Septembersol
Fantastisk septembersol idag. Varmt är det oxå.
Eftersom jag ska träna på DKA idag, får Exito vila. Uffe kollade jag genom o ja, mkt riktigt så drog han upp det övre fästet igår när han gick omkull i hagen. Man blir ju fruktansvärt matt i sinnet. Dock ingen smärta vid palpuation så jag håller tummarna.
Då fick det bli brödbak till Emma och soppa till mig med en ljudbok efter lite tvättfix.
Brödet bakar jag i långpanna. Idag blev det på 10 ägg, 3 morötter, bakpulver, fiberhusk, olja, cashewmjölk, mandelmjöl o lite majsmjöl, salt, kardemumma. Toppat med pistagenöt o flingsalt. Blev suuupergott! Vispar upp äggen snabbt, sen ner m alla ingredienserna, i pannan skjuts i ugn 175 grader 35 min. Så enkelt! Inga konstigheter.
Min man har köpt mig den bästa maskinen
Den här gör mjöl, smoothies, såser, hackar, krossar men det fiffigaste är att den gör soppa på 8 min, uppvärmt till 98 grader. Man lägger i grönsaker, buljong. Duschar o när man kommer ut är soppan klar. Än bättre om man är på språng, häll i mugg o ta med i bilen. Älskar maskinen.
Idag blev soppa på palsternacka, sötpotatis, liten bit överbliven zuccini, markattas grönsaksbuljong o vatten. Hälld i tallrik med tillskott av räkor m dill o kokt ägg. Snabb smidig lunch.
Hästarna trallar runt i gräshagen o jag vilar till ljudboken "En tillräckligt vacker dag att dö". Sann berättelse om en Svensk kvinna i Brasilien.
Nu får det va färdigvilat. Till en viss gräns går att slå av på takten, sen blir man bara slö.
Ser fram mot kvällens träning. Nervös som alltid innan, självfötroendesvacka kommer oftare o oftare, jättejobbig känsla, inget jag haft som ung eller mina första 15 år som sjuk men sen jag slutade arbeta utanför gården o världen krympt o ensamheten blivit enorm har även oro o dåligt självförtroende växt. Mkt märklig upplevelse o hoppas verkligen det kommer avta igen sen. Stackars människor som mått såhär under sin uppväxt. Som ung vet man ju inte o tror säkert det är något fel på en. Jag är vuxen iaf o förstår varför det händer o fullt medvetet pratar om det.
Man ser helt normal ut (vad det nu är) för omvärlden men det lilla barnet på insidan flyr i panik i mörkret...
En kram hjälper...