Jag mår inte så bra just nu. Nä, jag ska ärligt säga det. Trösten är att jag har ganska bra koll på ME dock.. NÄ.. suck.. funderar... det värker mer i själen.. Jättemycket..
Jag har märkt att jag psykiskt inte är lika stark som jag varit som "frisk". Som frisk var det inget som påverkade mig så värst mycket. Min uppväxt har varit ganska tuff, den härdade mig rejält så inget har känts speciellt.. tja svårt i den bemärkelsen. Jag menar man ville bara bli vuxen, tjäna pengar och klara sig själv för själv klarar man sig alltid.
Men att bli mamma tidigt och dra på sig en livslång sjukdom med all den kris det innebär. Med frånvarande stöttning av sjukvården, familjen, nära och kära, ensamhet på riktigt blev ett faktum.
Att inte få utrymme på arbetsmarknaden som "vanliga", att stå med mössan i hand, att verkligen få inpräntat att man var mindre värd var för mig eg inget nytt men på ett nytt sätt. Jag kunde inte längre skydda mig, jag var behövande. Skuldkänslor, maktlöshet, vem är jag?-frågor och vem tror jag att jag är-känsla? jag är ju ingenting. Jag är ju sjuk och inget vill ha mig för jag kan inte bidra med något.
Att sjukvården är duktiga på att laga benbrott men inte kan något om kostens betydelse knappt ens idag 2018, var inget jag visste då, jag tog förgivet att det var det de kunde och skulle hjälpa en med.
Att hamna mellan stolarna, känna sig vilsen, hemskickad med orden att man inte duger.. Fy fan..
Ja, det är bara att erkänna, jag VAR stark psykiskt och dessa 22 åren som "sjuk" har sjukdomen i sig inte knäckt mig men hur jag blivit mottagen av omvärlden har fullständigt sänkt mig..
OCH DÅ KOMMER VI TILL DAGENS ÄMNE...
Valet...
Jag blir galen på allt som pratas och sägs om floskler hit och dit, galen av att se SDs representanter kasta ur sig det ena efter det andra som är så uppåt väggarna om ett Svenskt Sverige, vad fan är svenskt? Aboslut ska vi ha vår kultur inget snack om det, vi ska inte ta in fler än vi klarar jag är helt med på att många länder inte gör det dom ska osv osv.. MEN FÖR HELVETE hur i hela världens namn kan dessa idioter bara få hålla pååå??? Skulle precis säga, hur fan kan alla de samlas under samma paraply men sen kom jag på att det kanske är bra att de gör de så vet vi var dom finns, de kan lixom inte skyla sig. Jag personligen har inget emot själva Jimmy Åkesson men jag kan å andra sidan inte fatta hur han kan acceptera dessa stolpskott i sitt parti? Så, då betyder det att han är en .. va säger man.. ulv i fårakläder?
Iaf, jag ooorkar inte ens se och höra något så jävla patetiskt. Hel galet!!
Jag blir vansinnig samtidigt på att andra partier eg gör samma skit som SD öppet står för. Häromdagen läste jag om hur man skickar ut en man med annan härkomst som arbetar och betalar skatt, asså varför? Har vi inte tillräckligt med andra från-lands-födda som skulle behöva åka ut före den som betalar skatt? Jag bara menar, jag tror här är fler ulvar i fårakläder som bara sitter och väntar, typiskt fegt svenskt helt enkelt anser jag. Så vem är värst egentligen? Ja, ingen av oss vet, jag blir bara galen på allt jävla snack som ska uppta andras tid som sen inte betyder något. Att lägga energi på att ogilla SD som eg bara säger öppet vad dom står för (vilket i sig inte betyder bra, men man vet var man har dom till skillnad från andra partier som säger en sak och inte gör något/väldigt lite) gör bara att vi andra mår skit. Galet!!
Så privat
Vilka val ska man göra i livet då? Rent allmänt, tex vi som har djur?
Ja.. det kan inte jag svara på, jag kan bara säga utifrån var jag som person i dag står och var mina åsikter finns.
Men en sak är säkert, att göra val som man medvetet kan inse påverkar andra människor till att må sämre, är inte för mig ett alternativ om jag inte har en bra förklaring till varför jag måste göra det valet jag för som påverkar kanske just dig.
