uniquehorse.blogg.se

Tycker det är härligt att åter, efter några år, faktiskt sen Nikkis tid när han fortfarande var symtomfri o vi ovetandes, skuttar ut i stallet, förväntansfull. 

 

Exito väntade på mig. Han älskar att få va i fokus. Han älskar att va fin. Började med att jag flätade manenför att inte vricka mina fingrar fler gånger i den men upptäckte att han sken upp o sträckte lite extra på sig. Happ!! Såklart ska du få fläta om du känner dig vacker, vassego!! O så klart fick han det i morse. 

 

Sol, varmt, fågelkvitter följer oss på skrittrundan på 2 km. Så gjorde även rådjursbocken. Innan Exito sett vem det var, blåste han upp sig. Nu ska jag va klok tänkte jag, låt han inte stelna till nu utan säg til honom upp på tå o rör på fötterna. Lärdomen m dessa raser är för mig iaf att inte låta dom bara stå som statyer utan rör på fötterna. Eftersom vi övar på att trampa för hand, sa jag trampa, nu! O all kraft han använde till att va rädd kom nu ut som en spänd fjäder i tassarna, baken skönk, halsen o bogar kom upp o jag bjöd handen framåt. Waow!! Den hästen har power!!! Så kraftfull... I lyckan o glädjen över att äga en otrolig individ finns sorgen över att chanserna att få honom ridbar (inte skrittas ngn km bara utan ridas som normal häst) är minimala. Som vetr Ylva sa, har vi tur kan han bli promenadhäst. Tiden får utvisa....

 

I skogen övar vi på backa i nerförsbacke, fram sidvärts backa, flera flera ggr. Det tar en evighet o ta sig ner tycker Exito. Sen övar vi på skolhalt med ljudet Sssss o fram, o nu har vi lagt till fram trampa fram o trav trampa trav. Detta verkar funka för honom. Frust o stön. Han är lite som Uffe, vill först dra ihop sig för att kunna sen länga ut sig. Idag visste han vad min rumpa sa, dra ihop dig, läng dig, tillbaka igen, stanna. Uuurhäftigt! Jag hade nog helt kunnat släppa tyglarna. 

 

Att va utan framskor går bättre o bättre. En vecka i taget nu.

 

När vi skulle vibba som vanligt efter aktivitet, körde Simon m stampen o Stefan m grävis. Exito nyfiken i en strut, hade han fått hade han varit med grabbarna o grävt, haha!!

 

Sen gjorde vi lite gympaövningar i stallgången. Rygg upp, mage upp. Kul o se hur han bjuder själv på olika signaler. Jag är så glad att jag gått tillbaka till delar av det som är jag, i att lära hästar. Inte fortsatt på villospår utan blivit mer mitt autentiska jag i in/utlärningsprocessen.