Lisebergsbana

Ja himmel vilken dag...
 
Mådde apa i morse. Smärta i knä o höfter, illamående, magkatarr från helvetet. Meeen hästtjej som man e ska man rida.. johoorå.. såatte de va bara upp ur bingen, morgongympa behjälpligt, ingen kondis. Hopp ut i stallet, fila hovar på Exito o bomlös sadel på för galoppträning på slingan.
 
Det började ljusna när vi gick ut. Simon var i full färd med att kratta löv från ridbanan i morgondimman. 
 
Efter några travvarv i fältsits trodde jag det var dags att föda barn. Smärtan i bäcknet var hysterisk. Ge upp? Aldrig..
Efter två varv i galopp var smärtan toppad i skallen. Jag behövde tömma magen av smärta men hur fasiken gör man de från hästrygg, i galopp? Att bromsa var inte på tal, den hästen går inte att tvärnita.. de va bara o acceptera det mest avancerade till häst kroppen ville erbjuda. I samma sekund jag förbereder för det faktum som är på gång att hända, magtömning,  lutar jag mig en gnutta fram o håller i mig för glatta livet vad kroppen orkar... ökar Exito  två växlar! Min kropp kom helt av sig av sparken i häcken när han drog iväg att reflexen upphörde. Förvånad jag blev 😳
 
Dagens tips: mår du illa, ta första bästa vrålåk till häst, ponnyspark i sidan o rid för livet, så slutar det omgående.
 
Tid hos Ming o Akupunkturkliniken i Ängelholm. Mådde så hemskt dåligt o upptäckte jag fått röda prickar på kroppen här o var.
Korsband o knäsmärta
magsmärta
Borrelia
Ming tittar på mig o säger
- Nice to meet you Janet, but not in this condition.
 
Tre nålar i var hand, vilken smärta var nu värst? I samma sekund nålen för magen sattes i handen var smärtan bedövad i magmunnen. Äntligen!. Blodet rusade i 190 genom rören o jag blev helt yr. Hjärtat slog som jag sprungit dit från Ljungagård. 
Knäsmärtan borta! Jag kunde gå normalt.
Visade ming de röda prickarna.
-Janet, you have some problems with your blood. You must go to your doctor. And.. Janet.. nooo riding for 14 days.
-Ming! Are you crazy???! Sikka fula ord till en hästtjej..tass..
 
Ringer vårdcentralen när jag kom hem. Ett jäkla liv på sköterskan o vi blev riktiga ovänner. Att stå på sig är inte lätt. Jag försökte leta ny vårdcentral men vilka jag än tittade på, hade de väldigt dåliga recensioner. 
 
Då försökte jag finna en nätdoktor. Sägs ju det ska va bra. Man behöver Bank Id för att få tala med en nätdoktor. Har jag Bank id? Svar nej. Svor alla ramsor jag kunde innan Stefan till slut fick guida mig för att skapa ett Bank id. Bank id-Check! Nu välja nätdoktor. Ae.. får bli morgondagens göra.
 
Med ett bättre knä o hjälp av knäskydd o 99% magsmärtsfri, trippade jag ut i stallet för att ta in två dränkta katter..nä hästar äre ju, sorry. Täckena genomregnade o utefåren var ganska nöjda med att få va kvar inne. I natt hade de dessutom sprungit sönder en lina på staketet i dyngan. Inga fler skador behöver vi här så en natt i regn kan de minsann va inne.
 
För att jämna ut denna skitdag som på alla sätt bara börjat sin nya vända inom sjukvården (vill bara slita mitt hår) har Stefan i flera dagar roddat i grannens husförsäljning.
 
Stugan ligger så nära vårt att vi fick panik när han bestämt sig för att sälja. Vi ville med alla medel försöka påverka vilka som skulle bli köpare.
 
Samtidigt som Stefan kör den rostiga skruven i handen, jag har borrelia o allt annat, Emma jobbar järnet vilket gör att jag har kontoret, Simon sliter på gården i ösregn till den milda grad att han ikväll säger:
-Stefan, kaaan jag inte få följa med till AKEA i morgon så jag får vila...
Varpå jag knäcker mig i ett asgarv. Det lät så roligt i all hysteri, har vi ikväll fått samtalet som vi väntat på. De par som vi önskade skulle köpa (som var intresserade sen stugan kom ut till mäklare) bestämde Razze ägare att trots högre bud gick han med på parets lägre bud. Han gillade oxå paret, Razzes katter får bo kvar o vi grannar är supernöjda! Tänk vilka fantastiska människor det finns! Vi alla va så lyckliga att vi klappat händer o fullständigt körde Ronja-vrål i skogsgläntan! Det kommer bli en lång väntan till inflytt i mars.
 
Lika mkt helvete som livet bjudet på, lika mkt himmel kommer det.
Min största lärdom senaste tiden om Lisebergsbanan som kalls Livet är att ta varje dag för vad den är. Det är på inget sätt kul, roligt eller fantastiskt. Det är bara ett annat sätt att hantera livet. Som 20 åring hade det aldrig gått, inte heller 30 år. Men 43 år är man ganska trött på att känna misslyckande för saker man inte kan påverka. 
 
Nya äventyr i morgon