uniquehorse.blogg.se

 

 

Här är mannen jag beundrar och på många sätt, ser som en förebild dit jag vill vara och samstämmer med mina tankar om ridning, kontakt och centaurkänsla. Arne kommer från kampsporten och började rida ganska sent, övre tonåren. Han ifrågasätter mkt i ridning som rent fysiologiskt är helt jävla snedtänkt men ingen ”vågar” konfrontera eller är det bara ett faktum att vi blir en klubb med inbördes beundran-folk och blint apar efter vad en person säger, utan att ifrågasätta om det faktiskt är rimligt? Eller är många ryttare faktiskt inte villiga att förstå rimlighet och kör den enkla vägen för att sen skylla på sin tränare när hästen gick sönder/inte presterar?

 

Åter igen läser jag om klyksits, var balanspunkten är på en häst, fysträningspass som är lämpliga för ryttare med att bygga muskler, rakriktningskurser ala vertikal sits som inte ett tugg ger verktyg till balans och förståelse för vad rakt är (för rakt existerar ej!)

 

Var finns lektion om olika raser, olika kroppsbyggnad häst vs ryttare, mentala lektioner i förberedelser planering strukturering, andningstekniker för vet du, andning är eg det vi rider med och på, ja, vi sitter på hästens bröstkorg och i allra högsta grad påverkar andningen, uppbyggnad konditionsträning fokus på hälsa både häst och ryttare, funderingar kring balansen påverkan i mer givande form och inte bara i nått blajformat ala tjäna pengar? 

 

Det finns ingen sits som passar alla, det finns ingen korrekt ridstil, det finns inget rätt det finns bara fel, det finns inget förbud bara mindre bra och det finns inget för mycket med häst bara för lite.