Klarar du sanningen?

Gör du det?
Vems sanning? Din..eller min?
När kan en sanning vara till godo?
Kan en sanning skada och isf när och vad?
Mottagaren.. är det alltid upp till mottagaren att tolka sanningen eller finns ett ansvar hos "budbäraren" hur sanningen läggs fram?
Kan det vara något tillfälle när sanningen faktiskt inte behöver levereras? Eller är det bara stunden som avgör om det är lämpligt.
 
aaa.. funderar.. mkt på det här..
 
Sista tiden har just sanning varit ett hett ämne i mitt liv och senast häromdagen kom en sanning som både var en komplimang men samtidigt så skadande för min självkänsla och mitt familjeliv. Skulle jag mått bättre av att inte veta? Eller är det nu man har val?
 
Det heter ju att det är upp till mottagaren hur man tolkar orden.. är det verkligen det i alla lägen?
 
Tränaren
Barnen
Chefen
Maken/frun
Vänner
Djuren
Media
 
Alla har sanningar som biter, nöter o stöter. Det gör ont.. det är svårt att tolka.. Livet blir en cirkus. Vem ska man lita på?
 
Magkänslan... När kan man lita på magkänslan? Har den rätt?
 
Sanningen finns bara hos dig själv, inom dig, för dig. Din sanning i hjärtat är det enda rätta för dig vad än någon annan säger. 
 
Det som syns utåt är oftast en fasad. Det som tycks utåt är bara det folk kan se-inte känna det du känner.
 
Jag visar bara det jag vill visa.. eller kan visa för den delen! Antingen är det mitt bästa jag du ser eller är det min fasad för att inte visa dig mitt lilla svaga jag som skriker på insidan.. eller skrämma dig, skämma ut dig.. eller trycka ner dig. Du betyder mer för mig än mitt eget jag. 
 
Om du ber mig säga min sanning men inte kan värdera den i delar, det som du kan förkasta och det du kan använda till att göra en annan version av dig själv med, blir oxå en sten i mitt hjärta. 
 
Ibland önskar jag ett pansarskydd som sollar till mig, som gör mig okrossbar.