Attjo prosit!
Host host från Ljungagård..
Då var de min tur att ligga nerbäddad. En misstänkt barnförkylning har invaderat hemmet. Den misstänkte är flickan E 3 år som Emma passar i veckorna (utöver skola, jobb och praktik, hon har sin mammas arbetsnarkomani verkar det som).
Att va hästtjej och självmant bädda ner sig, då är det mindre bra asså. Ge up? Aldrig! En dag känns som 100 åååår, gaaah!!! Jag ska fightas till jag går på knäna.. Men en förkylning fightas man sällan ostraffat. Det har man börjat lära sig som 42 åring.. På det ens icke friska kropp. Andra är oftast på benen efter 14 dagar.. För "en sån som mig" tar det oftast mer än en månad, ibland mer.
Man hinner lyssna på alla avsnitt av Rättegångspodden, Hjärnpodden, Kjell Enhager. Läsa lite eböcker som Introvert och Omgiven av idioter. Lyssna på katten som spinner, regnet som vräker ner och längta efter alla dagar framöver.
Man kan reflektera över det som varit sista veckorna, vad man förbättrat och kan göra bättre.
Tex har vi kommit till ända med magonda på hästarna. Det här diffusa, lite lätt hängiga, lite magsmärta är borta. Vad gjordes?
Jo.. Det föll sig så att ponnierna åkte hem när det var -17 grader här. Jag tänkte, under alla år jag haft isisar har vi släppt dom på marker som varit uppväxta på vintern så de hela tiden kan gå och plocka i sig nått i magen. Det är lösdriftshästar och hagen är rejält uppväxt (Så inget plocka i jord) Det finns stora risker i detta det vet jag men jag gjorde en chansning. Jag öppnade ena storhagen och höll andan. Tre dagar gick och alla hästarna var vid detta laget "normala".. Jag fick tag på ekologiskt hö och gav halm inkl nya höet som inväxling eftersom de på dessa tre dagar inte rört silerade. Fy vad nervös jag var. De granskades med lupp kan jag säga. Så vad blev resultatet?
Tre mycket pigga och glada icke diffusa magonda hästar. Tataaa!! Kan man bli lyckligare!!!!
Det är ju så märkligt det här med silerat. En bonde berättade, när vi nämnde de här, att han lämnat riktigt bra silerat på en gård. Alla hästarna fick nån form av obehag så han hämtade tillbaks det, lämnade samma balar till en annan gård, där ingen häst har reagerat på det... What?! Huuur kan det va så här?! Vi har analys på det, vi har köpt av en duktigt höbonde och vet många nöjda kunder, han är seriös och kunnig, så nått fel är det garanterat inte på silerade, men nått hos mina hästar gör att det inte funkar... Sååå märkligt. Det här kommer jag grubbla på länge.. Har du nån liknande händelse? Dela gärna med dig! Eller du har kunskap som kan svara på frågan hur det kan skilja sig från stall/hästar till hästar och varför vissa inte klarar samma balar som andra klarar?
Så där sket sig hela planen med att koppla av och ha mat hemma till hästarna. Vi hade det med i beräkningarna och hoppades men jaja.. Nu har vi testat.. En ny conteiner kommer köpas hem för mer höförvaring helt enkelt.
Attjo på er!