Med blandade känslor

Så hände det.. det som för några månader sen skulle va heeelt omöjligt-Exito åkte med på träning. 
 
Eg var det Uffe som skulle tränas men nått så jäkla dumt som lån av för mjuk ridbana irriterade hö gaffelband så det värkte lite. Det gick snabbt tillbaka men så fick Uffe ont i magen som många fått nu i sommar (han är en mag-häst tillhör träelementet för dig som är nyfiken kan lyssna på Podbean Alternative Herbalworks podd avs 5 eller om det var 7). Med ont i magen följer ont i bakknä som sätter sig i ländrygg, varpå jag valde att longera tills han skulle få akupunktur varpå han blir lite het, rusar o så klart trampar genom hf kota med än mer överbelastning.. asså här tror man att man sparar på kraken så går det ändå åt skogen.. Så pausknapp på Uffe o beslut får fattas senare om vad nästa steg ska bli.
 
Så iaf, träning var bokad o vad göra? Man kan blåsa av såklart men började fundera. Var finns Exito idag i träning o var finns jag i kost, vila o träning själv? Vi skulle åka bara till grannbyn isf vilket var nära o bra.
 
Genom att bolla tankarna om Exitos kondition o styrka just nu med min bekant Ulrika som tävlar både hopp o distans där distansarna är grymt duktiga på att ha koll på den biten kom vi fram till att han borde ha kondis som en normal ridhäst o skulle klara träningen på den biten.
 
Nästa var hur mår han fysiskt just nu: upplever ingen problematik för tillfället från skadorna, de rehabas dagligen o får i foder örter o tillskott för att främja blodcirkulation o verka läkande på vävnader.
 
Hans kost o hull känns som det rullar på med Glyx mash, sockerfri lucern o lite hel havre.
 
Psykiskt är han lugn o trygg, villig o väldigt duktig på att uttrycka sig
 
Check så långt allt talar för att han ska klara en lektion.
 
Jag då?
Fysiskt under kontroll. Är jag mentalt redo? Ja det är jag svåra är bara att få tränaren att förstå allvaret med hans skador o att vi får gå varsamt fram, det tyngde mig mentalt den oron o stressen.
 
Kosten under kontroll. Check!
 
Så! Det var bara att testa!
 
Jag hade gjort upp en veckan-före-träning-träning som fullständigt sket sig. Dagen vi skulle vattenträna var det jakt o lösa hundar i skogen vilket blev banan i stället, sen skulle det va en dags vila som blev fyra. Haan ville iiingeenting, inte ens att jag rörde honom i hagen. Jäkla skiiit asså. Jag ökade tillskott rödbeta o tänkte bara han får vila fram tills träningsdagen o så får vi se vad som händer. 
 
Han vila, rörde inte honom mer än till maten.
 
Fredag: som skjuten ur en kanon! Gött! Han e laddad! Då kan du vila tills i morgon så du är riktigt på gasen.
 
Lördag morgon: Stel, öm, frånvarande.. jag fick panik, fuuullständigt ångest. 
Vad har jag gjort, faan jag visste ju han inte klarar vila så länge, inte stretchat ens dumma mig helvetes dumma mig, nu e de ju kört va asså Janet faan!
 
Var tvungen o gå från stallet o sansa mig. Tänk nu!
 
Några djupa andetag, till stallet o fokus.
 
Värme? Nej
svullnader? Nej
ögon? Loja
Nacke? stel
Bogar? stel
ländrygg? Superstyv
Kors stel
benställning? Halvkass men stod hyffsat parallellt ändå
 
Tänk... ok... testa vibba men första ggn han sagt nej så tog av honom igen efter 4 min.
 
Tänk.. väderomslag, regn på natten...kanske blivit kall? Ja, vi går på den teorin. 
 
Så borsta strecha loss omväxlande o se på fan när ländryggen lossnade, lossnade nacken o poff kom gäsp o stretch gick ge om. Puust!! På med ett fleece o blev supervarm över ryggen. Några timmar senare var han redo att åka. Mjuk som bomull, len i truten o blank som en agaspis.
 
Vilken pärs.. 
 
Exito är fantastisk borta. Sköter sig fullständigt lysande. 
Träningen gjorde han fantastiskt utifrån de förutsättningar han har o var han är idag rent kunskapsmässigt o vet var han ska göra av sin kropp. 2.5 år kan kännas som lång tid men i rehab är det ingen tid. Det händer fortfarande massor i hans kropp som ändras som vi måste ta hänsyn till o vänta på att bitarna faller på plats. 
 
Han gjorde allt med100%, skulle inte kunna begära mer eller annat. Han var inte annorlunda borta mot hemma, första hästen vi har som är en guldklimp på flera plan, waow!
 
Jag klarade resa, träning o ändå va vid liv efteråt, weeiiyy! 
Första gången o det känns jättebra!
 
Med ridningen då? Asså nä.. jag kan bättre o jag borde göra bättre. det är nått med träning som gör att kunskapsknappen stängs av o hjärna blir en tvättsvamp helt onödigt såsig till att tvärvägra skärpa sig. Varför blire så? Går in i gamla mönster, suck på mig säger jag bara.
Så det blev en besvikelse.
 
Stefan klarade groomingen perfekt!
 
Enl tränaren ser han stark o ”frisk” ut vilket är såklart bra men kan misstolkas, där var vi överens om svårighetsgraden vi måste mötas i.
 
Exito var helt ok idag vilket glädjer mig o betder att han konditionsmässigt troligen är där han behöver vara för att klara ett pass. 
 
Om han håller? Ja det hänger massor på mig, tränare o livet, det där som kan ställa till det av sig självt som ingen av oss rår på. 
 
Oavsett är jag otroligt glad att få uppleva en toppenhäst på bortaplan, blir det fler hästar vet jag precis vad jag vill ha o hur det ska va. Nu ska jag glädjas med de lilla o tacka varsamt för ögonblicket. För det är just bara vad det är-ett ögonblick.
 
Som Petter Stordalen sa:-Succe är ngt du haft o kan få igen! Betyder att inget är bestående utan vill du uppleva det igen är det bara att kämpa.