ska dra båglinan på samma sätt som när man hanterar tyglarna dvs handen är still och du använder skuldrorna) och det känns i dag kan jag säga-träningsvärk delux! Det funkade ju ganska hyfsat när man skulle skjuta framåt men sen kom vi till momentet vrid dig 180 grader från färdriktningen som går i galopp på ett tungt kallblod, lita på att han sätter tassarna där han ska, titta bakåt på ett föremål som blir mindre och mindre och där någonstans spänn båglinan så mycket du kan, va inte mesig på släppet utan dra liiiite till när du släpper, typ lite mer aggresivt Janet! vänd dig sen om igen fort som fan 180 grader, få hjärnan med dig att det nu går framlänges igen.. och du! glöm inte broms i 90 graders svängen där... 
 
För att kunna skjuta fram-bak-upp, måste man vrida sig i höften uppe på hästen så korta läder för att komma ur sadeln. Inte slå bågen i hästens mankam eller nån annanstans för den delen. Du  måste fortsätta va kvar i centrum med din kropp trots vridningen för att inte störa hästens balans (och din egen). Tår måste peka ut, häl kommer peka in, gulp sa Tyr och gasade första gången var på jag hickade till eftersom mina ögon var bakåt-tittade och han gasade i min nackes riktning för sekunden...
 
Lunch drog jag flytande föda och adrenalin...
 
Eftermiddagen fick vi fortsätta öva på fram och bakåt-skott men vi fick även testa qabaq, dvs man skjuter rätt upp i luften.
 
 
Om jag minns rätt kommer det från Turkiet från början. Idag skjuter man mot ett föremål (oftast som en metall tallrik där uppe typ 7-9 meter upp. Det var enklare än vad jag trodde men fortfarande tillräckligt svårt för att utföra momentet. Man använder en annan typ av pil med en blunt i piländen (en gummidutt istället för en pilspets) och en annan typ av "fjädrar" som såg mer ut som en dekorationspinne till ett kalkonlår, men det hette flu flu...
 
 
 
 
 
 
Det var en fullständigt spännande dag igen. Adrenalin och nyfikenhet i mängd. 
 
Tack till Ringhults Islandhästar Anders med familj för dessa två dagars kunskap, service och er gästvänlighet. 
 
Stort kärleks tack till min man som alltid finns där som stöd. Lika stort tack till min vän Git, även hon en sån klippa som alltid finns där som stöd så jag kan fokusera på att orka.
 
Inte att glömma Tyrs extramatte Mia, som kommer nu om 20 minuter och hjälper mig att tömma transporten och ta hand om Tyr idag med extra mycket värme och kärlek.
 
Tack att ni finns <3
 
Detta är en bild som jag blir varm av att se. För mig betyder den styrka, envishet, fortsätt!
 
 
 
Tyr vår lilla stjärna. Hästen vi trodde Stefan kanske skulle kunna skritta med i skogen på om vi hade tur. Idag är Tyr vår största tillgång. Fina fina häst. TACK!!
 
 
 
Visa fler inlägg