uniquehorse.blogg.se

Vaknade 00.07.. omöjligt, ska inte kunna vakna. Tagit seratonin. Men kroppen ville lixom bara säga till att den fortfarande va lite pissed. Varför, ville den inte säga rakt ut. Efter andningsövn somnade jag några timmar senare o fick en bråkdels sömn i bagaget. 

 

Så var spelreglerna satta för dagen. I en ålder av 43 år är man föga intresserad av att att ständigt slåss mot den lille fan, men idag..hur mkt willpower hade jag? Ställde mig frågan om o om igen. De fanns inget svar. Tomt. Urtrött o le. Att ge upp är enklare än att fightas. Jag vinner inget mer än mer av den le’e fan. 

 

Ska de verkligen sluta så här? Att jag ger upp?

 

Ju mer jag rörde mig ju mer smärta vällde upp. Det pös ur öronen, maginnehållet vände sig ut o in. Vad göra? Pharmalight check.. mer.. smärtstillande, magsyredämpande två olika, ingen mat bara lite vätska, andningsövn. Fokusera gick bara inte utan de va bara forts andas.

 

Stefan skulle lämna mig på DKA eftersom jag skulle va där hela dagen. Men vi bestämde han skulle stanna. Åka skulle jag om jag så skulle vända i dörren men åka...japp!

 

Dit vi kom, in vi gick.. andas...Varje steg kontrollerades av andning.

 

Vi red i två team, jag var i team två. Längre tid till vila o andas. 

Drog två stora klunkar Emergencyspray strax innan min tur. Hals o mage bedövat på 2 min. Skööönt.. Jag har övat upp en grym kondis så den tog mig genom passet. Kontakten med Chirivel sitter som en smäck. Bästa någonsin. Jag får ihop hand o skänkel, andningen o närvaron trots mitt fokus som fladdrade hämtade andningen tillbaka mitt medvetande.

 

Mötas, cirkulera 360 ut igen samma håll man kom in. Låter lätt men är grymt svårt. 

 

Sticksträningen tog Stefan o jag la mig på renfällen med katten för en timmes paus.

 

Teori. Vi pratade om de olika attributen. Uppbyggnad, de mentala o fysiska. Lektionen gick i det engelska språket då Julie från Danmark inte förstår Skånisch language. Då Peter i sin tur gör det bästa av engelskan o beskriver det som vi har bones vi bygger korthuset på o ju fler boners kommer det. Vid det här laget hade eftermiddagströttheten slagit in o alla vek sig dubbla. Tack Peter, du gjorde vår dag! 

 

Svärdsträning där efter. Svepte en ny sup av Emergencyspray, envishetsmössan nerkörd till öronen o Camillas svärd i näven. Att öva med riktiga svärd inger respekt. Ett felslag o du slår av fingrarna på din motståndare-på allvar. Det skärper sinnet en smula vill jag meddela. Gulphheee...

Peter lärde mig en övn för att träna upp mina handleder. De är sjukt mkt starkare men inte tillräckligt än för att klara hela svärdet i rörelse.

 

Vid det här laget sa mage ok till lite tugg, soppa o chokladbulle (Janetbulle alltså) med fruktklämmis, tack..

 

Nytt ridpass. Plastsvärd i näven. Position, slag! Samma som vi övat med riktiga svärdet. Måltavla var en träkloss på ett lägre hinderstöd. Alla gångarter. 

Dessa hästar är välskolade o vet i samma hundradel som svärden kommer fram vad som är på G. Det är som att starta en noztub o det är allt annat än lätt att kontrollera kraften, farten, svärdet, slaget,timing.. Jelp!

 

Men! Stickträningen har verkligen förberett mig på att forts fokusera, andas o hitta tillbaks till vad uppgiften är men samtidigt ha säkerhetstänk, är det rimligt att fortsätta övning? Det är på alla sätt totalt vandskligt o farligt att gå över sin gräns. Säkerhet först.

 

Svärd, vid kommando Fight! Finna sin motspelare, cirkulera 360 grader o finna sin position helst innan varvet är slut, så pass nära att slaget lätt kan träffa varken närmre el längre från (volt på 3-4 m skulle jag gissa), downword X 1 o 2 o slag 4 dvs ett knäslag, ut igen, byt plats. Enkelt eller hur? 😊

 

Några slag mot markfighter som för dagen var Patrik. Chirivel laddad till 1.000 o jag svingar ett slag som drar Patrik rätt i nacken. Sorry!!!!

 

Märker själv hur jag gärna lutar mig lite fram i varje moment vid närkamp. I bågskytte funkar det bra men inte här. Har testat o räta upp mig men tappar då balansen o faller bakåt m följd att fötterna åker fram o balansen rubbas. Nu känner jag mig så hemma på Chirivel o min kropp flyter på, jag testade att suga fast fötterna i stigbyglarna m lite lätt tryck frammåt, bara liiite o pang så satt det helt godkänt. 

 

Vi diskuterar ofta vad som är rätt ridstil o man börjar verkligen bli ödmjuk mot att det inte finns ett rätt, utan flera fungerande ridstilar, beroende på vad man rider.

 

Reflektion för dagen för egen del är hur mkt stickträningen gett mig till grunden/korthusets uppbyggnad i ridning som mer fokus, balans, närvaro, känsla, timing, fler bollar i luften, vara på rätt plats vid rätt tillfälle, andning, coordination. Hur min morgongympa gett mig kondisen, hur min kunskap som jag införskaffat de senaste tre åren m sitsträning gett teknik/verktyg att leta i, hur vapenträning till häst ger mig den praktiska träningen till att röra mig, leka med krafter på ett sätt som är så långt från där jag kommer från,  hur alla delar vävs ihop till att nu skapa min högsta lägsta nivå. Hur coolt är inte det??!!!!?? 

 

Ridning är sååå många delar att man ibland drunknar för det är så överväldigande när man inser att man aldrig blir fullärd samtidigt som lusten o viljan att vara dedikerad detta område borde, på snudd gå under ramen för kyrkvarning-troende sin religion.

 

Jag kan stolt sträcka på mig o härmed annonsera, om någon nu missat det, att jag, Janet af Ljungagården i Skånes rike, härmed ingår i kyrkosamfundet Hästgalningar o hottentottar!