Att göra val som påverkar att mina djur får gå med onödig smärta en längre tid, är inte heller ett alternativ för mig. Det finns inga bortförklaringar till varför jag inte kan ge mitt djur adekvat hjälp. Men vi kan titta på vad som kan vara tokigt.
Tex att jag inte har fått hjälp i sjukvården har inte varit mitt val utan en kunskapsbrist hos sjukvården vilket jag nu vet då jag studerat till kostrådgivare under vintern som gick. Det stod då klart för mig att läkarna har gjort allt de kunnat utifrån sin kunskap som varit otroligt skral i just det ämnen jag behövt hjälp med.
Så, om det är djursjukvården som har bristande kunskap om mitt djurs problematik, ja, då kan det vara svårt att ge mitt djur absolut rätt hjälp för stunden. Men vad gör man då? JO man fortsätter söka eller gör det mest djurvänliga man kan hjälpa sin vän med, man låter de gå till högre höjder.
Man kan studera problematiken och lära sig själv. Det finns otroligt mkt kunskap man kan tilldela sig via nätet idag och man kan tom studera online för att lära sig mer. Om valet blir att låta sitt djur fortsätta jordelivet, är det min skyldighet som djurägare att utbilda mig i ämnet för att mitt djur ska få en så bra tid i livet som finns att ge den.
Yttre påverkan: snubbla, bryta ben eller annan påverkan utifrån som leder till dödlig utgång, som jag som djurägare inte kan råda över. Ja, det händer och man blir fullständigt galen inombords, men det är en anledning som vi oftast inte kan påverka och måste i samvetet leva med resten av våra liv.
Men är "dåligt med cash" en giltlig orsak?
"inte tid" att åka till veterinären?
Vill inte behandla mitt djur så jag låter den gå i hagen x antal veckor för "att se" om det blir bättre?
Vilka val är ok att göra för sina djur?
Vad säger lagen? Kopierat direkt från regeringens sida:
Vård av skadade eller sjuka djur
Kap 4, 1 § Ett djur som är skadat eller sjukt ska snarast ges nödvändig vård eller avlivas. Om ett djur på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska vård snarast ges eller andra lämpliga åtgärder snarast vidtas.
Om skadan eller sjukdomen är så svår att djuret utsätts för allvarligt lidande som inte kan lindras, ska djuret avlivas.
Helt galet.. Jag förstår verkligen inte... Vi lever i Sverige, inte i Långt-bort-i-stan, vi har möjligheter genom att tjäna en lön (de flesta av oss iaf), vi har boende, vi har bil, mat på bordet OCH vi äger djur. VAR nånstans finns inte pengar? VAR nånstans kommer ens tanken att "vänta" när ett djur är uppenbart skadat/sjuk? Det handlar om PRIORITERINGAR i sitt privata liv och kan man inte begripa det ska man inga djur ha!
Galet!!
Djuret har inte valt att leva med människan det är människans förbaskade ägandebehov och styrandebehov som alltid alltid väljer.. alltid.. Det minsta vi kan göra för våra djur är att ge dom det bästa vi kan annars se till att de kan få det bättre någon annanstans.
Som min veterinär Ylva på Ugglarps kliniken sa:- I himlen vet vi var vi har dom och att de inte far illa.
Men om fara illa är med sin ägare..
Då kommer nästa val... Vad kan vi andra göra när vi får bevittna ett djur som far illa? Man kan gå med i föreningar som arbetar hårt för bättre djurskydd, vi kan själva föregå med gått exempel, vad mer?
När det är någon i ens närhet då, vars djur inte får den hjälp den behöver för taskig prioritering? Vad gör man? Ja man kan öppna käft så klart.. Jag sa jag var Svensk va? Just nu önskar jag att jag var.. lite mer galen... Eller att jag var närmre 75 år, rynkig och sket fullständigt i andras tyckande.
Jag hatar att dessa åren har tagit bort min talan, min styrka, min energi. Jag vet att Janet den yngre hade skreket i högan sky.. medelåldersJanet är mer mellanmjölk och fogar sig till den stora massan.
Vem är du och vad hade du gjort? Och var går gränsen för att fara illa?