DKA så gla´

Glad
Stolt
Stort leende
Styrka
Vågade
Hårresande
Energi
Tacksamhet
Ödmjukhet
Lärorikt
Informativt
Öronbedövande
Tyst
 
 
Det är mina ord efter träningen i går. 
Känslorna är överallt. De bara far som en virvelvind inuti mig och det är en fantastisk känsla.
 
Chirivel ställde upp igen. Jag är tacksam, en fantastisk läromästare är det. Det jag och Patrik riktar in oss på denna omgången är att mina händer ska samarbeta med övriga kroppen. Jag har tekniken, jag har ändå hyfsad styrka om än för svag så är den lixom ok, men händerna har inga ögon. Inga alls faktiskt. Så ingen vapenträning denna omgång för mig utan ren o skär ryttarträning för att få känslan. Patriks hästar är välskolade i Spanien o är de bästa att få lära sig känsla med.
 
Patrik red Feodal, Lusitanohingsten (som nog inte vet han är en hingst) samtidigt en kort stund. Patrik undervisade från hästryggen o det var lätt för mig att se, känna in när han gjorde det jag skulle göra. Kändes helt avigt. För mig är det att skrika hästen i öronen. Det säger emot hela min kropp o allt som finns invändigt av mig bara tvärstannar. SKRIK IIIIINTE! säger kroppen o blir passiv. Nu har jag övat så länge på att SKRIKA HÄSTAR I ÖRONEN fast inte i ord då utan från min kropp, att det börjar gå lite om än så förbannat knackigt. O vet du, hästarna upplever inte alls att jag skriker utan snarare tycks säga- Jaha! där va du, jag undrade just vilken lase det var som hängde här efter, för du va så tillintetsägade att jag faktiskt inte har ens sett dig... 
 
Det är verkligen olika för olika raser må jag säga....
 
Jag är stolt över min lektion o tackar chirri o Patrik för det. Jag fick för första gången till känslan i hand med ben o det som kändes var.. något helt märkligt o oväntat.
 
Du vet det sägs ju att du rider med andningen. Jag vet att det borde vara så men vad betyder det då? Att du ska andas lugnare? att du ska andas i rörelsen, med i under? andas i hästens andning? Kan jag påverka hästen med min andning? Var fasen ska du andas???
 
När häst var just mellan hand o skänkel IIIII harmoni med mig, kom andningen av sig själv! Sant! Det var en märklig upplevelse. Alltså inget jag kunde förändra med min andning utan när energierna var i rätt riktning slutade flåsandet/stönandet o känslan av orkeslöshet/mjölksyra. Då tänker jag som så här: Om andningen inte känns enkel/flyter på, redan där är det hög tid att ändra något, det är fel i energin även om det eg känns som hästen kröker på nacken, rundar sig, spårar ja kalla det vad du vill, jag vill tro efter detta att det inte är en ärlig bjudning eller kanske rätt samspel är mer passande ord? förren andningen känns som flytande vatten, lika enkel som när du sitter i soffan eller ligger i sängen o lyssnar på musik. 
 
Du kanske har hört flera säger att man ska inte svettas när man rider, andra säger att man ska svettas när man rider annars har man inte tränat. Då tänker jag att båda eg har rätt, på sitt sätt. För.. om jag tänker så här... Om jag svettas när jag rider, visst, jag behöver se över min kondis, min koordinationsförmåga, att jag rent tekniskt vet vad jag ska göra, men låt säga att det redan finns på "ok"-listan. Man kanske måste svettas tills "man får till det" så att säga. Är du med? Men att "svettas" är inte en slutstation på uppdraget utan vägen till slutstation i rörelsen.. eller eg början på rörelsen är nog mer rätt att säga.. Allt annat fram tills dess är himpa-vimpa som Stefan säger när det är halvdant. Det finns mkt halvdant i ridning må jag säga.
 
Jag känner att jag är på rätt väg i min ridning så som jag vill testa den. Jag har 3 års sitsträning från Lindah.se o nu får jag aktivt testa det hos DKA o plus sååå mkt mer. Utan sitsträningen hade jag verkligen varit kokt i bajs kan jag säga. Sen är det en sak att göra det rent tekniskt o lugnt till att våga behärska det in action i alla gångarter i alla riktningar i alla energier, då börjar det bli nervöst... o svårt.
 
I morse var jag bara tvungen att gå upp med solen o ut en sväng på Exito på slingan. Var bara tvungen att känna om jag kunde få samma känsla som Chirri gav mig igår. Jag hade Patriks ord i öronen o försökte hålla känslan inom mig o känna hur min andning var. Flöt den på?var det tungt att andas? började jag flåsa? ..
 
Det blev en häftig morgongalopp i jämnt tempo på slinga. Kall vind i ansiktet, andningen kändes knappt, frustande häst, kraft, energi o jag tänkte bara- vad jag är lycklig just i den här stunden! Detta är livet!