Skomakarens barn

Så gjorde Stefan och jag som så, tog xc70 inkl takbox och drog till Sölvesborg i fredags.. Vad hände där då? Ingenting.... Det var just det som var poängen.. Vi är i stort behov av broder Ingenting detta året men överskölda av syster Massor...
 
Det regnade där men vi behövde sol och åka till Portugal över helgen vart ju ingen ide. 
 
Öland är ett säkert kort, vi drog vidare med broder Ingenting i bagaget, till Ekerums camping.
 
Tillsammans med broder Ingenting och fader Sol 
hade vi två gooooa dagar, precis helt rätt umgänge denna helg.
 
 
 
 
Sol betyder för en fräknig typ som jag, att det blir lätt röd hud om man så säger.. 
Men det är ju lugnt, trodde jag...
 
Hade jag fått med mig nån emergencyspray med sina 12 örter som läker och bedövar? NÄ!!
 
 
 
Quickhelp spray som kyler och också varsamt hjälper huden på traven och inte glömma hjälper mot Ölands-pillidutt-små-flygfä? NÄ!!!
 
 
 
OK!!! Ehmm jahapp... 
Och vad hände med solskyddsfaktor? Joråsåatte... Den stod snyggt i skåpet och väntade ivrigt när vi kom hem.. (Men va de lixom inte Solen vi skulle umgås med blekfis, skriker min kropp nu)
 
Jaa, så kan även jag klassas in i Skomakarens barn-gänget för är det något hus som jag kan komma på inom räckhåll som har både de ena och det andra i smörj-väg så är det på denna adressen.
 
Tror jag ska packa en reseväska med resekit startklart att ha i packboxen, ja! Det var smart!
 
Så gör inte som jag, ha nu allt hemma när solen kommer i veckan! Ring mig bums för order..
 
Men Norrmalmstorgs rånarens bok kom med, så den umgicks jag flitigt med.. Tills den var helt slut faktiskt.. Jäkla rolig (skriven) bok samtidigt som det ju är tragisk händelse. Att följa ett 50 årigt annorlunda liv var spännande. Många skratt men även eftertänksamhet på  hur jag själv uppfattar andra människor, hur jag själv vill leva mitt liv och vad komma skall i livet dvs vad tycker just jag är viktigt, mitt eget aggerande för att komma dit jag vill, men vad vill jag då??!!!..
 
Dessa tankar ackompangerades samtidigt med den tragiska olyckan på tävlingen i Våxtorp. Alla tankar till flickans familj och även till deltagare och arrangörer i Björbäck. Tragisk olyckshändelse, sorg...
 
Emma var vår hjälte denna gång, trots arbete med jordgubbar i Hjärnarp och bröllopsmake uper hos Salong Blå Munka Ljungby med sitt företag Style by Schatz, passade hon djuren på gården. 
 
Det var ju en som var lycklig att se mig när vi kom hem iaf... Uffe!! Och husse möttes av Tyr, det värmer hjärtat, speciellt denna gång då tankar om schack, knyppleri och golf ventilerades.
 
Att sluta rida tänker jag på varje morgon när jag vaknar.
-idag är sista dagen, säger hjärnan till mig..
Efter Nikki (Skötteruds Unique), tappade ridning och hästeriet sin mening för mig. Det lixom bara försvann ut nånstans, luften gick ur mig, lusten seglade iväg, energin fylls inte på.
När jag får träna  för tränare och träffa andra som verkligen brinner för häst, som engagerar sig, som  nördar sig i sin gren eller häst, är jag tillbaks till meningen.... men känner att den trillar bort på morgonen när jag vaknar igen. Hela mitt liv har bestått av häst, förutom 4 år mitt i livet nånstans. Det var hemskt utan... Men nu.. Jag skulle nog va redo att sluta.. Eller inte... Hur vet man?