uniquehorse.blogg.se

Huuuu... Trädkronorna gnisslar i blåsten, grisarna är på besök igen.

Hästarna rör sig därför inte en meter i mörkret vid morgon-kvällsfodring så ridbanans lampor tänds för att bringa ljus, då kommer dom. Så vi väntar in grannen (S)Läck på ett ilsket besök snart igen 😂. En orolig historia förra året, som jag kan berätta vid ett annat tillfälle. Kort sagt, han vill ha släckt när det är mörkt och han hämtar sin ved, hans efternamn är Läck och kallas därför i vår mun numera för farbror Släck..

 

Emma och Stefan byggde upp en ny rundkorall häromdagen. Vi hade en innan, där ridbanan är idag, men skulle "ju inte ha fler unghästar/nya hästar mer" (undrar hur många ggr jag ska säga det😂), så vi använde den grusen och platsen till ridbana istället. 

Därefter har här varit en hel flock andra hästar, byggde en provisorisk korall till en Islandshäst som var här för några år sen bla. Så nu tröttnade jag på mig själv, blinkade mitt allra finaste till mannen som genast gav sig till verket. Tack kära älskade make.

 

Tyr fick testa den idag. Det är flera år sen men han började sin karriär i den första korallen. Han mindes och jäkla kul var det😀👍 Han gillar det skarpt. 

 

Sen hann jag inte de andra för det kom tre inneboende till hagen. Simba med hans äldre shettisbrudar ska bo här några månader.

Trevliga hästar och en otroligt trevlig ägare så förväntade mig inget annat faktiskt. 

 

Uffe spände ju upp sig som en ballong, vandrade av och an. Rullade sig, sparkade i marken så de dånade. Travade helt ljudlöst fram (hmm varför kan han inte göra så med mig på😒.. Just ja.. Jag är SIS, skit i sadeln, suck)

 

Simba visade garnityret en gång och sa :- Dra åt hell.. Miina brudar...

Varpå Tyr sa :- Jaja do vara chäf..

Uffe:- Vi ska nog bli två om det..

Exito:- finns det någon mat?!

 

 

Tyr och Exito tröttnade att glo på Uffe som vandrade, de gick för mat. Uffe stod lite mittemellan, halvlurigt, mat inte mat...mat inte mat.. Men gav upp i mörkrets fulla intågande för vallackhungern trädde in..

 

Vår vattenkonstruktion med lätt flöde funkar finfint. Tack vare mild vinter såklart (inte många hinkar vatten vi asat från pannrummet detta året inte) 

Till nykomlingarna gjorde vi en koppling från stora karet till ett något mindre kar, lite lägre ner. Kommer funka fint när vattnet stigit i stora karet igen. Marken ligger i lätt sluttning så överflödsvatten kommer rinna längst stengärdet och ner mot vägen, så inga pölar blire framför karet. 

 

Det har frusit lite grann när det varit kallt. Funkar med bollen, blir ett vattenhål och hästarna puttar till bollen meeeen.. Den rullar inte tillbaks för de puttar nog bort den för hårt. 

 

Bollen var ett bra trick för huvudskygga Uffe. Det är snart ett minne blott med huvudrädsla, dock kämpar vi på att inte fly för motorsåg, skruvdragare, tråd som rullas, fyrhjuling osv. Men det går ju så mkt bättre. Han är så arbetsvillig till det så inga problem.

 

Jag har ridit två pass med spö uppfällt för att förbereda för lansen i WE. Jag har två plastsvärd som nu ligger på tunnorna på ridbanan. Tanken är att rida med ett kort svärd ett tag. Bra träning att ha koll på sin bål faktiskt kom jag på, att ha nått i handen. Men för nu ligger svärden där och ser ju livsfarliga ut. 

 

Jag skrev häromdagen om Uffes ferrarirumpa. Här är en liten bild hur han kan sänka och trycka på. Måtte jag lära mig rida bättre så jag kan bevara hans kapacitet. Jag kämpar på, jag har långt kvar, han är tålmodig. Fantastiska häst...

 

Nikki hade samma styrka i baken. Det är magiskt att känna. Men som sagt, jag måste lära mig att rida kraften också..

Snart är året slut. Reflektion över tiden som gått känns turbolent i huvudet. Ska försöka mig på en sammanfattning i morgon.